.5VEN5KA

SLOTT OCH HERRESÄTEN

VID IQOO-TAJLmS BÖRJAN

Digitized by the Internet Archive

in 2014

https://archive.org/details/svenskaslottochh02unse

.SVENSKA

5LOTTocH HERRESÄTEN

VID IQOO-TALETJ- BÖRTAN

STOCKHOLM 1909 NORDISK FAMILJEBOKS TRYCKERI

KLICHÉERNA FRÄN WARNER SILFVERSPARRES NYA GRAFISKA AKTIEBOLAG, STOCKHOLM

TROLLEHOLM

TORRLÖSA SOCKEN, ONSJÖ HÄRAD, MALMÖHUS LÄN Af AUGUST HAHR

Till de svenska mest bemärkta herresätena hör det i Skåne I)elägna Trolleholm, fidei- kommiss inom den grefliga ätten Bonde med skyldi^^het för innehafvaren att föra namnet TroUe- Bonde. För att bekvämast komma dit väljer man helst att fara till l^slöf och därifrån å banan Eslöf— Klippan till den blott 9 km frän den nämnda köpin- gen belägnaTrolle- holms station. \'i befinna oss då i Torrlösa socken af Onsjö härad och inom det stora god- sets område, som upptager största delen af denna socken förutom de- lar af de angriin- sande.

På något af- stånd se vi slottets tegelröda massor, branta tak och

trappgaflar och rundtornens si)etsiga hufvar höja sig ur omgifvande grönska, ett medeltidsslotts måleriska gruppbyggnad och lifliga konturer.

Blott en lo å 15 minuters promenad å den från stationen till slottet nyanlagda snörräta vä- gen, och vi stå framför det af speglande kanaler,

Grefve Carl Trolle-Bonde.

där hvita vackra svanar simma, omgifna Trolle- holms slott.

Den gestalt, hvari det nu ter sig, stammar emellertid hvarken från medeltiden eller renäs- sansen. Det hela är en lycklig ombyggnad i tidig skånsk renässansstil efter ritningar af den

danske arkitekten, etatsrådet F. Mel- dalil. Men ögon- märket var att åter- kalla minnet af den gamla I 538grund- lagda borgen, som senare af så många olyckor hemsöktes såväl genom eld och brand i svåra krigsårsom genom välment »restaure- ring» i djupaste fred. Men innan vi med några ord be- röra borgens histo- riska öden må dess nuvarande karak- tär helt kort anges. Trenne flygelbyggnader, tre våningar höga, (in- räknas takvåningen, fyra våningar) omge den kva- dratiska borggården. Fyra runda torn med koni- ska hufvar framspringa från hörnen, och i vinkeln mellan hufvudlängan, som motsvarar det till vår tid kvarstående viktigaste partiet af slottet, så-

Grefvinnan Eva Trolle-Bonde, född Leijonhufvud.

Sl'£.VSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

dant det på i 700-talet omgestaltades, samt norra flygeln reser sig ett likaledes rundt och med tornhuf krönt trapptorn. Vid tornen sluta läng- orna i höga trappgaflar med hvitputsade nischer. HufvLidflygeln smyckas med dylika öfver sitt midt- parti och har äfven både i norr och söder fullstän- diga gaflar af detta slag. Den norra och den södra flygeln springa där något fram (jämför bilderna), så att mellan rundtornet och den framryckta delen en fördjupning uppstår, som å norra sidan del- vis fylles af en på väldiga konsoler hvilande loggia, hvars balustradförsedda tak bildaren altan, samt ä den södra af en af ett par sandstens- pelare uppburen »vinterträdgård». Dessa senare flyglars praktgaflar åt öster inskränkas väsent- ligt af de där anbragta tornen. jMellan andra och tredje våningen löper å samtliga flyglar en kraftig rundbågsfris med hvitputsade bågfält, begränsande den ofvan något framdragna mur- ytan, och äfven tornen ha erhållit en dylik skarpt markerad fris, som nedåt afslutar den af torn- hattarne skuggade öfversta våningen med dess hotfulla skyttegkiggar. Karnap af trä se vi å olika håll skjuta ut från torn och längor, bidra- gande till lif och omvexling i ytorna, och i sten huggen dekorering sirar slottet så väl åt borg- gården som åt trädgården. Denna i portalom- ramningar, inskrifttaflor, vapensköldar m. m. fram- trädande dekoration är i det närmaste ny. \'i finna sålunda fyra praktfullare i sandsten uthuggna portalinfattningar: omkring hufvudingången invid

trapptornet, omkring hvardera ingången från borg- gården till norra och södra flygeln samt kring ingången till hufvudbyggnaden från trädgårds- sidan. Den förstnämnda af dessa har utfallit mindre väl än de öfriga. Doriska refflade pil- astrar med breda tvärband öfver skaften upp- bära den uthuggna tryckta portbågen med de ur samma block skulpterade dekorationerna: den Trolle-Bondeska af heraldiskt löfverk omgifna vapenskölden midt öfver och däromkring i nischer anbragta landsknekthufvuden i hösj relief. Ome- delbart under dem: till vänster det Bondeska, till höger det Leijonhufvudska hjärtvapnet å snedt ställda sköldar, hvilkas ena öfre kant når ända upp under hakan på resp. landsknekt. Dessa huf- vuden ha råkat bli alldeles för stora i propor- tion till det öfverstycke de smycka. Till vänster nedtill är i muren infälld en sandstenstafla med inskription.* De båda andra borggårdsportalerna visa bättre proportioner. Portöppningen omges där af lisener med rankornament. Ofvan ett par konsoler en inskriftstafla. Den öfver norra in- gången är ny och å densamma läses: Carl Trollc- Ihndc lät i88y till i88g ånyo 7ippjöra båda /lyg- lanic samt tillbv2'ni mmla borsten. Under denna tafla, midt öfver portens s. k. stickbåge blickar ett landsknekthufvud i hög relief. Och å inskrifts- taflans öfre hörn ses hjälmprydda sköldar med

* Gud skydde det hem han oss gifvit på jorden, Och fostra den slägt, som här bofast är vorden, Han låta oss verka sä här uti tiden, Att slutligt vi vinna den eviija friden.

Nr"

	■■■■SVSiiSI giiii^ig

Trollcholnis slott från norr. 2

TROLLEHOLM

innehafvarens och hans hustrus hjärtvapen. Öfver den södra inj^-åni^^en är däremot insatt en sten från 1 700-talet, hvilken af riksrådinnan \'iveka TroUe-Bonde hade uppsatts öfver hufvudingången till gamla borgen. Den bär mskriften: Ddta hus är byi^gt a/ öfvcrstclieuten :n Fredric Trollc född MDCXCIIL Död MDCCLXX. Äfven här sitta upptill ett par vapensköldar, motsva- rande dem vid förutnämnda ingång, men med det Trolleska och det Ramelska hjärtvapnet.

A ömse sidor stå två vildmän, som hålla Thott- ska och Ulfstandska vapensköldarna. Dessa ätters vapen se vi ock i de moderna hjälmkrönta sköl- dar, som upptill omfatta den gamla granit- plattan.

Till samtliga dessa ingångar föra stentrappor, rill portalen åt trädgården leder en magnifik dubbeltrappa upp med en rymlig utåtsvängd altan, begränsad framtill af ett vackert, vapenprydt smidesgaller mellan klotkrönta stenpelare.

Trolleliolins si

Kasta vi slutligen en blick pa trädgårdssidans portal återfinna vi samma karaktiir som hos de två sistnämnda borggårdsportalerna, l^^tt lejon- huf\-ud kröner dock portbågen, och inskriptions- taflan ;ir af särskildt intresse. Den är af granit och härrr)r från det äldsta Trolleholiu eller b:riks- holm, som det fordom benämndes. Inskriften lyder: A //o. dnni. iiidwxviit. hed. ieg. /nor. o/s.byooi'. loidc. i^ard. or. kalle. hani. crixholiii. oc var till //örn. ii. bonde, oaj-de. oe. /callfess. /u7lfssna7'e:''

1'., svi-nska: -».U I Hit ^'''Sic ( 'nosen (ThoU) bys^ga ilenna och kalla don iMiUsholni ocli var lillfrMiU' 2 b(in(lg;\nlar.

som kallades Katlsnavo.»

' //(h; sydost.

Men den vttre dekoreringen inskränkas ej en- dast härtill. A midtpartiet mot borggården sitta mellan de där mycket breda korridorfönstren j tre våningar, tre sirade stenar öfver hvarandra. A den mellersta har legenden om Trolle-namnets tillkomst skildrats: en riddare hugger hufvu- det af ett troll. För öfrigt framträda äfven vapenskökkir på åtskilliga andra håll: t. ex. riks- vapnet på norra flygelns borggårdssida, Trolle- Bonde-vapnet under karnappet därstädes eller det danska Brahe- vapnet å samma flygels norra sida. Men äfven blotta vttermurarna med sitt fogstrukna

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

tegel i munkförband, de hvitputsade fördjupade fönsterinfattningarna med sina tryckta murade båg-ar, de förut omtalade friserna med den öfver dem något framdragna muren bidraga jämte den slingrande murgrönan väsentligt till det lif- liga, måleriska intrycket. Taken äro belagda med holländskt svartglaceradt taktegel. Tornen äro, utom det nordöstra som har koppar, täckta med galvaniserad, i kopparfärg målad plåt.

Men, innan vi lämna den stenlagda borggården, må vi till sist nämna, att den åt öster till en del begränsas af ett par från flyglarna framspringande tegelmurar, hvilka sluta i ett par tegelpelare, som resp. framtill smyckas af en i sten huggen de- korativt hållen naken manlig och kvinlig bild och öfverst krönas af en stenurna, hvilken sten- dekoration stam- mar från I 700- talet och gör en vacker verkan, ej minst genom den förnäma patina ti- den förlänat den- samma.

En minnessten öfver en af gårds- portalerna har re- dan upplyst oss om, hvem upp- hofsmannen till dennastätligaom- byggnad är. Gref- ve Caii T roll c- Bonde blef genom K. Maj:ts utslag d. 1 8 mars 1 886 in- nehafvareaf Trol- leholmsfideikom- miss. Två år därefter var den omfattande restau- reringen i gång och afslutades d. 18 maj 1889. Byggnadskostnaden beräknades uppgått till 216,665 l^r. 10 öre.

E^get nog finnas, som vi sett, ännu kvar de två minnestaflor, som bevara hågkomsten af borgens första uppbyggande på 1500-talet och af dess grundliga ombyggnad vid i 700-talets midt efter den brand, som 1678 endast lämnade de nakna murarna kvar. Vi känna redan dessa minnesstenar. Den äldre erinrar om riksrådet Tage Oltoscn Thott, godsets första ägare. Det bildades af två gårdar vid namn Kattisnabbc eller Kattsnavc, som genom byte med Herrevadskloster öfver- kommits, samt ett antal hemman, som riksrådet ärfde efter sina föräldrar Otto Thott och Karin HoUunger (Allerup, Boarp, Djurup, Kärrstorp,

Trolleholms slott från sydväst.

Killeröd, Långaröd, Pårup, Rya, Ströeröd, Stöd- haf, Q gårdar i Torrlösa och 3 gårdar i Vidt- sköfle). Till Tage Thotts egendomar hörde äfven det närbelägna Näs samt Sireköpinge.

Hvar Kattsnafve låg, är nu väl omöjligt att med visshet afgöra. Namnet synes tyda på, att går- den var belägen på en i en sjö utskjutande smal landtunga. En sjö har också här en gång fun- nits, och den Thottska borgen uppfördes vid sjöns västra ända i en af moras uppfylld trakt på en af de s. k. »Trollekullarne», som natur- ligtvis ännu längre tillbaka varit holmar i nämnda sjö. Efter sin 1533 aflidne äldre broder Erik kallade Tage gården EriksJiolm. Den nya borgen uppfördes med hänsyn till försvaret. Vattenfyllda grafvar omgåfvo densamma. Läget var väl valdt,

till följd af att sjön ofta öfver- svämmade den sänka omgifnin- gen. Borgen var kvadratisk med en liksidig inre borggård. För försvaret afsedda voro ett rundtorn i nordost och ett i sydväst (det förra delvis, det senare nästan helt och hållet bevaradt, om äfven åtskil- ligt förändradt). Som vanligt sira- des de trevåniga längorna af gaf- velrösten, den östra, liksom den södra af ett, den norra däremot af två sådana. Närmast under taken syntes talrika skottgluggar. Från inkörsporten i öster var en vindbrygga slagen till den plats, där långt senare stall- och ladugårdslängor bildade en fyrkant, öppen endast åt slottet. På 1500-talet torde sjön öfversväm- mat äfven en stor del af n. v. ladugårdsplanen. Af den af ingeniörkapten Burman 1680 tagna teckningen, som 1756 jämte många andra af samma hand i gravyr utgafs af A. Fischer^ kan man få en ungefärlig föreställning om Eriksholms vid den tidpunkt, då teckningen togs, visserligen ganska illa åtgångna borg.

Efter Tage Thotts död (1562) ärfdes Eriks- holm af sonen Otto. Hustrun, Eke Hohersdotter

* »Prospecler af ätskillige märkvärdige byggnader, säterier och herrgårdar uti Skåne. ^)

4

TROLLEHOLM

Ulfstand, afled pä Näs elfva är senare. Otto Thott tillökade ytterligare godset. Ar 1577 gifte han sig med Sofia Jh-ahe från Knutstorp, Tycho Brahes lärda, snillrika syster, och därmed införes i l^riksholnis ägarehistoria en intressant person- lighet, hvars romantiska lefnadssaga ingalunda är en dikt, utan som moderna forskningar (t. ex. den af F. R. Fries 1905 utgifna biografien) lagt i dagen, är grundad på verklighet. Till mannens död (1588) lefde hon i lugn på det stora godset, upptagen af natur- vetenskapliga och medicinska studi- er. Medicinalväx- ter odlade hon i sin berömda träd- gård. Vid ett af sina besök på H ven lärde hon känna broderns vän l^rik J .ange, som hängi f- vit sig åt astrologi- ska och alkemistiska studier och därpå tillsatt sin förmögenhet. Med sin brors samtycke ingick hon 1 590 trolofning med Lange, som en tid därefter vistades på l^riksholm. Afvent}Tarblo- det dref honom dock snart åter ut i världen. I hopp att vinna guld och ära flackade han omkring i Tvskland, i det liingsta understödd af sin trolofvadc, som hemma på l'".riksholm fåfängt väntade honom. iM-ån denna långa, af hård- hjärtade släktingar ytter- ligare förbittrade pröf- votid, finnas dels br(>f, dels dikter af henne i behåll, vittnande om denna ovanliga hjärte- varma kvinnas begåf- ning och bildning. Mest känd är den långa br(>f- diktcn »Urania till Ti- tan», ur h vilken dessa rader må anfr)ras:

»\'iid, jcg' cl l-\sthiuis

Trolkiiolnis sloll 1680.

Trollcliolms slott 1852.

Ar I 599 reser hon ut, sjuk och utpinad, för att söka hälsa vid något utländskt bad, men hoppas naturligtvis äfven råka Lange. Hon fann honom i den mest nödställda belägenhet i Eckernförde i Schleswig. Där vigdes de sludigen d. 2 i mars i6o2. Huru deras öden sedan gestaltade sig, vet man ej med fullständig visshet. Men att sorg och nöd ej öfvergåfvo dem, torde vara säkert. Obevisadt är, att Lange skall ha dött utblottad i Prag 1 613. Sannolikt fortsatte han sitt kring- irrande lif, tidtals åtföljd af sin hu- stru, som dock snart torde åter- vändt till Eriks- holm, hvilket 1 603 öfvertagits af hen- nes ende son Tage. Hon dogi Helsing- i)V 1 643 i en ålder af 87 år.

Sonen Ta^e Ot-

foscii Tliott blef en af Danmarks rikaste män och kalhules vanligen »skånske kungen». Mest anlitades han f()r diplomatiska beskickningar. ( lift ej mindre än fyra gånger afled han 1658 d. 14 febr., endast några dagar före Skånes af- triidande till Sverige. Hans äldste son Otto hade dött två år förut. \'id arfskiftet efter fadern till- föll l^riksholm Ottos yngste son med Dortc Ro-

senkrantz Ta^c Tliott d. y.

Det 1676 utbrutna kriget mellan Sverige och Danmark blef ödesdi- gert för Eriksholm. Den danskt sinnade ägaren l)lef jämte sina halfbrö- der Knut och Holger 1677 fråndömd lif, ära och gods samt i Malmö /// i'ff(^ic afrättad. Slot-

h;ir,

af (len \iuligste 1 lavo b(\sk}'gget.

Mage har ci det Stcd, Colchis- jeg kalde det vil. Muntert dets Aasyn er, men mig dog hidtil det icke Munter har scet, endskjont her jeg dit Billcde har. Ak, saa tidt jeg dot seer, jeg sukker, og Taarcrne

riiide.

Stottende Iloved til liaaiid, si ger jeg taus for mig

selv:

Skjoniic r.illed! O siig, naar ser jeg din skjonnere

Cxenstand?»

* Alki'niicns saonlaiid.

tet stod herrelöst och prisgifvet och i detsamma var förlagd en liten svensk garnison. I augusti följande år brändes det af danskarne. Vid fredsslutet återställdes vis- serligen Tage Thott till ära och egendom, men fann väl, att han i Sverge gjort sig omöjlig — äfven trycktes han här af ådragen skuld — hvar- för han ^ 680 sålde Eriksholms gods till fru HiUe Rosciikrantz, änka efter danska riksrådet och ami- ralen Å^ils TroUc.

Från Thottarne gick härigenom godset öfver till TroUe-släkten. Efter sin 1685 aflidna moder blef Hcndf TroUe (f 17 14) ägare af gården.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Krigsåren 1709 — 1720 var den indragen till svenska kronan. Vid krigets slut voro Herulfs söner Börje och Holger rättsinnehafvare, hvilka 1726 o. 27 försålde sina andelar till sin kusin öfverstelöjtnanten Fredrik Trolle, ägare af Näs, som han ärft efter sin far Arvid Trolle (naturali- serad svensk adelsman 1689).

Denne dugande man blef af ingripande be- tydelse i borgens byggnadshistoria. Efter bran- den 1678 hade byggnaden allt mer fått förfalla, ja, t. o. m. lämna stenmaterial till flera af godsets gårdar, så att mot 1 700-talets midt norra och södra flyglarna voro nästan försvunna. Fredrik Trolle beslöt sig 1750 för att åter iståndsätta huset. Ofverintendenten Carl Hårleman (drott- ning Lovisa Ulrikas bekante arkitekt) fick i upp- drag att utföra ritningar. Och resultatet blef en slottsbyggnad, som i hög grad afvek från den ursprungliga. Det västra partiet blef hufvud- byggnad, flankeradt af två runda torn med kalott- liknande tak -- man jämföre dem med de Hårle- manska kalottäckta tornen vid Uppsala slott — och från detta tre våningar höga midtparti fram- springa låga, envåniga flyglar, som sluta med små rundtorn. Den östra sidan af den forna fyrkanten lämnades fri. Af de nämnda tornen voro två nyuppförda. Hufvudbyggnaden fick brutet tak, och alla ytor hvitputsades. Det hela blef ett iiiixtuiii coiupo.siium af gammalt och nytt. De afbildningar, som dels från i 700-talet, dels från 1 800-talet finnas af slottet, vittna tillfyllest om denna föga lyckliga restaurering. I sitt nya skick stod slottet färdigt omkr. 1760, men kom aldrig att bebos af Fredrik Trolle. Gårdens namn

ändrades till Trolleholm, men viktigare var, att godset år 1755 förlänats fideikommissnatur.

Efter ägarens år 1770 timade död öfver- gick det till äldsta dottern Viveka Trolle, sedan 1764 änka efter riksrådet grefve Gustaf Bonde, och därmed kom det i en ny ätts händer. »Riksrådinnan», som skildras som en i hög grad klok, energisk och viljestark dam, älskad och fruktad af barn och fränder, afled 1806. Hennes son Carl, president i x\bo hofrätt, riks- marskalk m. m., hade redan 1791 gått ur tiden, hvarför Trolleholms fideikommiss tillföll sonso- nen grefve GustaJ Bonde, som i enlighet med sin farmors fars bestämmelse upptog det Trolle- ska namnet och alltså blef den förste Trolle- Bonde. Han är ingen annan än den både som konstälskare, mäcenat och insiktsfull administra- tör af sina stora gods bekante »blinde excellensen på Säfstaholm». Äfven Trolleholm blef föremål för hans reformer. Utom hufvudgården inde- lades godset i 125 lotter (farmer), som bebygg- des och utarrenderades, hvarjämte den gamla hofveriskyldigheten upphäfdes. Det var den fram- synte Rutger Macleans på Svaneholms exempel han i likhet med många andra häri följde. Det af excellensen väsentligt förbättrade godset ärf- des år 1855 af hans brorson Gustaf Trolle-Bonde d. y. (för öfrigt innehafvare af Säfstaholm, Kje- säter, Vibyholm, Hörningsholm, Toftaholm o. a. egendomar), efter hvars död år 1884, och sedan process fått skilja mellan hans söner Fredrik och Carl, Trolleholm 1886 tilldömdes den n. v. inne- hafvaren, grefve Carl Trolle-Bonde, som i olikhet med sina två närmaste föregångare är på Trolle-

TROLLEHOLM

holm bosatt och med hvilken en ny aera i god- sets historia vidtager. Genom honom är det som den gamla borgen till förnyad glans åter- uppstått. Utom de betydande förtjänster, han inlagt i förvaltningen af sitt stora gods, bör här ej heller lämnas onämndt, att grefve Carl TroUe- Bonde är en af vårt lands produktivaste förfat- tare i person- och godshistoria.* Sedan år 1867 är han gift med friherrinnan Eva Eredrika Enie- iriitia Leijoulmlvud. Af de elfva barnen, fem söner och sex döttrar, äro de flesta gifta, så att en stor skara barn och barnbarn nu vid familje- h()gtider kunna samlas på fädernegården. —

Redan känna vi det yttre af det nuvarande Trolleholms slott. Men lika stort, om ej större intresse erbjuder dess inre. Afven detta är grund- ligt omgestaltadt, så att föga nu mer minner oss om borgens inre karaktär på riksrådinnans eller excellensens tid.

De här meddelade planerna ge oss en före- stiillning om de förnämligaste rummens läge och storlek. Dessa rum ligga i hufvudbyggna- den och den norra flygeln.

i- rån borggården inträder man i en tvärs (ifver huset layfd vcstibul, dekorerad med 1)1. a. stora ])orträtt af de P.rikska konungarna och Karl Knutsson, kopior efter fantasibilderna [)å \'iby- holm. Till höger är i trapjjtornet uppgången till andra xåningen, till vänster en åt gården vettande korridor, där ett par hundra rådjurs- horn uppsatts, minnen efter jakter i 'IVolleholms skogar. i<"rån densamma inträder man i biljard- salen, som har on stor ()ppen spisel af kolmårds- marmor samt en panel i ekfiirg med infällda, äfvcnledes i ek målack» gamla jiirnugnsplattor, som visa naiva bibliska scener. f*å vilggarne äro en mängd vyer af Bondeska egendomar upj)satta, däribland den här afbildade vyen af Trolleholm från 1852, en akvarell af W. Wallandcr, skil- dringar af Kjesäter, i olja och akvarell, af C. S. I)riiiir/, Elias Martin, Johan Arscnius, af Säfsta- holm af L. von Röök etc. etc. Korridoren för till sfxlra fKgelns bottenvåning, som upptages af gästrum och en utanför detsamma löpande gång. Denna, som är boiserad och målad i gråblått, ;ir utomordentligt rikt dekorerad med taflor. P>land dem märka vi flera i panelen infattade st()rre och smärre målningar ur Elirensiralils skola, och en del äro kopior af kända Ehren- strahlska original, så t. ex. Khrenstrahls själfpor- trätt med målerids gudinna (på Nationalmuseet), »Tiden afslöjar sanningen för historien» (påDrott-

* Bl. Ii.ms liinjaiistfullastc arbeten iiul nämnas: »Trolleholm förr och nu i fyra delar, af hvilka den st>m skrifvcr dessa rader haft den största nytta, »Hcsselhys. »Kjesäter , »Anteckningar om Ronde- slidilen, etc. etc.»

ningholm), ett par jakttaflor på Drottningholm. Möjligen återgår äfven den s. k. »Troheten» till ett Ehrenstrahls original. Emellertid visar denna i rödt draperade unga dam en omisskännlig frändskap med en af figurerna å den af Ehren- strahls elev Caspar Kenckel målade Bondeska familjetaflan i förmaket i andra våningen. Det är därför alls ej otroligt, att just denne ej är främmande för de här uppsatta kopiorna efter sin berömde mästare.

Afven upptäcka vi några intressanta gamla porträtt såsom af drottning Lovisa Ulrika, obe- kanta damporträtt, ett barnporträtt, som bär den sällsynta signaturen »Edward Orm pinxit 1721» m. m.

Ha vi gått upp för den med namnförsedda vapensköldar af koppar samt med målade tänke- språk sirade trappan i tornet, nå vi först entré- rummet till andra våningen. Här liksom i de följande med konstmöbler och taflor smyckade gemaken är det blott det viktigaste vi kunna fästa uppmärksamheten vid. Redan från början må då framhållas, att den stora Trolleholmssam- lingens förnäm.sta värde ligger mindre i taflor och skul[)turer än i gamla konstnärliga möbel- föremål. Af dylika hyser IVolleholm ett verk- ligen betydande antal från skilda århundraden. Men, att äfven den äldre målarkonsten här kan vara förnämt representerad, öfvertygas vi om redan vid inträdet i det nyssnämnda rummet. Till höger upptages nämligen väggen af en stor mörk tafla med figurer af ett kraftigt natu- ralistiskt kynne. Den framställer den uppbygg- liga historien om konung Alboin, som vid ett gästabud sökte tvinga sin gemål Rosamunda att dricka ur sin faders hufvudskål, den Alboin vis- serligen låtit förvandla till en dyrbar pokal. Afven en ringare kännare af Italiens 1600-tals måleri anar här en Caravaggios mäktiga konst. Det är emellertid ej mästaren själf, utan en af hans trogna anhängare, Mafico Pre i i (kallad // Cala- bresc), som i Rom 1657 målat denna Caravag- gios stilriktning förträffligt illustrerande målning.*

De i detta rum uppsatta porträtten äro dels original, dels kopior. Bland de förra märkas de restaurerade porträtten af Erik Gustafsson Leijonhufvud och hans gemål Dorte Banér, från tiden omkr. 1650, båda af någon den äldre neder- ländska porträttstilen tillhörande mästare (t. ex. en Heinrich Miinnichhofen), vidare ett obekant fruntimmersporträtt från 1600-talets slut, karak- täristiskt genom den höga spetshufvudbonaden, den s. k. fontangen. I sin varma färggifning i

' 1'reti var mest verksam i Xeapel (y 1699).

/

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

en brunaktisT helton o. a. erinrar det om bilder af Martin Mijtcns d. ä.

Därnäst följer förmaket, som har åtskilligt af intresse att bjuda älskare af gammal konst och konstslöjd. I vinkeln bakom den i ett hörn uppsatta spiseln äro anbragta i brunt målade gipsafgjutningar efter figurprydt kakel, som hitta- des vid borgens restaurering, synbarligen lämnin- gar från 1500-talets Eriksholm.* Af högt värde är den gamla typiska nordtyska ekkistan (från I 500-talet) med kraftiga reliefer så väl å poster som å fyllningar; de senare visa Salomos dom och drottningens af Saba besök hos Salomo. Ofvanpå kistan står en del dyrbart fideikommiss- silfver. Två 1 600-tals bord förtjäna äfven att nämnas. Det ena är ett aflångt solidt ekbord med inläggnin- gar och rund- svarfvade ben. Har bordet, som det uppges, kom- mit från Leckö, har det sannolikt tillhört iVIagnus Gabriel DelaGar- die. Det andra är ett kvadratiskt svart spelbord med inläggnin- gar, med en upp- tagbar schackru- teförsedd skifva i midten och en mycket vacker rikt snidad fot. Här är det vidare den förutnämnda Bondeska familjetaflan af Caspar Kenckel hdiV sin plats. Den upptar väggen ofvan den nordtyska kistan. Kungl. rådet grefve Carl Bonde (f 1699) presiderar på densamma med sina två fruar och åtta barn. Den är högst naivt arrangerad med hjälp af andra porträtt af de afbildade. Taflan, som närmast stammar från Hörningsholm, är sig- nerad: »Caspar Kenkel. Anno 1706».**

Bland de öfriga porträtten lägger man märke till det af fideikommissets stiftare, Fredrik Trolle, i ljusblå rock öfver harnesk, en samtida god kopia efter Ercdrik Bränders målning på Viby- holm, samt det aflånga knästycket af grefve Jo- han Gustaf Nilsson Bonde till Hörningsholm,

* Originalen, samniansatla af talrika skUrfvor, finnas i Kultur- historiska museet i Lund.

** Målaren var fiidd i Brandenburg 1659 och dog i Stockholm 1724. Altartaflan i V. \'ingäker är utom denna familjetafia hans enda hittills bekanta sign. måliiins:.

Förmaket (nr 3 å planen).

klädd i jaktdräkt och omgifven af hundar och skjutet villebråd. Taflan är pendant till broderns, Nils Nilsson Bondes, porträtt i salongen. Mästa- ren är okänd, men sannolikt är porträttet måladt samtidigt med det senare, d. v. s. i Paris 1757. (Jmfr nedan).

Till vänster om förmaket ligger salongen, till höger musikrummet. Den förra är ett stort vac- kert gemak med två fönster, parkettgolf, orne- radt mörkt bjälktak (liksom i alla dessa rum) samt ofvan träpanelen med ett praktfullt gyllen- läder i guld, silfver och rödt. Gyllenlädret har kommit från Bondegodset Bordsjö i Småland. Salongsmöbeln i gammal rokoko (från Danmark) är förgylld och klädd med guldfasoneradt siden. I samma stil äro ett par byråar, en större och

en mindre, och om rokokotidens smak för kinesisk konst erinrar oss bl. a. en aflång spegel med röd- lackerad ram och

guldornering samt ett par kine- siska urnor å den Il vita marmorche- minéen. Från I 600-talet är där- emot ett kabinett- skåp på svarfva- de vridna ben, ett — af stilen att dö- ma — intressant sydtyskt skåp med inläggningar (däribland man- liga och kvinnliga figurer) både å det yttre och det inre och en rik arkitektonisk utsmyck- ning omkring facken. Dylika »skrifskåp» voro särskildt »en vogue» under 1600-talets förra hälft. Stamlandet är Sydtyskland, hvilket dock ej hindrar, att de på andra håll kunde efter- härmas. Den präktiga ljuskronan af .slipade glas berättas ha tillhört drottning Kristina. Vis- sare är väl uppgiften, att denna praktpjäs en gång funnits på Salsta slott. Af salongens stora porträtt är egentligen blott ett af högre konstvärde, nämligen det redan förutnämnda af grefve Nils Nilsson Bonde. Taflan har i Paris målats af Per Krafft d. ä. Signaturen är: »P. Krafft Pinxit 1757». Den verkar ovanligt förnäm i sin fina gråa helton och i det delikata utförandet af den blå dräkten, spetskråset etc, hvilket allt röjer tydlig påverkan af Kraffts lärare i Paris,

8

TROLLEHOLM

Alexander Roslin. På långväggen emot fönstren återfinna vi kungliga rådet grefve Carl Bonde a en väldig duk ur den Ehrenstrahlska ateliern. A ömse sidor därom hans gemåler: grefvinnan Nora Brahe och grefvinnan Maria Gustava Gyl- lenstierna. Den senares porträtt är en modern kopia efter det Ehrenstrahlska originalet på Säfsta- holm. Kopia är äfven det öfver cheminéen in- satta excellensen Gustaf TroUe-Bondes porträtt vid 2 I års ålder, utfördt af Z. Frid efter Bredas ståtliga original på Säfstaholm, som målades i London 1794.

Från salongen kommer man in i grefvin- nans skrifrum, i hvilken ett konstföremål af sällsynt värde fått sin plats. Det är en väl bibe- hållen väfd tapet, hvars figurskildring framställer en fackeldans i en rikt renässansor- nerad sal, i hvil- ken under en tronhimmel och framf()r ett mc* I en hvit duk be- lagdt bord /a 11 11 \ med sina t\'enn( ansikten tronar. Tapeten tillhr)r n;imli<>-en en s\it af 12 stycken,

framställande månaderna. ]{n- ligt hvad vårt lands främste spe- cialist på detta område dr J. Bes- tiger utrönt, l;ir denna svit utf()rts vic slutet af 1600-talet eller i början af det följande århundradet, men dock efter originaltapeter från tiden omkring

Kaiti)n<;cnia lill aiitaglif^en med orätl. eller nåfjoii annan ' (lelta<;an(lc ])aicii ät niiirksanihet f^encini i ning ocli rr>rclscr.

Kriint. .'Uven hånlm iir i i 500-talsslil med ;\tla medaljonger i grisaille och med rika guirlander. I Kristiania museum finnes en till sanmia svit hörande tajiet, framställande atigusli månad, samt hos ingeniör C. K. Lamm pä Näsby i Uppland cn annan med oktober månad.

Af de många i detta rum uppsatta taflorna må här endast nämnas grefve Carl Trolle-Bondes af Aiir.tlia Lindcorcn 1870 utförda porträtt, ett af denna konstnilrinnas allra bästa. Bland möb- lerna en ovanligt vacker gustaviansk chiffonier med fina tr;linläggningar, visande bl. a. ett kvin- ligt medaljonghufvud med omgifvande guirlan der. Om det ej är en :>Haupt», kunna vi

Salongen [nt oobelinfabrikcn i Paris i

I 530.

dessa ha tillskrifvits l.ucas van Leyden, men Snarare hi\r man väl tänka på Pieter van Coecke ,ir den belgiska kretsen. Af de i fackeldansen det isynnerhet ett, som tilldrager sig vår upp- Icn kvinliga figurens grandezza och behag i häll- I lufvuiHargcrna äro i)urpurrödt, blått, gult och

/äl få

gissa på andra förnämliga »ebenister» som Dit- zinger. Stenström eller Lundelius som upphofs- mannen.

På andra sida-n förmaket möter oss mu.sik- rummet, paneladt i mörkt gröngrått och möble- radt i samma diskreta färg. Gyllenläder (från Hesselby) täcker väggarna. Ofver sandstensspi- seln har man uppsatt den fruktade riksrådinnans porträtt (en modern kopia efter Scheffel), Viveka Trolle med sitt förbindligaste leende. Vi tro på detta och vända oss till de två jättetaflorna från Säfstaholmsgalleriet, /a// Fijts stora (»Johannes Fy t 1653») signerade tafla med hundar och räf- var, (inköpt för 2,000 kr., men säkert värd mera) samt Casfio^/ioiics »landskap med boskap och her- dar;. Castiglionc kallas »sin tids Bassano». Hans

förnamn äroGio- vanno Benedet- to, och han dog 1670. Mer än i djurkaraktäristi- ken (se den lång- sträckta boska- pen omkring Ja- kol) med sina brokiga aspkäp- par) har han lyc- kats i skildringen af det förtonande landskapet.

Bland musik- rummets många Intressanta konst- möbler bör ej för- glömmas det vis- serligen i modern tid restaurerade kon.stskåpet från 1 600-talet, som i sina fyra fyllningar visar träinläggningar, om växlande hvita och bruna arabeskornament. Sti- len är sydtysk. Det bredvid liggande frukost- rummet är rikt dekoreradt med släktporträtt, på hvilka vi här dock ej kunna närmare ingå. Rummet står i förbindelse med loggian å norra flygeln, och från detsamma kommer man in i n. v. tonirummet (rökrum) samt (till höger) in i den i norra flygeln belägna matsalen. Det af Enima S/^arrc 1899 utförda porträttet af Trolleholms n, v. innerhafvare (i frukostrummet) är otvif- velaktigt den bästa moderna porträttmålningen i hela slottet. Med detsamma kan KmdEkvalh tolkning af grevinnan Bonde på intet sätt ut- härda "en täflan. I frukostrummet står ett glas- skåp med en mägd dyrbarheter och kunosa.''=

* En utförlig redogörelse för^allt hvad det innehåller, lämnas i »TroUcholm förr och nu«, 4:dc delen s. 4.V) — 440-

)lanen ,

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Af rökrummets möbler må som särskildt märk- liga framhållas det lilla ekskåpet från barock- tiden med sin utskjutande aflånga fyllning i svart trä (jmfr de vanliga stora barockskåpen) samt den vackra högkairmade stolen från 1 6oo-talets första hälft, å hvars rygg Bondeska och Sparre- ska hjärtvapnen äro målade jämte initialerna C. B. S. Inskriften: »Carl Bonde S. R. R. Lefde på »Insjöholm » och »Beata Sparre» är senare anbragt. Stolen har alltså tillhört riksskattmästarens fader, och var säkerligen i dennes hem ett unikt bo- hagsting. Stolar kommo, som bekant, först sent i allmänt bruk. Af porträtten lägga vi märke till de typiskt danska kon- terfejen af Nils TroUe och hans hustru Hille Rosenkrantz samt af den i Karl XI:s tjänst varan- de general Buchwaldt och hans första fru. De i matsalen uppsatta Bonde-porträtten äro .samt och synnerligen kopior efter original i den rika Vibvholms- samlingen.

Från det förut om- nämnda entrérummet till den nu alltför yt- ligt skildrade hufvudvå- ningen för en passage till södra flygeln, i hvil- ken gång vi finna en del intressanta taflor och konstmöbler. Så t. ex. »blinde excellensens» förträffligt karaktärise- rade porträtt af ]]\ Wallander samt den

lilla intressanta familjeinteriören från Vibyholm (i akvarell) af samme konstnär, en verkligen illu- sionsväckande älskvärd liten skildring af excel- lensen, hans bror Fredrik Ulf och dennes hustru,

f. Lewenhaupt, sittande i ett mycket omsorgsfullt stel perspektivbild af Bennet, återgifvet rum på Vibyholms slott. Äfven G. E. hamnen». Hasselgrem stora (1805) målade tafla »Karl \'1II Knutsson på dödsbädden» har åtminstone ett konsthistoriskt intresse. Af de här befindiga möb- lerna äro framför allt anmärkningsvärda en liten hög mahognysekretär med bronsbeslag, h vilken tillhört Karl XIV Johan och enligt uppgift varit hans snusskåp, samt ett litet elegant spensligt skrifbord af mahogny med beslag, ett bord, som i en af sina lådor bär signaturen And. LwidcUus jämte »Stockholms hallstämpel, St. l{rik, 1784:.

Kabinettet, grefvinnans skrifrum (nr 5 å planen).

Denne Lundelius var en af de berömdare gustavi- anska »ebenisterna».

I södra flygelns andra våning träffa vi bl. a. grefvinnans sängkammare och grefvens arbets- rum (under vintertiden). I gången utanför ha en del målningar af Jakob Kulle och Knut Ekvall fått sin plats. Afven i grefvens rum finnes en stor figurmålning »Efter midnatt» af den förr i världen rätt uppburne Ekvall, som i all- mänhet är rikt företrädd på Trolleholm. Sitt gifna intresse har Elias Jllaiiiiis stora målning från det gamla London. »S. Martin in the fiekis , ett torgperspektiv med figurer och ett

intressant minne från målarens Englandstid.

Tredje våningen upp- tages af gästrum och i norra flygeln af biblio- teket, samt grefvens del- vis ganska originellt in- redda och möblerade skrifrum och sofrum jämte bad- och toalett- rum. Afven gästrummen hysa värdefulla konst- föremål, men utrymmet förbjuder en närmare skildring. Bland de många taflorna må blott nämnas ett porträtt af drottning Ulrika Eleo- nora d. y. af Sfarbiis (en kunglig gåfva till Öre- bro rådhus), Falilcrantz stora typiska målning »Utsikt af Stockholm från Djurgården (från 1 8 I 7)», Kilian Zolls historiemålning »Karl XII efter slaget vid Narva», kolossala utsiktsbil- der af C. S. Bcnnct, såsom »Strömgatan med Bondeska huset^>, »Skinnarviksbergen», »Säfsta- holm». Afven i korridoren utanför hänger en

»Riddarholms-

Biblioteket är Trolleholms stolthet. Det be- räknas hysa omkring 40,000 band. Biblioteks- salen (i norra flygeln) är tvåvånig med ett loft- tak, som följer yttertakets konstruktion. Rundt omkring löper en altan, som på långsidorna hvilar på dubbla bokhyllor. Till biblioteket höra äfven angränsande hörnrum och tornrum (i n. v.) i två våningar.

Specialunderrättelser om Trolleholms bibliotek lilmnas i den periodiska skriften »Ex Bibliotheca

10

TROLLEHOLM

TroUeholmije». Däri finnes t. ex. (för 1905) en af bibliotekarien C. F. E. Brandhcrg uppgjord värdefull förteckning- öfver den stora samlingen »Svensk topografisk litteratur i Trolleholms bi- bliotek».

Som prof på hvad biblioteket har af sällsyntheter, må här upp- tagas: Pahvotyper : Pastorale bcati Gregorii pape (1496); Expositio beati Gregorii pape super Canlica canlicorum ; Exposiiio bcali Gregorii pape super Ezochielem in Ome- lias; Libri dialogorum S:ti Gre- gorii pape; Marsilius Ficinus, De triplici vita (1489); Revelationcs S:ta; Birgittae. Fol. Lub. 1492. Som ett I,ybecl<er-tryck (af Mat- thx-us Brandis) anlages äfven en plattysk öfversättning af Saxo Grammaticus, »Dy t is de dansche kroneke de Saxo Grammaticus».

Från isoo-ta/ft : Johan III:s liturgi med titel : Liturgia Suecana? Kcclesire catholicx &: orthodox;u conformis. Fol. Slockholmia.' l 576;

Historia jSIetropolitana.- Ecclcsia-

Upsalen. in Regnis Suetia- et Go-

thix. Fol. Ronue 1560; Cd-lii

Lactantii Firm. divinanuu institu-

tionum JJbri septem. 8:0 Vene-

tiis in (tdibus Aldi et Andrea?

Soceri, Mensi Aprili 15 15; ( alen-

darium duplex Christianorum et

Judxorum cum Prognostico astro-

logico aff Olai Upsalicnsi Georgio.

4:0, Stockholm 1588.

En mängd Ehi vii tr vi k l in- nes, t. ex. Caroli Paschalii I-Cga-

tus. 12:0. Amstclodami 1645 etc,

äfven ]'isingsborgstryck såsom

Huiis-Apoteek och Läkie-Book .il

Carl Lindh. 8:0, 1675, Alexandri

Magni Historia På svenske Riiiu

aff Latincn wänd och bekostat af

Hr Boo Jonsson. 4:0, Wisings-

borg 1672 jämte flerc andra.

Bland kartorna biir nämnas

Andreas Burei berömda karta

öfver Norden: La]iponia' Bolhnia'

Cajania?que Regni Svecix Provin-

ciarum Septentrionalium Nova l)c-

lincatio. Fol. Sthlm. i6lT.(Bl()ll 1 ex. finnas af denna karta, tiel ena hiir, ilet andia i Kungl. bibi.)

'JVolleholms arkiv är förlagdt till nordöstra tor- net, där det fcirvaras i ett med järndörr .slutet rum i andra våninsjen. Rummet, som är täckt med ett spetsigt kupolhvalf, och med djupa, smala iön- sternischer i de grofva gråstensmurarna, är oför- ändradt sedan 1500-talet. Bland arkivets mera märkliga saker påträffa vi t. cx. arkivalia från Sjöö,

det s. k. Bancrska arkivet, vidare Soopska arkivet från Stora Bjurum, excellensen G. A. V. Sparres rika samlingar af Iiistorica, diploiiiatica, gencalo- gica etc. Svecaiia/" arkivalia rörande Bonde-släkten, familjen Trolle-Bonde, Trolleholms gods o. s. v. Onämnd bör väl bland många andra rariteter ej förbli riksrådet Gustaf Baners stambok med auto- grafer af hertig Karl, hans gemål Maria af Pfalz, af Gustaf Vasas dotter prinsessan Elisa- beth, hennes gemål her- tig Kristoffer af Meck- lenburg, prins Sigis- mund, hertig Ernst Ludvig af Pommern och hans gemål Sofia Hedvig, af Mauritz, Karl och Erik Sture m. fl. Underrättelser om arkivet finner man dels i FroUeholm förr och nu>, dels i »Ex Bibliotheca TroUehol- micE*. Redan en flyk- tig granskning ger vid handen, att åtskilligt i detsamma förvisso vore värdt att publi- ceras. —

A Trolleholms gods finnas vatten- och vä- derkvarnar, tegelbruk, elektricitetsverk för bc- h sning å gården m. m. Godskomplexet omfat- tar 36' '.,! md med en areal af c:a 7.587»5 hek- tar, 5,396 har åker och 1,443,9 har skogsmark. Antalet hus å arrendegodset är 682. Samman- lagda taxeringsvärdet är enl. lämnad uppgift

* Förtecknade i »Trolleholm Unv och nu», del. IV.

Bihiiotcket.

I I

TORUP

BARA SOCKEN, BARA HÄRAD, MALMOHUS LAN Af AUGUST HAHR

Det forna Trolleholms eller rättare Eriks- holms borg, som var en fästningsartad byggnad med fyra lika höga längor kring en borggård samt med tvenne diagonalt ställda rundtorn, var ej någon enastående företeelse i Skåne, utan representerade en öfver hela landska- pet (likasom äfven i Danmark) fordom mycket utbredd typ af medeltida karaktär, vid hvilken hänsyn till försvaret var bestämmande, och där renässansformerna sparsamt och hufvudsakligen

blott i det inre började visa sig. Ännu i dag äro vi dock i det lyckliga tillfället att kunna studera dylika borgar. Ett mycket intressant exempel är nämligen Vidtsköfle (från i 553), ett annat, af ett icke fullt så kärft kynne, är Torup. Andra, såsom Svaneholm, Krageholm, Knutstorp, Tomarp m. fl. kunna åtminstone i sitt ursprung- liga skick anses tillhöra denna typ.

Torups slott är beläget i Bara socken af Bara härad, ett kort stycke väg från stationen

Torups slott från sydväst.

TORUP

med sistnämnda namn vid Malmö — Genarps- banan * Det är omgifvet af härliga bokskogar, som sommartiden på lunda- och malmöborna ej förfela att utöfva sin tilldragningskraft. Trak- ten är kuperad och vattenrik, och slottet var förr helt och hållet omgifvet af en nu mer (sedan 1 7()O talet) torrlagd skogkransad liten sjö, som bildats genom uppdämning-. På en annan holme låg ladugården med sina längor, liksom ett slags utanverk, och förbindelsen mellan holmarna in- l)ördes och med fastlandet förmed- lades genom vind- br}'ggor.

Tillträdet till det befästa huset var alltså så mycket som möjligt för- svå rad t. Nu om- ges det blott af några små kanaler, i hvilka grönskan och de röda mu- rarna spegla sig.

Det ej minst märkliga metl To- rups slott är, att dess yttre karak- tär bevarats jäm- förelsevis oskadad genom tiderna. S;idant det vid niidt(Mi af i 500- talet b\'ggdes af den för sin oerhörda rikedom ryktbara fru Görvcl Fadosdoilci- Spanr (^från Iljulsta i LI{)i)land), så se vi det till det )'//;r, åtminstone i hufvudsak, ännu i dag. Ofver en sockel af oregelbundna granitblock höja sig de röda längorna i tvenne hufvudvåningar. Högst upp finna vi en vindsvåning med skvttcgluggar under det i)ranta tegeltäckta vattentaket. Mate- rialet är tegel (i varierande förband). Ofver \torna har i senare tid målats ett svart rut- mönster. Fönstren ha fordom varit rundbågiga och deras fördelning föga regelbunden. Här och hvar se vi aflastningsbågar af omväxlande röda och hvita stenar (tegel och kalksten), minnen efter äldre fcinster. Sannolikt ha förändringar i afseende på fönstren mer iln en gång inträffat. Sitt gifna intresse ha resterna — ett par på kant ställda stenl)lock — af de på flera håll ut- springande samt olika ändamål tjänande karnap- perna.

l-rån den fyrkant, som längorna bilda, fram- skjuta diagonalt två kraftiga torn, det ena åttkan-

* Etl annat rmup, l-Diups ganl, fidiMUoniiniss i Pipcrska sliiUtcn. liggor i Hvitabv socken vid (istra kusten.

I

Friherrinnan tlcnricttc Coyet, född Ccdcrström.

tigt öfver en bredare rund sockelvåning, det andra rundt. Afsikten med dylika torn var att bereda strykvärn för de två närmast liggande sidorna. Rundtornet (i s. o.) har fordom varit en våning högre, hvilket bl. a. märkes af den uppstigande gafveln där bakom, som blott till ena hälften är arkitektoniskt karaktäriserad. Den enkla torn- hufven är täckt med tegel. Det motsvarande ått- kantiga tornet, till hvilket n. v. ägaren låtit an- lägga en trappa i breda afsatsplan, anses vara

en ombyggnad af Sigvard Grubbe i början af 1 600- talet. Det bär ock- .så hans och hans gemåls, Hilleborg Ulfstand, vapen- sköldar. Portalin- skriften (jmfr ne- dan) talar äfven om »nya torn».* Upptill afslutas tor- net af en rund- bågsfris samt har en mycket låg torn- huf. Här som vid andra skånska re- nässansborgar är det utom tornen gaflarna som bilda de arkitektoniska hufxudmomenten. Ingångssi- dan (åt norr) med sin mycket enkla portal visar oss till vänster en ståtlig gafvel, som bildar en estetisk motvikt mot det åttkantiga tornet till höger. Det är en medeltida trappgafvel, smyc- kad med höga hvitputsade blindnischer med in- ställda smärta kolonnetter af huggen sten. Ned- till begränsas denna dekoration, som liksom hela röstet springer något fram, af en rätt måttlig rundbågsfris. Gå vi rundt om nvssnämnda torn till västra sidan finna vi strax intill tornet en halfverad osmyckad gafvel samt vid sydvestra hörnet en hel med blindnischer rikt karaktärise- rad gafvel, som liksom framsidans höjer sig i fvra afsatser och har tvenne rader höga smala nischer, i den öfre dessutom två rundlar å ömse sidor om nischerna. 1 stället för stenkolonnetter uppträda h;lr smala tegelband, som i den nedre nischraden äro halfvägs afbrutna. Mellan den öfre och den nedre nischgruppen löper ett in- sänkt hvitputsadt band, och äfven här afslutas det en smula framryckta röstet af en rundbågs-

Kammarlwrrc Gustaf Johan Coyct.

* Det är enl. förf:s mening ej c 'jli^l, alt vid i6oo-talets början iifven mndtornct ombyggdes eller n staun lades. Båda tornen visa till skillnad frfln längorna samma slags tegclförband.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

fris. Slutligen framträder vid det gamla pittore- ska rundtornet (i det s. ö. hörnet) en redan om- nämnd halfverad nischprydd gafvel.

Torups slottsgård bör utan tvifvel räknas till de värdefullaste historiska gårdsinteriörerna i hela vårt land. Portalen, genom hvilken vi inträda, är enkel nog, utan konstnärlig omfattning. Ofver densamma sitter en stentafla med en latinsk in- skription af Sigvard Grubbe (från år 1632).* Borggården är rätt liten, men det intryck den gör, hör sannerligen ej till det vanliga. V^i ha kommit in på en medeltida borggård med om- gifvande röda flyglar. Till höger varsna vi en gotisk pelargång med trenne höga spetsbågar (af omväxlande tegel och kalksten), hvilka i mid- ten hvila på rundpelare, likaledes af tegel och kalksten i växlande skift samt med kapitäl, som se ut som ett slags klumpig efterbildning af dori- ska. Ofvan den mellersta bågen äro ett par vapen- sköldar med Stjernbladska och Beck-Fries'ska vapen samt frih. Hack Stjernblads och Maria Beck-Fries' namn jämte orden »har låtit reparera denna gård 1748» anbragta. Den mur, som nu

* I öfvers. lyder denna ganska karaktäristiska inskrift: »Då ett arfvegods har beskärts efterkommande af förfäder, hvilka haft blott en enda omsorg, den att vilja gagna de sina, tillhör det oss att med samma nit söka bevara hvad vi fått mottaga. På detta sätt må vi gagna oss själfva och de våra. Jag har gjort hvad jag kunnat. Med omsorg har jag återställt de gamla byggnaderna. Afven har jag byggt nya torn. Och allt, som dessutom synes värdt att taga i skärskådande, har af mig blifvit ordnadt med omsorgsfull flit. Och I mina efter- kommande, hvilka 1 än månde blifva, söken bevara hvad I hafvcn fått. Bättre är att bevara än att vilja skapa nytt. Lefven, efter- kommande, i endräktigt sinne och broderlig kärlek och, såsom i bäst kunnen: älsken Gud. Till tacksam hågkomst af mina förfäder åt efterkommande och cfterviirld, om någon blifvcr.

Sigvard Grubbe. Anno 1632.»

I. Jlorgirånifii. — 2. Tambur. ~ 3. Hall. — 4. Skrifrum. ~ 5. Rökrum. — 6. Gröna rummrii. — 7. /■'ogrlnimmrf. — 8, /blom- miga kavniiarcn. — q. ]'apcnrummrl .

är uppförd bakom pelargången, har fordom ej existerat, utan ursprungligen ett tämligen stort utrymme funnits på andra sidan fram till den med en enkel port försedda yttermuren, hvari- genom ett ännu verkningsfullare perspektiv bör ha uppstått. Detta utrymme upptages nu mer till största delen af den s. k. »nedre hallen».

Flygeln midt emot ingången har ett par i muren inlagda spetsbågar. Har äfven här for- domdags en arkad funnits? Under den ena är en ingång anbragt (till n. v. köksdepartementet), under den andra ett bredt spetsbågsfönster och midt öfver dessa ett högt smalt götiskt fönster, som låter oss ana en slottskyrka. Så lyckligt är det dock ej. Detta fönster lämnar ljus åt i denna flygel inredda halfvåningar och stammar liksom det förutnämnda samt dörren från 1840- talet, en tid, som bl. a. äfven svärmade för goti- kens stilideal. A den vänstra flygeln för en sten- trappa upp till en ingång. Hufvudingången till bostadsvåningen har redan mött oss till höger, när vi trädde i porthvalfvet, medan den ur- sprungliga var anbragt bakom arkaden och mär- kes ännu i den s. k. »nedre hallen». Men vi måste rycka oss ifrån den måleriska borggårdsinteriö- ren, som så sällsamt talar till oss om gamla tider och lockar vår inbillning". —

Om slottets yttre ger oss en verklig illusion af en gammal medeltidsborg, är däremot det inre full- ständigt omgestaltadt efter modernare smakrikt- ningars fordringar. Det måste betraktas som en ren märkvärdighet, att vid de upprepade restau- reringarna detta nästan alltid bebodda slott under-

I. Borggården. — 2. Enirériim. — 3. Förmaket. — 4. Skrifrum. — ■ 5. Gula tornrummet. — 6. Salongen. — '. Matsalen. — 8. .Seri-ering.';- rum. — O- Barnkammare. — 10. Siingkammare. — 11. Kkruinmet . — 12. lila rummet. — 13. Gula rummet. — 14. .St/ernruiumet .

TORUP

Tonips slott från nordväst.

<,'-ått under 1700- och 1800-talen, ägarnc dock städse sökt bevara dess yttre karaktär. .\tt de, resf)ekti\e, viUe inreda det efter nya tiders fordrinL;ar på hekviimlii^het, kan väl däremot näppeligen förtänkas dem. ]v)rändringar i rums- anordningen ha ej blott skett under 1 700-talet, utan ilfvcn under den n. v. ägarens, kammar- herre J. (i. Coyct, liksom ej minst under den närmast föregående iiuiehafvarens, friherre (iustaf Julius Coyet tid.

Genom ingången till höger i ])orthvalfvet komma vi uppför en kort trappa till den nedre vestibulen, hvarifrån en tra])pa för oss upp till hufvudvåningen. ]<Yån korridoren träda vi in i ett entrérum, som med breda öi)pna bågar står i ome- delbar f()rbindelse med förmaket. Från entréen erbjuder sig ett vackert rumsperspektiv öfver förmaket och det tillstötande tornrummet samt friherrinnans skrifrum. Förmaket, liksom entré- rummet, har 1)1. a. att visa en del intressanta gamla möbler af olika ålder, så t. ex. gamla h()ga orestau- rerade 1 600-talsstolar, klädda med gyllenläder, jämte andra därmed samtida möbler. Här står äfven en präktig rokokobyrå med beslag af ovanlig storlek. l{tt gammalt till formen karaktäristiskt

rokokoskåj) af glas det påminner om tidens

bärstolar — hyser en samling dyrbara glas, mest tyska. Öfver hufvud äro samlingarna på Torup rika på värdefull keramik af äldre datum. Så t. ex. finnes i nu nämnda rum ett skåp med Sévres-porslin samt pjäser från den särskildt un- der I 700-talet berömda fabriken i Wien. Bland

annat värdefullt porslin härstädes böra framhållas ett par stora rokokournor från fabriken Nieder- wieler i Lothringen. Från flera af rokokotidens tyska fabriker finna vi värdefulla prof i kannor, fat och skålar etc.

De märkligaste målningarna i detta gemak äro otvifvelaktigt de tvenne färglagda kolteck- ningarna af f^riiis Etioen, framställande den ena Torups slott, den andra ett motiv från parken vid detsamma.

I friherrinnans skrifrum har en del porträtt fått sin plats, så t. ex. Karl August Ehrensvärds porträtt, en kopia efter Jois JucL en porträtt- skiss, framställande Augustin Ehrensvärd, original af Lorenz J^isc/i d. y. jämte några andra äldre och yngre släktporträtt, original eller kopior. Dessutom kunde man fästa uppmärksamheten på en akvarell af ^^to// Lnudo^rcn, liksom på en sign. radering af Zorn, framställande prins Eugen. Egendomlig är ljuskronan af marmor. Den har formen af en skål och härrör från den antiki- serande smakriktningen vid 1800-talets början.

Det angränsande tornrummet användes som musikrum, l^et har ett högt kupoltak samt har målats i gult med ornering i hvitt. En stor öppen spis af svart marmor förhöjer intrycket af praktrum. Möbeln är en hvit gulklädd em- piremöbel. En spiraltrappa för från detta torn- rum upp till det vackra biblioteket.

Frän förmaket komma vi in i salongen i samma 'flygel, ett stort aflångt rum, klädt med väfda franska tapeter (.>gobeliner^>) från den under

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

1 700-talet blomstrande fabriken i Aubusson, samt med framställningar ur Don-Ouixote- sagan. En empiremöbel i guld, från Coyetska släkten (närmast från Sundbyholm i Söderman- land), liksom speglar med samma ursprung ge salongen för öfrigt dess hufvudprägel. Af dyr- bara konstmöbler märker man ett par s. k. ka- binettskåp från 1600-talet, ett större med sköld- paddsinläggningar, ett mindre, ännu konstmäs- sigare, med inläggningar af elfenben. Afven här finna vi dyrbart porslin. Sévres-pjäser, Meissen- och Mariebergsporslin (en betydande samling crémekoppar) bidraga till utsmyckningen, och hvad slutligen porträtten angår sitter infattad i cheminéen kammarherre Coyets präktiga porträtt af Oscar Björck, medan vi ä ömse sidor därom se hofmarskalken Coyets porträtt (ef- ter fotografi må- ladt) af Enuna Ek- vall samt friherrin- nan Coyet med dot- ter i en särdeles lycklig gruppbild af Bernhard Öster- man. Ett konst- historiskt värde ha de små af Niklas Lafrenscn d. ä. må- lade porträtt af Fredrik I och Ul- rika Eleonora d.y.

Så inträda vi i matsalen i södra flygeln, en stor, tämligen mörk sal,

Entrérummet och förmaket (nr 3 ä planen).

omsorgsfullt utförd kopia, återger den ryktbara kvinnan vid äldre år.

Af äldre väggfast dekorering på slottet böra äfven nämnas de med figurscener målade rokoko- tapeterna i kammaren i rundtornet (i samma våning som de nu angifna rummen) samt de med gotiska gaflar och ägarnes vapensköldar målade tapeterna i den s. k. vapensalen i nedre våningen, liksom det gotiska fönstret därstädes, ett minne af 1840-talets medeltidssvärmeri. På frih. Gustaf Julius Coyets tid användes rummet sommartiden till matsal.

Vid den nedre vestibulen, i hvilken vi först inkommo, ligger kammarherrns våning, bestående af ett skrifrum samt ett rum i det åttkantiga tornet, båda med gamla, värdefulla möber — ■

t. ex. ett skåp med det Friesska vap- net och årtalet 1626 — samt Coyet'ska släktporträtt, så- som general Coyet och hans hustru, f. Hamilton, hofjäg- mästaren Petter Ju- lius Coyet m. fl. andra porträttskil- dringar. Till dem hör t. ex. professor Björcks stora skiss till prins Eugens berömda porträtt på Nationalmu- seum.

Från vestibulen för slutligen en

som i sina från

gamla tider här bevarade gyllenläderstapeter har en märkvärdighet af stort intresse. Dessa tape- ter framställa löfrika landskap med antika ruiner samt allehanda figurstaffage. jVIest dominerande äro de väldiga löfmassorna, som primitivt ut- breda sig öfver ytan. Tapeterna stamma från 1 500-talets slut och ha utförts i Danmark af holländska mästare.

Två väldiga ryttarporträtt af Karl X Gustaf och Karl XI från den Elircnstrahlska ateliern sitta här infattade i den långa fönsterväggen sedan 1600-talets sista decennier, då Torup som ett af Korfitz Ulfeldts svenska gods var indraget till kronan. I det öfver den ståtliga — efter gam- mal förebild utförda — sandstensspiseln upp- satta porträttet af Görvel Fadersdotter har den n. v. ägaren pietetsfullt ärat minnet af borgens uppbyggarinna. Bilden, som är en modern

nedgång till den stora hall (»nedre hallen»), som uppstått genom tillvaratagandet af utrymmet (under salongen) bakom gårdens pelararkad. D. v. s. detta har ej först i våra dagar utnytjats till rumslägen- het, utan här fans sedan i 700-talet (Hack Stjern- blads tid?) ett par betjäningsrum. Den n. v. ägaren har låtit ombygga muren och inreda detta stora luftiga rum, som han smyckat med en gammal sandstensspisel från Sigvard Grub- bes tid, en spisel, som förr stått i ett tornrum samt försedd med joniska kolonner, konsoler, prydda med maskaroner samt en kartusch i frisen förutom Ulfstand- och Grubbe-vapen, in- skrifter och årtalet 1602. I sammhang med detta minne af en af Torups mest bekanta ägare bör äfven påpekas ett annat på slottet för- varadt föremål, som enligt traditionen tillhört honom, nämligen en skåpliknande säng af ek,

16

TORUP

snideriers stil åtminstone ej motsäger

hvars detta.

Ofvan den nämnda spiseln har man satt ett helfigursporträtt af Leonora Kristina, Kristian IV:s l^ekanta olyck- liga dotter med Kirsten Munk, ett verkligen brilljant porträtt, måladt af fröken Endis Berg- ström efter ett ori- ginal af hollända- ren Art/v7eY/;/ M än- der. Torui) hr)rde till Korfitz V\\- elds och Leonora Kristinas skånska gods. I dess ägare- längd ingår alltså äfven detta intres- santa par, hvars ärelystna drömmar så dyrt och bittert skulle straffas. A ömse sidor om spi- seln sitta — äfven i goda moderna kopior — porträtten af Sigvard Grubbe och hans mag Jochum ]3eck till (rladsax efter gamla original på Fredensborg och Bosjökloster. 1 en fönster- nisch u])ptäcka vi slutligen det bistra konterfejet af Truid Ulfstand, Ciörvel Fadersdotters för- sta man, efter ett original på Ross- vik. Fluru bra hvart och ett af dessa konterfej än är, glömmer man dem dock för Leonora Kristinas leende, strålande bild.

l^tt par andra i hallen uppsatta målningar f()rtjä- na äfven att n;im- nas: ett stort flam- ländskt stilleben från

Salongen (nr <> ä Jilancn).

Salongen (nr

i6oo-talet med fisk, fågel, grönsaker och en ung försäljare i röd rock, en tafla, som uppstått under på\'erkan från Snijders konst, fast ej jämförlig med denne store mästares arbe- ten, slutligen en signerad tafla af Kjörboc, fram- ställande ett par springande rapphönshundar.

Det kan ej förnekas, att man i detta vackra rum förnimmer fläkten af en stark pietet mot det förgångna. Här förvaras ock »Torups historia», i en väldig handskrifven rikt illustrerad och för- nämt inbunden fo- liant. Verket be- handlarhufvudsak- ligen ägarnes hi- storia och har med anlitande af arkiv- källor och under samarbete med kända arkivmän författats af friher- rinnan Coyet, f. Ce- derström.

Det är ur detta som nedanstående upplysningar om ägarelängden väl- villigt ställts till detta arbetes dis- position.

Torups förste med visshet kände ägare var /<"/> Heurikscn Ul/stand (släkten förde 3 silfver- spetsar på svart grund - — ulfvens skarpa tänder), som år 1445 skrifver sig »til Torderup». En- ligt en af Styffe (»Skandinavien under unions- tiden») meddelad uppgift beboddes Thordtorp, beläget mellanYddinge sjö och Sege å, under drottning Marga- retas tid af väpna- ren Johannes Nils- son (åren 1398 — 14 14), men huru gården från honom skulle öfvergått till Ulf stan d'ska släk- ten, är ovisst. F^f- ter Jep Henriksens död ärfdes godset af hans son Gre- ocr Jcpscii. Döds- året är obekant,

6 å planL-ni. . i

' ' men 147 1 omtalas

fru Kristine Jensdotter som Jep Henriksens efter- lefverska. Sonen blef danskt riksråd och var gift första gången med Else Bille, andra gången med Johanna Brahe. Gregers äldste son Truid Grecrcrscn Ulfstand fick vid skiftet efter fadern (året obekant) Torup på sin anpart samt del i

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Svenstorp. Genom sina båda giften blef denne i tidens stora blodiga konflikter invecklade man sannolikt den rikaste i de tre nordiska länderna, framför allt genom sitt andra gifte, med Gör- vel Fadersdotter Sparre, som nyss blifven änka efter Peder Grip rakade honom i Stockholm, dit han kommit som danskt sän- debud till Gustaf Vasa.

Då Truid Gre- gersen år 1545 gick till sina fäder, ärfdes Torup af hans och fru Gör- vels son, den nio- årige Nih. Hans mor rådde dock under hans min- derårighet öfver gård och gods. Den unge Nils Truidsen dog e- mellertid plötsligt

1548. Efter en långvarig arfstvist med herr Truids barn i första giftet, gick besittningsrätten till Torup öfver till Im^c Tniidscn Ulhtand.

Torups borg skall, som redan angifvits, vara grundlagd af fru Görvel. Detta har antagligen då skett efter 1545 och före 1548, ehuru säkert en så omfattande byggnad näppeli- gen under detta korta tidsskede hann fullbordas. Vi känna alltför väl tidens långsamma byggnadssätt.

Det berättas att ännu år 1729 fun- nits en trätafla an- l)ragt på borggår- den, hvars inskrift lydt: »Aar iM —

— . — . lagde

Fru Gorvel Fad- dersdotter med egen Haand dend förste Steen til dende Gaards Grundvold». Årtalet var oläsligt.

Efter sin tredje makes, herr Lage Brahe, död, bortgaf fru Görvel all sin egendom till danske konungen. Då denna märkliga kvinna dog år 1605, hade emellertid de politiska och person- liga medeltidstraditioner hon representerade, för sedan dött bort. Efter Lage Ulfstand,

som dog barnlös i 5 7 i , blef hans bror Greger Truidsen herre till Torup. Genom dennes dot- ter Metta kom gården till Knnt Gricbbe, hvars dotter Hilleborg i sin tur förde den till Sig- vard CJruhbe, till Hofdala, Kristian IV:s person- vän och en af sin tids mest bildade och

lige

Matsalen med gyllenlädertapeter (nr 7 å planen)

» förståndige» män. Som länsherre på Malmöhus fick denne ofta tillfälle att vistas på To- rup, som han lät ^■rundligt restau- rera och att döma af flera inskriptio- ner — märk t. ex. den redan citerade inskriptionen öfver portalen — synes högt uppskattat. Alen äfven i hans i Köpenhamns bibliotek

Kungl

Hallen i nedra våningen (nr 3 ä jilanen).

förvarade latinska dagbok finnas anteckningar om Torup och om hans dagliga lif därstädes. Någon kort tid bodde här Kristian I\^:s gemål (till vänster) Kristina ALmk, Leonora Kristinas moder.

Grubbe dog år 1636, efterlämnande en dotter- dotter Hilleborg, barn af Elsa Grubbe och [oclntjn

R,rk till Gladsax. Hon lefde likväl blott till 1645. Hennes far, som ärfde hennes mö- dernegods, sålde gården 1647 till den äfventyrlige grefve Korjitz Ul- fcldt, gift, som lie- kant, med den för sina olyckor rykt- bara Leonora Kri- stina. Med henne knyter sig alltså ett vemodigt min- ne till Torup. Det (i nedre hallen)

ofvan omtalats

på höjden af sin lifslycka, strå

länge

porträtt, som återger henne

lande i skönhetens och rikedomens <rla.ns

Efter det Ulfeldtska herrskapets flykt från Malmö 1660 — en flykt, som endast förde ma- karne till ny fångenskap (på Bornholm) och ännu svårare lidanden — sekvestrerades Ulfeldts sven- ska gods. Leonora Kristina

sökte visserligen

18

TORUP

sedermera, dä hennes 22-åriga inspärrning- (1663 — 1685) på Blaa Torn i Köpenhamn upphörde, att genom böneskrifter till Karl XI återfå dessa gods, och efter hennes död 1678 restes nya anspråk af hennes måg, Lave Beck, men först 1735 återställdes de till Ulfeldts arfvingar. Ul- feldts äldre dotterson, Joachim Beck, fick Torup och den }'ngre Korfitz Ludvig kom i besittning af Bosjökloster. Den äldre blef genom arf efter släkten Fries ägare af stora gods i Danmark, med hvilka följde rättigheten att upptaga det Fricsska namnet och med den Beckska silfver- liljan å ljusblått fält förena Friesarnes gamla sköldemärke »schacktaflan höfter Jochum P^eck- Fries' död 1 74 1 (jfvergingo de danska godsen jämte namnet till den yngre brodern på Bosjöklo- ster, medan Torup tillföll hans dotter Maria Sofia, som gifte sig med ryttmästaren Hack Sljcrublad. Dä arfvet efter dem i 783 skiftades, till()ste sig näst äldste sonen frih. Axel Stjcrnhlad Torups säteri, som han pä grund af sin undergriifda affärsställ- ning 181 I måste sälja, (lenom brodern /-'icäiik Stjfniblad, som återbördat ägendomen, såldes den året därpå till kammarherren (Justa f Julius Coyr/. Denne fattade för sitt nvförviirfvade gods det

fiffigaste intresse, upparbetade det till en inkomst- bringande mönstergård och lät äfven reparera slottet, som tack vare hans insikter och smak fick behålla sin gamla medeltidsprägel. Han dog i Frankrike, ett land, som sedan ungdomen var honom kärt, d. 5 april 1862 och ligger äfven där enligt sin egen önskan begrafven. Genom testamente tillföll då Torup hans brorsons son den då åttaårige Gustaf Johan Coyef, medan en annan större ägendom Rönneholm gafs åt dennes broder Salomon. Sedan 1892 äro de båda ägendomarne åter förenade på en hand. N. v. ägaren af Torup och Rönneholm kammarherre f iustaf Johan Coyet är son af kaptenen August Coyet och hans fru Augusta Djurklon samt gift med friherrinnan Henriette Cederström. —

'J orups gods är beläget i Bara, Heby och Uppåkra socknar med i allt 2417:1-' "^^1 och har en areal af 1,733 har med ett taxeringsvärde af 1,292,000 kr. \'i sluta vår korta skildring med den (uiskan, att den gamla måleriska borgen ännu liinge, länge måtte stå som en prydnad för landskapet och landet och som ett värdefullt och liirorikt jjrof på i 500-talets mon\unentala bygg- nadskonst i Norden.

Tonips sloll frän sydost-

19

SVENSTORP

ODARSLÖFS SOCKEN, TORNA HÄRAD, MALMOHUS LAN

Af AUGUST HAHR

Nordost om Lundaslätten ligger på en mått- lig höjd Svenstorps slott med vidsträckt utsigt öfver omgifvande milsvida slättland. Slottet tillhör Svenstorps säteri och fideikommiss — i Gyllenkrokska släkten — i Odarslöfs socken, annex till Igelösa, hvilka båda socknar i det allra närmaste helt lyda under godset.

Arkitektoniskt är slottet af det största intresse. Det tillhör de senare skånska renäsansslotten,vid hvilka försvarssyn- punkten öfvergif- vits. Vare sig de bestå af en enda länga med torn och karnap eller af tre flyglar kring en gård, öppna de sig nu mot omgifnin- gen. Fönstren bli större och sitta tä- tare, och det yttre söker man på allt sätt dekorativt utsira efter den holländska renäs- sansens förebilder, ty det bli hufvudsakligen dessa, som få tjäna till ledning för den under Fredrik II, men ännu mer under Kristian IV uppblomst- rande byggnadskonsten.

Som en öfvergångsform till dessa slott kan

Kammarherren Friherre Axel A:son Gyllenkrok.

man betrakta dem, som med för öfrigt samma karaktär uppvisa ett försvarssystem med vatten- grafvar, vallar och bastionsverk, som t. ex. det under Karl XI:s tid förstörda Mölleröd vid Finjasjön, Tomarp o. a. I Sverige, hvars renässanskonst ingalunda går paralellt med den

danska, hade den- na typ redan tidi- gare visat sig (t. ex. vid slottet i Vadste- na). Försvaret kon- centreras i utan- verk, bakom hvil- ka palatset förnämt utvecklarsig. Snart ha äfven dessa för- svarsverk försvun- nit, och vi stå vid en slottstyp som t. ex. Svenstorps.

Detta till det yttre väl bibehåll- na slott är jämte Trefaldighetskyr- kan i Kristianstad det ståtligaste prof- vet på den s. k. Kristian-IV-stilen i Skåne. Upmark kallar det för »profanarkitekturens egentliga prakt- stycke i provinsen från denna tid». Vid sidan af så intressanta borgar som Vidtsköfle och Torup med deras dröjande medeltidstendenser repre- senterar det den fullt utvecklade renässansen.

Friherrinnan Anna Gyllenkrok, född Reenstierna.

20

SVENSTORP

Enlii^t inskriften öfver portalen uppfördes det år 1596 af fru Beata Hvitfeldt, änka efter den 1586 aflidne Knut Ebbesen Ulfeldt. Som hof- mästarinna hos Kristian IV:s gemål Anna Katha- rina tillhörde hon kungaparets närmaste omgif- ning. Att hon för sina byggnadsföretag, till hvilka äfven Mölleröd hörde, vände sig till konungen med begäran om råd, samt att hon anlitat någon byggmästare i kunglig tjänst, kan

tak försedd länga. Midt genom densamma för en portgång. På framsidan utskjuter ett fyrkan- tigt tornaktigt karnap, afslutadt med en gafvel. Midt emot på den andra långsidan reser sig ett åttkantigt trapptorn, som fordom säkerligen har haft en i en lanternin slutande huf, men nu upptill blott har ett gallerverk. En ypperlig ut- sikt erbjuder sig emellertid härifrån öfver slätten med dess byar, kyrkor och lunder. Närmast

Svenstorps slott frän norJräst.

man d;\rf()r redan på förhand antaga. Som hen- nes Inggmästare nämner man den från Emden inkallade (i Antwerpen födde) //ans Sfejnviukel d. ä.

Att döma af teckningen hos Burman-Fischer af ruinerna efter Mölleröd, har detta slott visat en midtbyggnad med två framspringande flyglar samt på 'gården ett åttkantigt trapptorn. Hela anläggningen — med gaflar, portaler etc. — har säkert lifligt i)åmint om åtskilliga af Kristian lV:s slott i det egentliga Danmark. Svenstorp blef ej sä omfattande som Mölleröd. Det består af en enda två våningar hög och med ett brant stupande

se vi de två kyrkorna på godsets mark Igelösa och Odarslöfs.

Det höga taket smyckas å hvardera sidan af två takkupor med gafvelkrön. Byggnadens kort- sidor sluta hvardera i en väldig, imponerande gafvel, och portingången omges å framsidan af en sällsynt vackert komponerad portal. Som vanligt i de holländska och äfven de danska renässans- byggnaderna är materialet oputsadt rödt tegel och^— för orneringen — sandsten. I murytorna äro inlagda sandstenslister, så väl å lång- och kortsidor'' nedanför takgesimsen, som ofvanför

2 I

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTÉN

denna å gafvelytorna. Under öfvervåningens fön- ster löper rundt om en gesims af sandsten och utefter takfoten en konsollist (med små krag- stenar) af samma material. Dekorativt verka äfven de stora ankarjärnen. Hörnen markeras af sandstenskvadrer samt fönsteromfattningarna af omväxlande sandsten och tegel. Fönstren ha fordom varit mindre med grofva poster af sandsten. I sin »Skånska resa» (1751) omtalar Linné, att då åtminstone den nedre fönsterra- den hade dylika poster. Af stor verkan äro de branta sidogaflarna, hvilkas svängda konturer markeras af elastiska sandstensband. Dessa vol Liter gå ej öfver i hvarandra, utan mötas oförmodadt i skarpa framsprång. Formerna äro af en verkligen ovan- lig elegans. Af samma karaktär äro fönsterku- pornas och karnappets volutcr. Framsidans por- tal har joniska kolon- ner på postament med ringbärande lejonhufvu- den. Nedre tredjedelen af kolonnskaften är oreff- lad samt smyckad med i bladverk utlöpande le- jonmasker. Afven den något tryckta portbå- gens slutsten är prydd med ett lejonhufvud. Frisen ofvan denjoniskt karaktäriserade arkitra- ven har ett slags trigl)-- fer i hörnen och bär följande inskrift: »Dette Hus lod erlig och wel- byrdig Frw BeatheHvit- feld Salige Knud Wlfelz Efterlefverske bygge Anno 1596.»

Under svicklarna med sina kransräckande »victorior» är inhugget: »Renoverad af F. G. Gyllenkrok Ar 1761». Portalkrönet utgöres af tvenne rundlar med Hvitfeldtska och Ul- feldtska vapnen, omfattade af äkta nederländskt beslagsornament samt däröfver en obelisk- krönt gafvel. Ytterst å hvardera sidan omkring detta krön stå två obelisker, liksom stolt garde- rande vapendekorationerna. Upphofsmannen till denna portal liksom sannolikt till allt sten- huggeriarbete är enligt hvad af L. WeibuU utrönts en stenhuggare i Malmö Daniel Tomi-

Portal på västra sidan.

sen/' som, därest äfven dessa skulpturers ritningar vore af honom, onekligen måste anses som en själfständig konstnär af rang. Detta håller jag dock skäligen ovisst. Byggnadens konstnärliga verkan beror — förutom af dess proportioner — af dess rika sandstensdekorering, och antager man Hans Stenwinkel d. ä. som arkitekten, måste denne också haft befattning med den med bygg- nadens karaktär intimt samhöriga dekorationen. De germanska renässansarkitekternas egentliga värde söker man ju, som bekant, just på (lef/a område. I öfrigt voro de oftast ganska enkla

murmästare. Mäster Daniel har därför tro- ligast hållit sig till gifna »schabloner» eller en gifven modell.

Gå vi genom den korshvalfstäckta porten öfver till gårdssidan, finna vi där två envå- niga sidobyggningar, som stamma från ett senare datum (1700- talet). Med slottet ha de ursprungligen ej haft något att göra. Där- emot torde den utbygg- nad (jmfr planen), i hvars vinkel med slotts- byggnaden trapptornet ligger, åtminstone till sin nedre del — källa- ren och nedre vånino;en — vara gammal. Öfver portalen är uppsatt det Gyllenkrokska vapnet.

Vid den fjärde sidan af denna borggård (åt öster) sänker sig terrän- gen hastigt, men ses där å trenne terrasser en trädgård med rabatter och häckar samt nederst en bassäng med spring- vatten. Denna anläggning går säkerligen långt tillbaka. Men trädgårds- och parkanläggningar sträcka sig för öfrigt rundt om slottet. Å det vida området väster om detsamma — innanför vallgrafven — reste sig förr ladugårdsbyggna- derna. Bassängen med vattenkonsten midt fram- för slottet fanns dock redan då.

Slottets inre kunna vi här lämna ur räkningen. Det bebos ej af innehafvaren, som i stället re- siderar på sitt andra fideikommiss. Björnstorp,

* Bildlniggnrc ocli träsiiidare i ÄFalmri och I.und mulcr renässan- sen. I,iind 1900.

22

SVENSTORP

Srcn\t(ii p\ slott Jran iistcr.

där man också trilffar cn del värderika konst- föremål - dit hör t. ex. cn svit viifda tapeter (»skogstapeter ) — som en gåns^ smyckat ge- maken å Svenstorps i arkitektoniskt hänseende sällsynt ädla slottsbyggnad. —

Slottets uppbyggarinna, fru /icaia Ilvit/cldt, var, som redan nilmnts, änkn efter den 1586 aflidne I\)nil Ehhcscu Ulffldt, In ilken 1 560 ärfde åt- minstone del i gården efter sin far Ebbe Uljchil, riksråd, h(>fvidsman på Malmöhus m. m. Denne åter hade fått delar af Svenstorp genom gifter- mål. } lan var nilmligen gift med Lena UlJ- s/aiid, dotter af Ilohrer Uljstand på Skabersjö, som i;unt(> sin bror, den rike och mäktige Trnid Ulfslaud, om hvilken vi redan haft anledning tala, ärft godset efter sin far Giro^ef Ibsen Ul f- staud. Ilufvudsaken är, att före I Hfeldtarne går- den \ai-it i skikten Ulfstantls ägo. Sannolikt var det äfven Knut Ulfeldt, som sludigen fick alla delarna på sin hand. Troligen var det också han, som då någon egentlig borg förut här ej fanns, fr)rst fattade planen att bygga ett slott, en tanke, som sedan realiserades af hans änka.

Beata Hvitfeldt dog i famd, där hon hade S. Peders kloster i förläning, år 1626. Svens- torp öfvergiek då till sonen Kris/ojjer Ulfeldf,

riksråd, elefanterriddare och en med uppgifter af olika slag betrodd man. lifter hans död 1653 fick äldste sonen A'///// godset. Då kriget mvA Sverige 1637 utbröt, var denne höfvids- man i)å Landskrona slott, hvars besättning han j)å egen bekostnad uppsatte af traktens bönder. 1 spetsen för en dylik hopbragt styrka sam- manstötte han vid Ousby med en svensk trupp och ljöt döden d. 22 sept. 1657. Svenstorp ärfdes då af hans barn Kristoffei' och Margareta, hvilka likväl 1669 till fru illetta Rosenkrantz, änka efter Nils Krabbe, bortbytte sina skånska ägendomar. Från fru Mettii, som särskildt synes traktat efter att under dåvarande förhållanden förvärfva sig gods i Skåne, gick Svenstorp till hennes dotter Metfa Sofia Krabbe, gift med etatsrådet Johan Monrad, en till härkomsten ringa man. Snart nog är gården en handels- vara, som går ur hand i hand och föremål för spekulationer bland handelsmännen i Malmö. Är 1699 blir emellertid öfverkommissarien Stjernblad ägare af halfva Svenstorp och 1 706 tiilöser han sig andra hälften för medel, som togos ur den förmögenhet hans hustru Mana Heffardt, dotter till handelsmannen Petter Hegardt, medfört i boet. Stjernblad, som adopterat en son ur Maria Hegardts första gifte, Hack Pers-

^ VEN SKA SLOTT O CH HERRESÄ TEN

son, dog I 7 I 7. Hans hustru, som länge öfver- lefde honom, ingick emellertid 1623 ett nytt giftermål, som för Svenstorps öden blef af största vikt. Hon gifte sig med en af de från rysk fångenskap hemvändande karolinerna, nämligen Axel Gyllenkrok, en af Karl XII:s berömdaste generaler. Gyllenkrok hade året förut återkom- mit till fäderneslandet. Mot fälttågets slut hade han (1709) blifvit öfverste för fortifikationen och generalkvartermästare. Kung Karl hade för honom stor respekt, men följde ofta ej hans råd. »Den lille Vauban» lär han ha kallat honom. Lyckligt undkommen med konungen till Bender, sändes han i sept. 1 709 med en mindre styrka att slå sig fram till Polen, men måste vid Czarnowitz i Moldau kapitulera för en öfverlägsen rysk här. Efter återkomsten ur fångenskapen blef han generallöjtnant, landshöf- ding i Göteborgs och Bohus län m. m., samt dog 1730 på Svenstorp.

Hans änka lefde till 1753, men hade dess förinnan (1743) stiftat två fideikommiss, ett för den Stjernbladska släkten, nämligen Stora Markie, och ett för den Gyllenkrokska, Svenstorp. Efter hennes död öfvertogs godset af frih. Fredrik Gyllenkrok (f 1795), gick därpå till dennes son majoren frih. Axel Ture Gyllenkrok (f 1832) och från denne till öfverstekammarjunkaren m. m. frih. Axel Gustaf Gyllenkrok (f 1862), om hvilka vi senare, vid skildringen af Björns- torp, få tillfälle att utförligare tala. Efter frih. Axel Gustafs död ärfdes fideikommisset af sonen

Johan Fredrik, efter hvars bortgång (1872) Svenstorp kom att i tur och ordning — dock ej utan processer — öfvergå till medlemmar af två yngre grenar af ätten, båda stammande från majoren Axel Ture. Det tillföll nämligen först frih. Karl Axel Bror ("j- 1879), äldste son af Axel Tures näst äldste son Fredrik Elof, och därefter hans bror kammarherren frih. Fredrik Gustaf 1894). Som denne afled utan man- liga afkomlingar, gick nu fideikommissrätten till en ännu yngre gren, nämligen till descenden- terna af Axel Tures son frih. Ture Gabriel och tillföll enl. K. M:ts dom först sonen frih. Ttre Glista/ Elof samt efter dennes död (1898) lika- ledes enl. K. M:ts dom den n. v. innehafvaren kammarherren frih. Axel Ture Gustaf, äldste son af den nyssnämndes äldre broder, frih. Axel Henrik Bror (f 1855). Sedan 1895 år frih. Axel Gyllenkrok äfven innehafvare af Björns- torps fideikommiss.

Fideikommisset omfattar säteriet med Mun- karp samt byarna Skälshög, Västra och Östra Odarslöf samt arrendegården Gustafshill, tills. 24 VuV mtl, tax. (1908) till 1,578,200 kr., dess- utom jordagods i Igelösa, Håstad, Gårdstånga, Södra Sandby och Lackalänga socknar i Torna härad, tills. tax. till 1,069,200 kr., i socknarna Söderhviddinge och Stora Harrie i Harjagers härad tax. till 133,000 kr., och i Tjärnap och Vittsjö socknar af Västra Göinge härad tax. till 55,000 kr. Inalles uppgår således fideikommis- sets taxeringsvärde till 2,835,400 kr.

KRAPPERUP

BRUNNBY SOCKEN, LUGGUDE HÄRAD, MALMÖHUS LÄN

Af AUGUST HAHR

Vid Kullen eller Kullal)e^(,^ där vi utan tvifvel ha att söka Skånes mest storslaj^ma natur, li^;- L^er herresätet Krapperup. Som ett trotsigt värn mot Kattegats vågor, i evig fejd med dem resa sig de skrofliga, söndersprängda gneisklip- porna. Sedan urminnes tider ha deras fanta- stiska formationer lockat milnniskor- nas inbillning. Af- ven på den kriti- ska nutidsmänni- skan verka de med en sällsam my- stisk makt, som dock i det vida sjungande hafvet där nedanför får liksom en befrian- de motvikt.

INfen de som byggde Krappe- rups borg, lade den ej som en tysk riddarborg uppe bland otillgäng- liga klipi)or, utan

åt s()der nedanför höjden, omgifvet af haf och bere- och fruktbart slättland och med utsikt åt det blåa sundet.

Sådan den gamla borgen i våra dagar ter sig efter många grundliga omgestaltningar under tidernas lo[ip, består den af en st()rre midtbygg-

Ho fjägni äs ta ren Friherre Nils Gvllcnstierna.

nad med tvenne synnerligen smala fh'glar, om- slutande en borggård, å den fjärde sidan begrän- sad af en framspringande låg mur samt af en inkörsport med höga stenpelare och gallergrin- dar, till hvilken en stenbro för, ty hela kom- plexet omges af en bred vallgraf. Hufvud-

byggnaden är lik- som flvglarne två- vånig och har ett märkligt högt och brant s. k. val m tak (d. v. s. med fall åt alla fyra sidorna). (_)fver dess midt- parti har man an- bragt en liten seg- mentform iggafvel. Någon konstnär- ligt karaktäriserad portal finnes här icke. De smala flyglarna, hvilkas vttre långsidor gå i flykt med hufvud- b}'ggnadens kort- sidor, sluta med höga spetsiga osmyckade gafvelrösten. Samt- liga byggnader äro hvitputsade, så när dock som på midtbyggnadens bakre sida. Där visar sig i tegelytan en mycket egendomlig dekoration, nämligen stora sjuuddiga stjärnor af sandsten i fem rader öfvcr hela vtan, liksom äfven åtskil-

Frilierrinnan Ellen Gyllenstierna, född Stjernstedt.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

liga

af fönstren äro omgifna af sju stora uddar, bild återge det verkliga vid den tid då Burmans Den sjuuddiga stjärnan är det Gyllenstiernska teckningar uppstodo, ehuru det måste påpekas, vapnet, och dekoreringen vill naturligtvis syfta på att de Burman-Fischerska »prospekterna» i regeln en Gyllenstiernsk possession. Den berättas ha till- äro synnerligen schematiskt hållna. De väsent- kommit under den korta tid vid 1 6oo-talets slut ligaste dragen får man väl dock antaga vara (i 6c)4 — I 702) riksrådet Kristoffer Gyllenstierna (jämte fältmarskalken Gustaf Banérs änka och arf vingar) innehadegod- set. Faktiskt är den gam- mal, ty den stammar från den tid, då bygg- naden ännu var tre- våni"" och då de nu- varande flyglarna icke funnos. Omedelbart un- der takgesimsen finna vi nämligen uddar och spår af dylika, som till- hört ytterligare en rad af stjärnor, hvilka för- svunno vid den tredje våningens nedbrytande. Äfven framsidan har tagelser å

nåden och flyglarna samma originella ornering under putsen. Slå vi upp i Burman-Fischer (»Prospekter öfver åtskilliga märkvärdiga bygg- nader, säterier och herregårdar i Skåne»), finna vi Krapperups corps- de-logis utgöras

Bron och vallgrafven.

att döma af gjorda iakt- blottade murytor mellan hufvudbygg-

af en

tre våningar hög bygg- nad med ett litet ått- kantigt lanterninartadt torn på taket. I syd- västra hörnet reser sig ett högt åttasidigt, med en liten kupol afslutadt torn, och vid framsidan (den östra) se vi tvenne låga, men rätt långa flyglar, framtill sam- manbundna af en mur. Den södra af dessa är — som det ser ut — en grundmurad tvåvå- nig länga med platt

tak, till hvilket tillträde kan ske genom en dörr från midtbyggnadens tredje våning, den norra är en korsverkslänga, afsedd för brygg- hus, visthusbodar o. s. v. Utanför den nyssnämnda muren stå vid längornas kortsidor ett par små torn, det södra åttkantigt, det norra fyrkantigt och utan tak.

Krapperups slott från väster.

riktiga. Linné berättar i sin »Skånska resa» (i 75 i) följande om Krapperup, hvilket ju i det stora hela synes stämma med afbildnin- gen: »Huset, grund- muradt, omgifver går- den på tre sidor och förmentes vara två hun- dra år gammalt. Ett åttkantigt muradt torn stod vid södra hörnet och ett dylikt på ändan af södra flygeln. Går- den var omgifven af en djup graf». Den karak- tär Krapperups slott nu mer visar, stam m. ar från 1 7go-talet. Krapperup var då fideikommiss i släkten von Kochen, från hvilken det sedan öfver- gick till den Gyllenstiernska. Det synes vid denna restaurering varit angeläget att så mycket som möjligt modernisera det hela. De gamla åttkan- tiga tornen försvunno, hufvudbyggnaden miste

sin öfversta våning, i stället för den gamla korsverkslängan upp- stod en stenflygel, som fick samma bredd som den redan befintliga sö- dra, hvilken för öfrigt ombyggdes. Båda fingo höga, smala tak, och äfven midtbyggnadens tak blef högre än förut. Rester af den tredje våningens yttermur ses ännu å vinden, där flyg- larna utspringa från huf- vudbyggnaden.*

När det äldsta sten- huset här byggdes, fin- nes — liksom vid så många andra skånska slott — ingen uppgift om. När Burman 1680 afteck- nade det, var det säkert ombyggdt. Sannolikt stammar det nämligen från 1 500-talets senare

I sina hufvuddrag torde väl denna

* Enl. Ljunggren skulle tredje väningen tidigare nedhrutits. Att dcima af dessa murrester tcirde dock nedbrvtandel skett i samband med de n. v. flyglarnes ujipbyggnad.

26

KR AP PER UP

hälft, från Podebu.sk'arnes dagar, men en om- byggnad har här, Hksom vid Vegeholm och andra slott, efter midten af det följande seklet, beröfvat det dess höga gafvelrösten, försedt det med en liten låg trekantig frontespis, ett litet lanternintorn på taket m. m. Huru detta sten- hus dessförinnan tedde sig, kunna vi naturligt- vis ej med någon axiomatisk visshet yttra oss om. Det å Burmans teckning i sydvästra hörnet utspringande tornet har varit ett försvarstorn. Det höga vattentaket har rest sig mellan aftrap- pade gafvelrösten. Skillnaden i höjd mellan tornet

äro nu mer borta. Men en vacker park bre- der i slottets omedelbara närhet sin lummiga skugga.

Hufvud byggnaden är, som vi sett, i våra dagar tvåvånig. Dess källarvåning, som erbjuder flera stora vackra korshvälfda rum, har ej osannolikt ursprungligen varit afsedd för köksafdelningen, förutom förrådsrum. I de synnerligen tjocka murarne löpa på sina håll trummor från vinds- våningen ända ned till denna källarvåning, ja, i ett fall uppges en dylik trumma fortsätta under kanalen utanför, något som jag dock ej varit i

Knippcriips slott frän sihicr.

och det senare taket framträder ju å afbildningen synnerligen bjärt. Fönstren ha varit mindre. 13et är ej omöjligt att längor (delvis af korsverkskon- struktion) ursprungligen helt omslutit gårdsplatsen, och det hela, som än i dag, omgifvits af vatten. P^örsvarssvnpunkten har således äfven här en gång- gjort sig starkt gällande. Alen n)'a tider kommo, då dylika hänsvn ansågos f()råldradc. Man älskade öppna, ljusa gårdar, ()kade fönstrens antal och förstorade dessa, och huru direkt man önskade träda i beröring med den närmaste omgifningen, därom vittna de konstmässiga trädgårdsanlägg- ningar med rabatter, gräsplaner, häckar i de sirligaste ornamentliknande former, som nu upp- stodo. A Burmans nämnda teckning af Krap- perup se vi anläggningar af detta slag. Dessa

tillfälle att konstatera. Sannolikt ha de utmyn- nat i kanalen.

1 första våningen beträda vi först en lång smal vestibul, från hvilken en intill yttermuren anbragt tlubbeltrappa — till sin art alldeles öfver- ensstäm mande med utvändigt anbragta dubbel- trappor — för upp till andra våningen. En lyck- ligare lösning af trapp-problemet skulle väl nog kunna tänkas. Emellertid verkar den förhanden- varande ganska originell.

Vi komma nu upp i en stor luftig hall af rätt långsträckt form. Denna möblerade och med målningar dekorerade hall bildar en rymhg för- bindelseled mellan rummen omkring. Som af planen framgår, ligger till vänster matsalen, till höger närmast ett entrérum samt från matsalen

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEK

parallellt med hallen det s. k. stenrummet och saloiiL^en och därpå förmaket — i förbindelse med nyssnämnda entrérum ~ samt ytterst fri- herrinnans skrifrum.

Den södra flygelns öfvervåning har bl. a. tvenne stora rum, det s. k. hvardagsrummet, som fordom jämte det tillstötande serveringsrummet var salong (den n. v. var då bibliotek), samt sängkammaren. Den norra flygeln innehåller gästrum af olika storlek. I hufvudbyggnadens nedre våning ligga längst åt norr barons rum.

Men vi återgå till de förnämsta gemaken. Dessa äro förnämt och gediget möblerade, äfven med värdefulla möbel- föremål af äldre datum. Så står t. ex. i matsa- len ett gammalt ekskåp i holländsk stil, med tillba- katrädande öfverdel och med hermer uppbärande dettas framskjutande takstycke. Skåpet har kraftiga, något grofva skulpturer och har uppstått i Danmark år 1646. Här står äfven en kista af cederträ med figur- scener och ornament, tecknade å ljus botten. Den är af danskt ursprung och tillhör en ganska bekant, originellt utpräglad typ från 1 500-talet. En liknande finnes i Kulturhist. museet i Lund. Salongen har en em piremöbel i hvitt och guld med klädsel af rödt blommigt sidentyg. Hit höra äfven ett par magnifika spegelbord, hvilkas ben upptill sluta i lejonhufvuden. Speglarne äro i något äldre, rikare stil, medan det i yppig trä- skulptur prunkande bordet framför den långa empiresoffan är i l)arockstil. I förmaket lägga

vi särskildt märke till de präktiga speglarne och lampetterna i rokoko. Den lilla i 700-tals sekre- tären (i »Louis XVL>) är en i Paris gjord kopia efter ett original i South-Kensington-museet i London. Stenrummet har sitt namn efter de stora montrer med stenåldersfynd där finnas. I det s. k. hvardagsrummet träffa vi t. ex. utom empire-möbler ett par synnerligen vackra rokokobyråar,- båda alldeles lika, med ganska stora beslag samt marmorskifvor. Äfven många andra intressanta gamla möbelföremål skulle

kunna nämnas, t. ex. ett par ekstolar med Gyl- lenstiernska vapnet och årtalet 1636, men vi lämna möbelkapitlet för att i stället fästa oss vid Krapperups stolthet, dess ovanligt haltfulla poiirätt- samlijig, som både ur personhistorisk och konst- historisk synpunkt är ägnad att tilldraga sig det största intresse.

Samlingen består af dels svenska, dels danska porträtt och uppgår till c:a hundra stycken. Flera af våra mest kända och uppskattade porträtt- målare från äldre tider äro här ypperligt före- trädda.

Af den svenska storhetstidens konstnärer möta oss särskildt EhrenstraJil och David von Krafft. Från den förre härrör det stora porträttet af presi- denten och fältmarskalken grefve Nils Karlsson Gyllenstierna i yngre år, ett präktigt barockkonter- fej i röd mantel. Den afbildade lutar sig mot en antik piedestal. Hållningen erinrar om Erik Dahlbergs porträtt i Uppsala. Den fint afvägda

28

KRAPPERUP

färgstämningen och den stora omsorgen i alla detaljer föra porträttet, som är en osignerad replik, sannolikt till mediet af i66o-talet. Ktt par senare lihrenstrcihlska dukar äro porträtten af assessor Ja- kob Henrik Hildebrand samt hans hustruFlorentina van Rhpeden tot Drakenstein, båda signerade »D. Klöker l^hrenstrahl 1684». Dessa porträtt — i målade ovaler äro synnerligen mörkt hållna, af en rätt kraftig karaktärisering och på det hela af en typ, som synes påverkats af de samtida Mijtenska porträtten, l^altmarskalken Nils Ciyl- lenstierna som sjuttioårig, men obruten och karsk som det anstår en äkta gammal karolin se vi på ett stort porträtt af David von Krafft, Karl XII:s och karolinernas målare. På dukens bak- sida har denne egenhän- digt skrifvit, att portriit- tet målats i I ,und 1718 på kung Karls l)('fall- ning. Denna bild är en af de allra bästa jag sett från konstnärens se- nare år, något dunkel i tonen, af en fin gråto- nighct samt utffhxl med en omsorg och (mi kilr- Ick, som vittnar om, hvad den gamk- utslitne mästaren iindock på sistone kund(.\ när det gällde.

\'ärdefulla osignerade 1 600-talsportriUt finnas f()r <)frigt måuLja, t. c\. det af öfverstl()jtnant Karl ( lyllenstierna (j"

1500), till hvilket Sebastian Boudon utfört origi- nalet. Det lilla blonda porträttet af grefve Karl (n-llenstierna till Steninge (f 1723) förefaller vara af någon miniatynnålare från 1600-talets senare decennium.

lut porträtt af Kristoffer von Kochen, far till fideikommissels stiftare, är signeradt med en litet otydlig signatur, som vid första ögonkastet ter sig som »floyenek fecit», men möjligen kan läsas »Hoye, Nik.' fecit», som skulle visa hän på en i Wien verksam porträtt- och historiemålare Niko- laus vau Iloy 1. J/oyc (f 1710). Kristoffer von Kochen var en tid svensk ambassadör i Peters- burg.

lin efterföljare till Krafft blcf Jo/iaii J/cnrik Schcjfd, tyskfödd liksom denne. Hofmålare-

ämbetet gafs dock åt Georg EngelJiardt Schrödcr, men den förre synes i långt större utsträckning anlitats som de högre klassernas porträttör.

Krapperup-samlingen innehåller ej mindre än fem signerade »Scheffelar» förutom några osig- nerade. Till de förra hör konterfejet af fidei- kommisstiftaren P. G. von Kochen, (från 1724), porträtter af J. H. von Kochen och hans hustru (från I 740) samt af Krist. Reuterholm (från i 760) och af den i landsflykt aflidne grefve Johan Gyl- lenstierna (från 1736). Det sistnämnda är det bästa bland dem alla, ett koloristiskt utmärkt

konterfej i en lysande blå mantel. Jag har säl- lan sett Scheffel så till sin fördel som i denna bild. Konstnären lefde långt in på den gustavi- anska tiden, ehuru vi ej kunna räkna honom till detta skedes typiska må- lare. Men äfven dessa sakna vi ingalunda på Ivrapperup. Här finna vi t. ex. en af de mest anlitade af dessa Per Krafft d. ä., som fram- träder med ej mindre än två signerade bilder och en osignerad, pen- dant till en af dem . Krafft var, som bekant, en myc- ket solid talang, som i Paris varit Roslins lär- junge och af honom in- hämtat konsten att skick- ligt återge dräkten och andra accessoirer. Ros- lins elegans når han dock silUan. Från tiden omedelbart efter hans åter- komst till Sverge stamma porträtten af Kristoffer von Kochen och hans hustru, f. von Diiben, nämligen från 1769. I den förra spelar den lila- färgade sidenrocken en viss roll. Damporträttet är "en kopia efter en pastell af (bistaf bundberg, som af allt att döma äfvenledes är af Krafft. Det i salongen befindiga porträttet af grefve Nils Bjelke (f 1792) är signeradt »Krafft 1772», men är det förra underlägset. Den rödbrusiga karna- tion, som målaren ofta begåfvar sina modeller med, framträder här mycket oharmoniskt mot den ljust lilafärgade rocken.

En samtida till Krafft, Anders Eklund, har signerat porträttet af Maria Reuterholm, f. Gyl- lenstierna. Kraffts egentlige medtäflare, Lo-

29.

Hullen (nr I ä jilaiicii)

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

renz Pasch d. y., som mer än denne för oss skildrar tidens aristokrater, återfinnes ej i nå- gon signerad bild och, så vidt jag kan se, ej heller i någon osignerad, däremot har hans syster U/rika Fredrika Pascji signerat ett porträtt af fröken Eleonora Stjernstedt (f 1743) efter ett original af Johan Henrik Corneliiis, hvars stolta ceremoniporträtt på Gripsholm af Adolf Fredrik med den som en påfågelstjärt utbredda manteln hör till hans mest bekanta skapelser. Från ett af det adertonde seklets senaste år härrör slut- ligen en bröstbild af den då åldrige riksmarskal- ken grefve Göran Gyllenstierna (j 1799), samme man, hvilken Lorenz Pasch förhärligat i det ståt- liga ceremoniporträttet i Juridiska fakultetens rum i Uppsala universitetshus. Porträttet på Krappe- rup är särdeles nobelt karaktäriseradt, och dess kvalitet låter oss genast ana någon af tidens mera kända mästare. Men hvilken? Den sig- natur bilden (till höger å framsidan) bär, näm- ligen hänvisar emellertid till den be- römde kosmopolitiske porträttören Adolf Ul- rik JVertniiiller, som 1797 — 99 besökte sitt fädernesland efter 2 5 års frånvaro (i Paris, Spanien, Amerika) och under vistelsen i Sve- rige utförde en hel del porträtt af framstående svenskar. Härmed stäm- mer äfven den afbildades höga ålder. Ansiktet o. a. visar det glatta, eleganta föredragningssätt, som kännetecknar WertmiiUer. Den mörka bak- grundens, liksom dräktens öfvermålningar stam- ma från en ringare »artist».

Modernare porträtt förbjuder utrymmet oss att här vidare ingå på. Jag tillägger blott, att den n. v. fideikommissinnehafvarens, friherre Nils Gyl- lenstierna, porträtt målats af den högt begåfvade, för några år sedan »upptäckte» Åkesson (ett clair-obscure-porträtt i brunt), friherrinnan Gyllen- stiernas, f. Stjernstedt, af dansken Middelbo och — - till häst — af svensken JoJian Arsenius samt fröken l^bba Gyllenstiernas af Elisabeth Keyser.

Afven ])ör nämnas, att samlingen af äldre dan- ska porträtt är synnerligen betydande. Detta kommer sig egentligen däraf, att — utom det, att den Gyllenstiernska ätten har danskt ur- sprung — Bjersgårds fideikommiss, som äfven

Salongen (nr 4 -X planen).

innehafves af friherre Nils Gyllenstierna, ända till I 740 innehades och beboddes af danska Gyl- lenstiernor, hvilket år det genom testamente af Margareta Sofia Gyllenstierna (änka efter den I 7 1 o på grund af sina i slaget vid Helsingborg erhållna sår aflidne öfverste Hästesko) öfvergick till mannens vän och vapenbroder Axel Erik G}'llenstierna. Orsaken skulle varit den, att hon, som mistat sina tre söner i tidig ålder, ej ville se gården komma i någon annan släkts ägo.

Af de äldre danska konterfejen är det särskildt två, som äro af konstnärligt intresse, nämligen porträttet af Ebbe Gyllenstierna, »gossen med det röda håret», och den stora, litet pompösa bilden af Olof Parsberg. Det är de båda hofmålarne holländarna Karl van Mander d. y. och Abra- ham Wuchters vi när- mast ha att tänka på vid bestämmandet af dessa bilders härkomst.

Bland porträtten fin- nes slutliwn ett och an- nat, (som i likhet med det redan nämnda af van Hoye utförda) är måladt i Tyskland eller Nederländerna. Sär- skildt misstänker jag en bröstbild af en äldre man i svart dräkt med ringkrage vara af flan- driskt och, närmare be- stämdt, af Rubenskt ur- sprung. Åtminstone kan den härröra från nå- gon af den store Antwerpen-mästaren påverkad konstnär.

De af samlingens taflor, som ej äro porträtt, äro betydligt färre till antalet. Af äldre dukar förtjänar nämnas ett stort flamländskt stilleben framställande ett salustånd med fisk, och af mo- derna större målningar en religiös bild af Gustaf Cederströni (fr. 1895) återgifvande »Kristus pre- dikar på vattnet» med motiv från Arild och dess fiskarbefolkning. Och hvad sludigen skulpturen angår må här nämnas en af Pierre L' arehevcque signerad gipsmedaljong af prins Fredrik Adolf samt några skulpturer af Rolf Adlcrsfarre, där- ibland en mycket liffull, väl studerad djurskulptur (ett hundporträtt).

Med dessa antydningar få vi nöja oss. För den som skrifver detta, har det varit ett lärorikt nöje att taga del af den värderika porträttsam- lingen. Hvarje porträtt har varit nedtaget och undersökt. Det, som äfven för en större publik

30

KRAPPERUP

kan vara af intresse, har här för första gäng-en meddelats. De många signaturerna torde ej ens principiella tviflare kunna förneka.

Krapperups fideikommiss, liksom äfven Bjens- gårds, innehafves f. n., som redan nämnts, af hof- jägmästaren friherre Gyllcustierna, af ätten

Gvllenstierna till Lundholm, (f. 1 855), äldre son af frih erre KidI Gyllensfierna och Beata Rosen- stjerna och sedan 1881 gift med friherrinnan Ellen Stjernstedt. Friherre Karl ( iyllenstierna, som dog år 1866, var son af kammarherren fri- herre Nils Kristoffer Gyllciislicriia och friherrinnan \'iveka Sture. l^Viherre Nils Kristoffer tillträdde 1823 Bjersgård efter sin farbroder landshöfdin- gen Axel Erik Gyllenstierna, död ogift nämnda år, och blef I 84 I innc- h af vare af Krappc- rup. Man ägnade sig bl. a. åt natur- vetenskaf)liga sys- selsättningar och har donerat sam- lingar till Lunds zoologiska muse- um. I hms död in- träffade 1 865. Det var genom dennes far öfversten fri- herre Karl Ki isl- offer (f I 8 I I ) som Krapi)erup kom i den Gyllenstiern- ska familjens ägo. Han var niim ligen gift med ]{leonora Antoinetta Flon.-n-

tina von Kochen, dotter af kanslirådet friherre Ki ist- offcr von Koclicu och Lovisa Amalia von Diiben. Med kanslirådet, som afled 1809, utslocknade den friherrliga ätten von Kochen på svärdssidan. Krapperup hade denne fått af sin farbroder, kap- tenen Pf/icr Gotthard von Koclicii (f i 769), som är fideikommisset Krapperups stiftare. Tillsam- mans med sin bror hofkansleren Johan Henrik hade denne köpt ägendomen 1734, men blef ägare af hela Krapperup f()rst 1755, hvilket år äfven fideikommisset stiftades. Krapperup hade nu åter blifvit ett släktgods som det sedan 1668 ej varit, utan från detta år genom köp gått i olika händer. Af ven några uppgifter om dess äldre öden må här lämnas.

Krapperups anor gå långt, långt tillbaka.

J^en första släkt, i hvars ägo det allt sedan tusentalet uppges varit, var Krognos (med »örn- flykten» — örnvingen — i vapnet). Enligt Dan-

Matsalcn (m (> A phmen).

marh Adels Aarhog X, användes ej detta namn af släkten, som dock därmed i senare vapen- och släktböcker betecknats. Vid 1300-talets midt nämnes Stig Pedersen af denna släkt som ägare. Han dog 1353 och lämnade gärden till sonen danskt riksråd, från hvilken den gick till hans son Stig, om hvilken en del under- rättelser finnas. Han undertecknade t. ex. skå- ningarnas hyllningsakt till drottning Margareta 1387, köpte Bollerups hufvudgård af Jep" Axel- sen Thott 1 40 1 etc. Han lefde ännu 14 12. Hans grafsten finnes i Lunds domkyrka. Arfvlnge blef sonen Olof Stigseii, kallad »den rike». Om den- nes tredje hustru finnes en gammal historia, att hon sökte utge sig för att ha födt ett barn, som

dock omedelbart skulle ha dödt och begrafts, allt i syf- tet att tillskansa sig gården före sin st)-fson Stig Olof- sen, som likväl — sedan bedrägeriet med »sandpåsen» uppdagats — blef Krapperups herre. Denne Stig, som 1436 blef riddare, räknas (i »Aarbo- gen») som stamfa- der för den »nyere Slaegt». Han dog år 146 1. Äfven sonen Olof Stigsen (71 507)skrifversig

till Krapperup och Bollerup. Med sin andra hustru Anna Gvllen- stierna (I 1545) hade han sönerna Stig och Mau- ritz samt döttrarna Anna och Pernilla. Sonen Stig »drog af landet till Tyskland», Mauritz (f I 550) skrifver sig, liksom s}'stern Anna, till Krap- perup. Denna gifte sig 1 5 1 7 med Clatis Pode- busk (f I 540) och därmed går godset öfver till en n^• släkt. Den siste manlige Krognos-ättlingen var Olof Mauritzen, som afled 1573 och begrofs i Ringsteds kyrka.

Släkten Podebusk (Putbus) stammade från Rii- gen. Efter riksrådet Claus Podebusk och hans hustru (död efter 1 5 7 i ) gick Krapperup till sonen Mauritz ("j" i 593) och från denne till Clatis Jllau- ritzen, »den rike» kallad, död på Krapperup 161 6. Med sin hustru Sofia Ulfstand hade han sönerna Mauritz och Henrik. Den äldste landsförvistes 1624 för åtskilliga grofva brott och dog som öfverste i kejserlig tjänst. Den yngre blef lands-

3 I

^ VEN SKA SLOTT O C II HERRESA TEN

kommissarie på Fyen. Deras syster Margareta gifte sig 1 62 I med Fredrik Rantzau, »general vid fotfolket, domherre i Hamburg och en vidt- berest och tapper herre». Han utlöste sina svåg- rars och svägerskors lotter i gården, som efter hans död öfvergick till hans andra hustru Ida Skell och därpå till sonen Henrik Rantzau. Efter Skånes svenskblifvande behölls Krapperup en tid, men såldes slutligen 1668 (ej 1674) till fälther- ren Jacob De la Gardies dotter Jllaria Sofia De la Gardie, änka efter riksrådet Gustaf (labrielson Oxenstierna, »den rödhårige ». Grefvinnan De la Gardie var en af sin tids mest företagsamma svenska kvinnor. Hon ägnade sig med en bland den tidens adelsdamer sällsynt energi åt indu- strien, återupptog Höganäs stenkolsverk — ej osannolikt var det i detta syfte hon köpte Krap- perup — anlade klädesfabriker, messingsbruk m. m. vid sitt gods Tyresö i Stockholms skärgård o. s. v. Efter hennes död (1694) ärfdes Krappe- rup af svärsonen riksrådet Kristoffer Gyllenstienia och dottern Mä)ia Elisabetli, änka efter fältmar- skalken Gustaf Baner. Från Gyllenstierna och Märta l^lisabeths arfvingar öfvergick det snart därpå (1702) genom köp till den tyskfödde köp- mannen Henrik Jaeob Hildebrand. Huru det sedan gick ur hand i hand, tills det slutligen efter växlande öden på nytt blef ett släktgods och fideikommiss, torde vara af mindre intresse. Som redan är omtaladt, kom det från familjen von Kochen till den Gyllenstiernska släkten. Den n. v. innehaf våren är den tredje fideikommissarien i ordninren med detta namn och, då han har

trenne söner, finnes det alltså den största utsikt, att o-odset i låno; tid skall bevaras inom denna familj af en af våra historiskt märkligaste ätter.

Krappcrups trods är elt af de största godskomplcxen i Skåne, ehuru splittradt på många olika häll. Godsets jordbruksfastigheter endast i Brunnby socken, där sätesgärden (ä 3'/., intl) ligger, äro (1908) taxerade till 1,154,800 kr., annan därvarande fastighet till 59,400 kr. I Malmöhus län äro för lifrigt inom fr)ljande socknar delar af godset belägna: Allcrum, Bårsliif, Farhult, Fjcrrestad, Fle- minge, Helsingborg, Jönstorp, Kattarp, Raus, Kvistofta, Välinge, \'äsby. Det i Kristianstads län belägna godset träffas i Grefvie, Hjärnarps, Houfs, V. Kamps och Rcbbelberga socknar. Slutligen ligger äfvcn en godsdel i Vo.xtorps socken af Hallands län. Friherre Gyllenstiernas enskilda ägendom i Brunnby socken är taxerad till 99,200 kr. 1 sin helhet är fideikommisset Krapperup filr jordbruks- fastighet taxcradt till 3,296,100 kr. och för annan fastighet till 74,600 kr. Här må äfven nämnas, att det andra stora Gyllenstiernska fidei- kommisset i .Skåne, nämligen det förut redan omnämnda Bjersgärd, är taxeradt till 1,585,000 kr. Som en intressant belysning till den stegring dessa ägendomar i värde undergått sedan år 1866, mä slut- ligen tilläggas, att Krapperup detta år taxerades till 1,277,100 kr. och Bjersgärd till endast 541,200 kr. (Totalskillnatlen mellan båda ägcndoniarnas sammanlagda taxeringsvärde dä och nu uppgår alltså till ej mindre än 3,147,600 kr.).

Vi kunna ej lämna Krapperup utan att ännu en gång erinra om de.ss härliga omgifningar. De sedan gammalt vid Kullen naturskönt lig- gande fisklägena MöUe, Arild, Lerhamn, Nyhamn ha börjat utveckla sig till lifliga badorter, som den nya järnvägen Höganäs-— Mölle kommer att ge ett ännu större uppsving. Berömda äro redan det tjusande Arild och det mer storslagna Mölle. Det senare besökes årligen af en mängd bad- gäster från Danmark och Tyskland. Kanske i en framtid här fashionabla badorter af rang komma att växa upp. Om det är så önsk- värdt, är dock ovisst. Den idylliska friden kring det vackra Krapperup är nog då längesedan ett minne.

Kattegat och Knllaberg rid Krapperup.

BARSEBÄCK

BARSEBÄCKS SOCKEN, HARJAOERS HÄRAD, MALMÖHUS LÄN

Af AUGUST HAHR

Vitl Öresund, ej kuigt från det romantiska Borgcby, ligger det gamla herresätet Barse- bäck, omsusadt af friska hafsvindar. Trak- ten är visserligen kal, men dess långa höjningar och silnkningar, ett och annat skogsparti och de vanligen i rik och lummig grönska inloiiddade gårdarne l)r)'ta enformigheten. Den omedelbara närheten till hafvet skiinker den dock dess för- nämsta behag.

Barsebäck är nu sedan år 1767 ett Hamil-

tonskt fideikommiss, men har fordom varit i hän- derna på de gamla danska släkterna Broek, Ulfs- tand, Podebusk och Thott. Här har också for- domdags funnits en borg, erinrande om Glim- mingehus. Sedan 1889 har den dock fullstän- digt uppgått i den moderna i hoUänsk renäs- sansstil af den danske arkitekten Gransoiv upp- förda slottsbyggnaden. Men före denna tid fanns ganska tydliga spår af den gamla borgen, äfven efter den af excellensen grefve Hamilton, vid

SkaiK

Barsebäcks sloti frän öster.

00

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

midten af 1 700-talet utförda restaureringen, då hufvudbyggnaden fick en tredje våning, stora fönsterlufter och nya trappanläggningar både in- och utvändigt. I Ljunggrens »Skånska herrgår- dar» få vi en gan- ska god föreställ- ning om dess ut- seende efter denna ombyggnad (se äf- ven vår bild å sid. 36). Den Burman- Fischerska afbild- ningen (från 1680) (se sid. 33) visar åter en kringbyggd borggård, omgif- ven af vattengraf- var. Hufvudbygg- naden har på bil- den hög takres- ning med snirk- lade gaflar samt Grefvinnan Elsa Hamilton, vindskupor. Denna född Wachtmeister. anordning härrör

dock från 1 600-talet. Ursprungligen hade säkert detta hus trappgaflar, då det antagligen för- skrifver sig från 1 500-talets början. Materia- let i dess murar är klufven gråsten. Vid den af fältmarskalken Hamilton utförda restaure- ringen nedrefvos de kringbyggda ladugårdarne, så när som på en västlig flygel af gråsten och tegel. Ladugårdarne förlades längre åt norr, öster och väster om vägen, som för rakt fram till slottet. De i väster belägna byggnaderna ha i senaste tid ned rif vits. Af de dubbla vall- grafvar, som omgåfvo borgen, ser man ännu i

dag spår. De yttre kanalerna skönjas nämligen dels framför slottet, dels omkring den härliga parken söder om detsamma med dess ståthga, af fältmarskalken planterade almalléer.

Den moderna slottsbyggnaden, som tillkommit på initiativaf den förre fideikommiss-inne- hafvaren grefve Adolf Gustaf Wa- thier Hamilton, be- står af en tre vå- ningar hög midt- byggnad med hö- ga snirkelförsedda gaflar, en likale- des volutomgifven frontespis åt gårds- sidan samt murade verandor åt såväl gårdsplanen som parken. Detta gan- ska mäktiga midt- parti omges af flyglar, så väl åt den ena som den andra sidan framspringande tämligen breda tvåvåningsflyglar med gaflar af samma karak- tär som hufvudpartiets samt hvardera med ett från långsidan framskjutande gafvelkrönt ut- språng. Ett mindre med en balkong afslutadt framsprång finnes ock på deras åt trädgården vända kortsida. Kraftiga gesimser fördela hori- sontalt de hvitputsade ytorna. Fönstren i huf- vudvåningen ha kraftiga gafvelkrön. Sirgaf- larne prydas äfven af ankarjärn. Parken med sina stämningsfulla alléer, som erinra oss om

Löjtnanten Grefve Adolf Hamilton.

Barsebäcks slott frän söder.

34

BARSEBÄCK

skeppen i en hög-välfd gotisk dom, är berömd för sina sällsynta trädslag. Där finnes t. ex. det sällsynta tulpanträdet. Det monument, som här upprests till minnet af fältmarskalken och excellen- sen grefve Hamilton, hör likaledes till dess märk- ligare prydnader, med en fläkt af Tancien regime omkring sisf. Det ut-

göres af en obelisk, hvi- lande på klot och pla- cerad på ett postament, till hvilket tre trappsteg föra upp. På den i sandsten utförda obeli- sken är en lagerkrans mejslad. Granitsockeln bär följande inskription: »Tacksamma barn haf- va rest denna vård åt Ciustaf David Hamil- ton, f. i6g9, d. 1788, och dess fru J. H. Hil- debrand, f. i 7 ' 7» <^1^^' 1 769. — Mvilkas minn(>

lefver — I välgörande inrättningar — För Barse- bäcks socken». Det torde nog ej vara utan sin sanning, att, såsom Martin WeibuU uttrycker sig, den gamle fältmarskalkens fredliga verksamhet nå Barsebäck burit vida bättre och gagneligare

Krafft stammande s. k. Lunda-typen (af 171 7). Porträttet kan mycket väl härröra från Kraffts atelier och förefaller ursprungligen tillhört ett helfigursporträtt; i senare tid har det vid någon restaurering blifvit väl mycket påmåladt. Biljard- rummet prydes äfven af en del äldre porträtt,

såsom bl. a. af ett par

	\
n It II IS	n HB	n il	n \\
Il It \\ \\	fl	fl	n ' II

Barsebäcks sloit före 1889

representeras naturlig stor-

frukter än hela hans bekanta kampanj i Mark Brandenburg år 1758.

I slottsbyggnadens nedre våning träffa vi gref- vens förmak, biblioteket, grcfvinnans skrifrum, biljarden, grefvcns skrifrum, cn mindre frukostmatsal, gilst- rum m. m. Imi präk- tig, luftig trappupp- gång för upp till öfre våningens ge- mak: salongen, galle- riet, matsalen, säng- kammaren o. s. v.

Redan i den nedre våningen möter man mycket af värde och intresse, och öfver hufvud taget är må- larkonsten på Barsebäck rikt och förnämt repre- senterad.

I grefvens förmak upptäcka vi t. ex. ett par holländare: en »Kärleksscen», som erinrar oss om Gottfricd Schal ken, samt ett s. k. »soldat- och sällskapsstycke» i Dirk Hals' och Pi der Cod- dcs art. Äfven ett Karl Xlks porträtt intresserar oss. Det är en bröstbild af den från David von

1. Sofniiii. — 2. S<iloi:_i;ri!. — 3.

Matsal.

damporträtt från i 700- talets början, framstäl- lande medlemmar af den engelska släkten Hamilton, ett synner- ligen karaktärsfullt por- trätt af landshöfdingen grefve W. Hamilton, signeradt af Per Krafft d. y. En modellstudie (en gammal gubbe) af fröken Hedvig Hamil- ton, är utförd med myc- ken verv. I samma rum förvaras en bössa och ett par pistoler, inlagda med rokoko-ornament i guld och silfver, en skänk till excellensen tiamilton af danske konungen Fredrik \ .

Den skånske målaren Åkesson på Barsebäck af ett hästhufvud i lek (i grefvens skrifrum), en bild, som enligt upj)gift tillhör den unge färgmästarens förstlings- arbeten.

Det förutnämnda frukostrummet hyser äfven

en del äldre kon- terfej. Ett stilleben med en död svan o. a. återger ett stycke af den be- kanta stora Snijder- ska stillebens-taflan på Marsvinsholm, hvaraf en gammal kopia äfven finnes på Börringe.

Gå vi så upp till hufvudvåningen, ka- sta vi en blick på de trappuppgången dekorerande landskaps- och djurtaflorna af må- lare som Z. T. Billing och fransmannen H. de Beule.

Salongen och galleriet smyckas af konstmöbler och taflor. Galleriet är särskildt anmärknings- värdt på grund af sin porträttsamling. Porträtten, framställa medlemmar af släkten Hamilton eller med dem besläktade personer. Här' se vi t. ex.

Gäst rum.

[fainlkaniinar(

3 5

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

fideikommisstif tåren fältmarskalken Hamilton jämte hans gemål, hans sonson hofmarskalken Gustaf Hamilton och dennes maka Fredrika Bonde, båda målade af Carl Fredrik von Breda. Hofmarskalkens porträtt är sig- neradt: »C. F. v. Breda 1814», S^refvinnans: »C. F.v.Bredai 809». Båda äro typiska prof på den var- ma rödflammiga kolorit Breda äl- skade under sitt senaste skede.

Sitt säregna in- tresse har porträt- tet af den för sina konung Gustaf III och hans hof beskt kritiserande memoarer bekan- te kammarherren grefve Adolf Ludvig Hamilton (f 1802). Det bär följande inskription: »En upplyst och nitisk medborgare var han, utmärkte sig vid 178g års riksdag bland patrioterna.» I Barsebäcks bibliotek förvaras hans till flera band uppgåen- de dagböcker och

andra handskrif- ter. Bland galle- riets perlor må äfven erinras om en briljant pastell af Gustaf Lnnd- bercr, framställan- de en af excellen- sens mågar, Fle- ming, medan vi i salongen kunna beundra ett hol- ländskt stilleben, möjligen af den utmärkte Willeru Tva//, samten ma- donna af spansk extraktion. Bland

salongens möbler Matsalen

Stora salongen (nr 2 å planen).

sitt konsthistoriska intresse är dock i synnerhet porträttsamlingen på Barsebäck värd all upp- märksamhet. —

Barsebäcks gård lär fordomdags ägts af släkten

Barsebäck, frän hvilken det mot 1400-talets slut öfvergick till släk- ten Broek. Från Lave Broek gick gården till hans son med Kerstin Hög, Nih Broek, efter hvars död I 534 den tillföll den rike, mäktige Trjiid Greoersen Ulfstand (som vi redan känna från Torup) genom dennes gifte med Nils' syster Ida Broek (f I 53 i). Truids rikedo- mar ökades sedan ofantligt genom hans andra gifte, med den ryktbara Görvel Fadersdotter Sparre. Den borg, som redan tidigt måste upp- stått vid Barsebäck, uppfördes dock sannolikt ej af Truid eller dennes son A' ils Truidsen, hvilken

ärfde Barsebäck, utan sannolikt af släkten Broek. Genom Nils' dot- ter med Marga- reta Skave, So- fia Ulfstand kom godset till den rika släkten Pode- busk, bekant från Krapperups hi- storia. Hon blef

nämligen gift med Claus Mau- ritzen Podebiisk, som afled; på Krapperup 1 6 1 6. Genom dottern Margaretas gifte

med Fredrik Rantzau gingo

planen).

träffa vi t. ex. ett

nordtyskt skåp med delvis äkta skulpturer samt Barsebäck, Krapperup m. m. till denne. Senare

kom Barsebäck till släkten Thott, först till riks- rådet Tage Tliott, därefter till dennes son Ove Thott, som var gift med Fredrik Rantzaus dotter Margareta. Ove Thotts brorson Knut Thott

en gammal stäklocka med ett magnifikt urfoder i rokokostil. Matsalen har en gammal värdefull italienare, »Nattvarden» af någon lärjunge till Caravaogio. Både för sitt personhistoriska och

36

BARSEBÄCK

köpte gården af sin slösaktige farbror. Lik- som alla Thottska godsen indrogs den 1678 till svenska kronan, men återlämnades vid freds- slutet. Thott sålde den sedermera först till bröderna lians och Johan Rosenmark, men då de visade sig insolventa, till öfverauditören Jo- lian ]M>io^enlijelin. Dennes änka Anna Katarina Franc gifte sig 1 7 1 7 med öfverste Lorentz Kristoffer Stobce, en då nyligen ur rysk fången- skap under otaliga äfvcntyr återvänd berömd krigare, som senare blef generalmajor, landshöf- ding, öfverkommendant i (iöteborg och dog i 756. Barsebäck hade han dessförinnan lämnat till sin son af första giftet Sa/nuel /\nd>-eas Stobce, som 1743 sålde det till fältmarskalken Gustaf David Haniilton, i hvars släkt det allt sedan förblifvit. Denne, som var gift med Henriette Jakobina Hildebrand och genom henne förvärfvat sin för- mögenhet, stiftade med sin hustru af Barsebäck ett fideikommiss d. 31 januari 1767. Som vi redan varit i tillfälle framhålla, är hans minne på mångfaldigt sätt förknippadt med Barsebäcks. Han afled d. r^g december 1788. Det nya fidei- kommisset tillträddes då af sonen grefve Ihioo Vilhelm Ilaniilton, generallöjtnant och öfverste för l^lfsborgs regemente (f 1 800) och därefter

af dennes ende son hofmarskalken grefve Gustaf Hamilton. Vid sin död 1854 efterlämnade denne endast fyra döttrar, men ingen son, hvarför process om fideikommisset uppstod mellan äldsta dotterns man grefve M. Stenbock å hans hustrus vägnar och grefve Adolf Gustaf Wathier Haniilton, såsom afkomling af fideikommisstiftarens andre son grefve Adolf Ludvig Hamilton. Genom K. Maj:ts dom d. 21 november 1860 tillföll fidei- kommisset denne, efter hvars död 1889 den äldste sonen grefve Adolf GiLstaf Axel Hamilton (född 1874) blef fideikommissarie. Sedan 1907 är han gift med grefvinnan Elsa Wachtmeister. — Barsebäcks fideikommiss omfattar en areal af 7,190 tunnl. o. 7 kpl. och är beläget i Barse- bäcks, Hofterups, Västra Karabys och Färings- tofta socknar. Taxeringsvärdet å jordbruksfastig- het är: i Barsebäcks socken 1,115,900 kr., i Hofterujj socken 373,100 kr, i Västra Karabys socken (Alstorp) 30,500 kr, i Färingstofta socken (Karup) 95,000 kr, å annan fastighet: i Barse- bäcks socken 20,500 kr samt Alstorps kvarn 5,000, kr, inalles alltså 1,640,000 kr. Patronats- rätten till Barsebäcks och Hofterups pastorat går alternativt mellan fideikommissinnehafvaren och Lunds stifts konsistorium.

Monmncnlct i parken på Barsebäck.

37-

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Efter de af Eiscf/cr utgifna Biiiiuaiiska teckningarna från i 680 återgifvas här nedan bilderna af Torup, Krapperup, Barsebäck och Svenstorp under hänvisning till de ställen i texten där de omnämnas.

Torup (se sid. 12)

Krapperup (sc sid. 25)

Barsebäck (se sid. 34)

38

Srenstorp (se sid. 20)

BOROEBY

BORGEBY SOCKEN, TORNA HÄRAD, MALMÖHUS LÄN Af AUGUST HAHR

En mil fran Lund lii^ger Borg-eby, luiuia- biskoparnas fasta l)org under den katolska kyrkans sista århundrade i Norden. Iliir, om nå^onstädes, borde vi då kunna finna min- nen af skånsk medeltidskultur. Och så är också f()rhållandct. Huru svåra öden ]>orgebv ;in un- dergått, består likväl den dag som är så pass mycket, att vi f()rmå bilda oss en föreställning

om en liirger (iunnarsons trotsiga borg, ja, kan- ske t. o. m. om ett än äldre fäste. De intressan- taste b}-ggnaderna vid Borgeby föra oss därför tillhaka till mrdeltiden. \'i lära känna borgtyper af högre ålder och af annan karaktär än t. ex. det förut skildrade Torup.

Men dessförinnan må några ord nämnas om gårdens nuvarande allmänna utseende.

Borgeby ItiSO i^Buiinan-Fischer).

39

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

En kvarts mil från hafvet, vid Löddeåns sling- rande lopp och omgifven af den ståtligaste fågel- rika park af urgamla bokar, almar och andra trädslag ligga de många olikartade byggnader, som tillsammans bilda Borgeby gård. Vägen för igenom en port i en af ladugårdsbyggna- derna hvilka, ehuru af jämförelsevis senare datum (1700-talet), på gammaldags sätt bilda en fyr- kant framför bostadsbyggnaderna. Och genom den hvälfda portgången i den mellersta af de tre byggnader vi då se framför oss, komma vi in på borggården. Denna ovanligt rymliga plats har fordom varit helt och hållet kringbyggd och omgifven af vallar och djupa grafvar. På norra sidan har dock ingen särskild graf behöft att gräfvas, ty där skyddades borgen af den nedan- för flytande ån. Af den västra och delvis af den södra vallgrafven se vi ännu de tydligaste spår. Men vallarne äro planerade, hus och murar försvunna och trädalléer framdragna, där fordom befästningar och byggnader sträckte

II

/

Situationsplan. I. Porttortihiisei lucd — 3. Den nu som boiiingslins använda östra delen af södra hiiigaji. — 4. ]'dstra steii- hnset. — 5. Börjes torn.

Porttornhusct från söder.

sig. Men än- nu kunna vi dock urskilja hela denna anläggnings plan, och än- nu finnas de arkitektoniskt värdefullaste resterna kvar. Platsens sö- dra sida upp- tages nämli- gen af en län- ga af tren- ne olikartade hus, den län- ga, genom

hvilken vi nyss inkommo, och i gärdens nord- östra hörn, reser sig ett ensamt torn, som sedan gammalt går under namnet »Börjes torn». Detta

är hvad som återstår. Se vi närmare på de södra byggnaderna finna vi dem utgöras af en långsträckt tegelbygg- nad, en våning hög, förutom källarvåningen, samt med höga sand- stenssirade gaflar i öster och väster, därnäst af ett smalt tornartadt hus af gråsten och tegel, tre vå- ningar högt utom källar- våningen, med ett fram- språng åt söder och en hvälfd genomgång samt byggdt i kant med det förra, så att dess norra sida kommit i linie med tegelhusets södra, slut- ligen af ett något min- dre stenhus, en våning lägre än det nyssnämnda och åt gårdsidan så fram- ryckt, att husets gafvel- vägg endast med en min- dre del täcker det nyss- nämnda husets västra kortsida. Ytterst i väster ligger ett i modern tid tillkommet uthus. De båda nämnda två- och tre- våningsbyggnaderna äro uppförda af gråsten,

40

BORGEBY

sandsten och tegel. Ursprungligen ha de byggts af föga regelbundna stenblock, men senare, vid olika tillfällen, tillbyggts och restaurerats i tegel, så att t. ex. det mellersta huset nu mer åt söder och väster ofvan grunden visar u- teslutande tegel- ytor.

Den långa tegel- byggnaden stam- mar från 1 600- taletsmidt. »Bör- jes torn», som öfver en närapå kvadratisk plan reser sig fyra vå- ningar i höjden, skall enligt tradi- tionen vara ett verk af ärkebi- skop Birger Gun- narson." Dess nuvarande utse- ende härrör lik- väl från Ucloo

Porttornhiisct och östra dt U n af södra längan, sedd från söder.

envåningshus, som vi se å Burman-Fischers af- bildning (se sid. 39) af Borgeby, och af hvilket vid en för någon tid sedan företagen gräfning grundvalarne anträffats. Å västra sidan sträckte

sig fordom en- dast en vall och en mur. Den nämnda afbild- ningen återger gården omkring 1680. Den var då i ett illa tiU- tygadt skick efter Karl XI:s danska krig, hvarunder Borgeby den 8 maj 1678 brän- des och plundra- des af en dansk ströfkår. Det till- hörde visserligen den dansksinnade Otto Lindenow, men hade beslag- tasrits af den sven-

Zettcrvalls restaurering år 1870. Ofver ingången läsa vi:

Ar JS^'^' iip^/indl a I Jyii-orr ( i k 11 iiaissoji, Arkcbisko/y i Lund. Aterstäldt och förskönadt af o)r/7'c Carl Wachtnicistcr, Svensk! och norskt stah- råd lör n/ likes ärenden, är i<Syo.

Mot »förskö- ningen» ha vi dock alla skäl att ställa oss skep- tiska.

Af de nu niimn- da husen använ- des endast det långa tegelhuset som corps de logis. De öfriga brukas som vist- husbodar, bagar- stuga, brygghus, mangelbod, tork- vindar o. s. v.

Det f()rsvunna af borgens forna byggnadskom- plex utgöres af en envåningsbyggnad mellan »Bör- jes torn » och södra längan - - den nedrefs på 1 860- talet — samt likaledes å norra sidan af ett mindre

Västra stenhuset i sudiu lanijun. l iäii ^drdssuiun

* Arkfhiskc

1497 — 1519.

ska kronan och fått svensk besättning. Snart nog återställdes dock gården, då det norra huset lär ha jämnats med marken. Ofvan portingången är å södra sidan årtalet i 708 anbragt i smides- järn och därunder likaledes ett årtal, nämligen

1826, båda syf- tande på ett par

restaureringar. Vid den förra fingo säkerhgen den södra län- oans hus det ut- seende de äga ännu i dag. Från denna reparering stamma sannolikt bl. a. de båda äld- sta husens tak- stolar. Men ge- nom dessa stän- diga växlingar är det dock alltid något, som be- varats tämligen konstant och som tillåter oss draga rätt vidtgående slutsatser rörande det ursprung- liga Borgeby. Det är framför allt det »meller- sta stenhuset» eller »porttornhuset», som det också kallas, jämte det mindre i väster tillstötande

41

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Porttornhuset från norr.

byggnaden. Det i senare tid så förvanskade ärke- biskop Birgers torn har äfven det sin betydelse, och särskildt dess källarvåning är ännu af gifvet arkitektoniskt intresse.

Den inbördes åldern mellan dessa tre bygg- nader är kanske ej så lätt att fixera. Brunius antager, att de samtliga stamma från ärkebiskop Birgers tid, d. v. s. från slutet af 1400-talet och början af 1 500-talet. Men Borgeby var långt dessförinnan en gård under den ärkebiskopliga stolen i Lund och, så vidt vi kunna döma, redan på 1400-talets midt relativt starkt befästad, ja, namnet Borgeby förekommer redan 1374 och anger, som det synes, en befästad ort. År 1452 belägrades det, intogs och sköflades af Karl VIII Knutsson under dennes bekanta härjnings- tåg i Skåne. Det är ju alls ej omöjligt, att vissa delar af detta Borgeby ha uppgått i ett senare. Fasta stenhus läggas ju ej så lätt i aska. En blick från gårdssidan på den södra längan säger oss genast, att, om vi tänka oss det mellersta stenhuset isoleradt samt utan framsprång och portgenomgång, få vi en borgtyp, som påminner oss om Glimmingehus, fast mindre och enklare. En mer begränsad anläggning får väl vidare anses gå i tiden före en mera vidsträckt; i ett så

omfattande komplex, som Borgeby blef, måste en ursprunglig »kärna» finnas eller ha funnits. Vare sig vi studera den Burman-Fischerska af- bildningen eller gårdens nuvarande utseende, få vi det bestämda intrycket af, att denna kärna måste vara »porttornhuset». Ensamt för sig bildar detta ett värnkraftigt »fast hus» af tillräck- lig storlek att — i sitt ursprungliga skick — kunna hysa en någorlunda manstark besättning. »Börjes torn» kan aldrig med sitt knappa om- fång och sina tunna, bräckliga tegelmurar varit afsedt att bilda hufvudvärnet. Det har uppförts som ett vakttorn, ej minst för att kunna speja öfver Löddeströmmens lopp, bort mot det när- belägna hafvet. Det förefaller mig äfven som om delar af »porttornhuset» mycket väl kunna gå tillbaka till tiden /öre Karl Knutssons angrepp. Granska vi muren åt gårdssidan upptäcka vi till höger om ingången en skarf, som går nerifrån och ända upp till takfrisen. Antagligen ha vi här resten af ett ursprungligen kvadratiskt port- torn, som utvidgats åt öster vid något tillfälle, troligen under biskop Birgers tid. Vid 1 500- talets början har därjämte det andra stenhuset med sina präktiga, nu försvunna hvalf, af hvilka dock märken finnas, uppstått. Väggstöden erinra om dem i källaren till »Börjes torn».

Vid midten af 1 500-talet, då Hans Spegel innehade gården, har sedan en grundlig om- byggnad företagits, som gifvit porttornhuset dess

Börjes torn.

2

BORGEBY

nuvarande utseende. Karaktäristiskt för denna ombyggnad är husens öfre afslutning. Ofvan en hålkälad list äro å det större huset, inbe- gripet framsprånget, tvenne rader, å det mindre huset en rad breda, låga hvitputsade insänkta bågar anbragta* Gafvelröstena äro nu mer släta, men ha naturligtvis fordom haft den vanliga trappgafvelformen. A porthusets yttre sidor är för öfrigt något ofvan murens halfva höjd en hvitputsad rundbågsfris dragen. Ofvan porten se vi spåren efter en dörröppning, afsedd för försva- ret, rienom densamma kunde nämligen stenar, stockar, sjudande beck utkastas öfver en anstor- mandc fiende. Framför porten drogs emellertid vindbryggan upp, om ett dylikt anfall befarades. Märken efter dess anord- ning se vi där än- nu. I portgängen finner man på båda sidor trånga dörr- öppningiir. Af de tre till höger föra tvenne in till ett par ytterligt smala, trånga rum (omkr. I m. breda), som enligt traditionen skola varit fängel- ser. Det ena är mörkt, det andra endast upplyst ge- nom en liten glugg.

Den tredje dörren för ned till ett stort, till hälften underjordiskt rum, täckt af ett bredt spetsbågigt tunnhvalf. Man har ansett, att det användts som kök. I östra gafvelväggen se vi spår af eldstei- den. Af ven å portgångens västra sida ligga ett par små tunnhvälfda rum, men därjämte en smal vindeltrappa, som leder uppåt, men äfven har sin forsättning nedåt, ehuru å båda hållen af- bruten. Det säges, att den utmynnar i en under- jordisk gång, som skulle föra till »Börjes torn». Det senare" är f(\ga tänkbart. Vid gräfningar å gårdsplanen ha inga lämningar påträffats. Har trappan då fört till någon underjordisk skatt- kammare, där ärkebiskoparna dolde sina kleno- der eller har den Icdt till en gång, som utmyn- nat på andra sidan den närmaste kanalen?^ En- dast en närmare undersökning kan afgöra frågan. Gångens riktning är emellertid sydösdig. Den för under porthvalfvet, och i det yttre af de små

Hunna Larsdottcr Norlind.

* Vi sc cl<'in :iiitvil(I;> ii

fvni ^ lUiitiian-Fiscliois nrbiUliiini;.

rummen öster om hvalfvet märka vi en öppning i golfvet, som har förbindelse med gången. Tro- ligen för den under kanalen och har varit afsedd som en sista nödfallsutväg. Tegelförbandet visar hän på 1 500-talets midt.

Från gårdssidan sedt, ger, som redan antydts, porthuset en betydligt lifligare föreställning om sin ursprungliga karaktär. Här består muren ända till rundbågsfrisen af groft tillhuggna sten- block i rikligt murbruk. Endast i östra hörnet regelbundet tillhuggna stenar. Den omnämnda skarfven är tydligt märkbar. Fönstren äro små och oregelbundna. De tidigaste ha varit rund- hvälfda. En brant stentrappa af tämligen sen här- komst leder upp till den trånga in- gången. Högt of- van denna finna vi en i försvarssyfte anbragt, nu igen- murad öppning; likaledes öfver por- ten en dylik, fast mindre. Ej en tillstymmelse till någon dekorativ konstform möter oss, med undan- tag af bågfrisen och listerna högst upp. Det inre er- inrar oss nu mer föga om det ur- sprungliga. I mu- rarne ser man än här och än där spår efter äldre fönster och skottgluggar. I det mindre stenhuset, som är starkt restaureradt, är det sär- skildt fragmenter af ett par väldiga korshvalf, som intressera oss. I källarhvalfven i »Börjes torn» finna vi deras motsvarighet. Källaren täckes där af fyra äkta gotiska korshvalf, hvil- kas ribbor udöpa i enkla knektstöd och midt 1 rummet i en pelare med ett originellt kapitäl af huggen gråsten. Ljuset silar in genom smala fönsteröppningar och framkallar en stämnmgs- full halfdager under de vackra hvalfven.

Vända vi oss sedan till den betydligt senare södra tegelbyggnaden, som nu hyser den egent- liga bostadsvåningen, böra vi först fästa vår upp- märksamhet vid den af ett präktigt tunnhvalf öfvertäckta källarvåningen, hvaraf större delen upptages af köket. De djupa fönsternischerna visa oss murarnes mäktiga dimensioner.

Våningsrummen äro inredda med synnerlig smak. Den moderna tiden har på dem satt sin

Konstnären Ernst Norlind.

43

5 VEN SKA SL O TT O CH HERRESA TEN

prägel. Det upptagande af äldre allmogemotiv, som kännetecknar en riktning i nutidens möbel- konst, återfinna vi här i smakfulla former. Den hvita salongsmöbeln visar den förenklade rokoko- stil som, mer eller mindre nationaliserad, kan man säga, framträdde i de nordiska länderna. Och väggarne smyckas, som vi också kunna vänta, till stor del af målningar och gravyrer af husets herre, Ernst Norlind, hvars konst och författar- skap äro vida skattade. Det helas arrangering vittnar dock om hans gemåls, fru Hanna Noj-- lind, f inbildade sinne och konstnärliga intressen.

Diktare och konstnärer komma äfven ofta som gäster till det vackra, stämningsfulla Borgeby, och bläddra vi i minnesboken på sa- longsbordet, skola vi där träffa många på litteraturens och konstens fält beröm- da namn under dik- ter eller i obunden form nedskrifna re- flexioner eller konst- närligaimprovisatio- ner i bild. —

Borgeby ägarehi- storia går långt till- baka. Jag skall dock ej här inlåta mig på de dunkelhölj da tider, då godset kom under den lundensi- ska ärkebiskopsstolen. Det skedde redan vid 1400-talets början. Den ärkebiskop, som mest bundit sitt namn vid detsamma, är Birger Gun- narsson, den siste store prelaten, om hvilken det sades, att ingen biskop med så ansenligt följe ridit genom landet.

^ Reformationen förde Borgeby till danskakronan. Ar 1540 bortförlänades det till den ryktbare Malmö-borgmästaren Jörgen Kock. Den förste ägaren under den nyare tiden är dock Fredrik ll:s f. d. kammarjunkare Hans Spegel, som säkerligen var den, som gaf porttornhuset dess nya gestalt. Den 2 april 1559 fick han Borgeby och Lödde- köpinge på lifstid i förläning, men redan 1563 utfärdade konungen till honom köpe- och skötebref på hela ägendomen. Spegel var tvenne gånger gift, först med Katarina v. Ahlefeld, som dog i 582, sedan med Hillebora Lindenow. Han dog 1592 och ligger tillika med sin första gemål begrafven i Borgeby kyrka. Å södra yttersidan af denna alldeles invid gården liggande kyrka är en hög grafsten inmurad, hvars ganska väl arbetade re-

liefer på tidens stiliserande manér framställa Hans Spegel i sin riddarerustning samt hans första fru. Stenen är huggen före Katarina v. Ahlefelds död. Efterlefvande ha ej bekymrat sig om att inhugga dödsåren.

Spegel hade redan 1589 sålt Borgeby till Hans Lindeiwa', konungens befallningsman på Hindsgafvel och gift med Margareta Rosencrantz. I den Lindenowska släkten stannade gården i mer än hundra år. Under den kritiska perioden vid 1 600-talets midt ägdes den af Otto Ottosen Lindenow och Elsa Maltcsdotter Jnel. Lindenow blef visserligen svensk adelsman, men förblef sin förra öfverhet trogen och inlät sig i stämp-

lingar, som 1678 förde till hans fängs- lande. Det var sam- ma år som Borgeby brändes af danskar- ne. År 1 68 1 utflyt- tade Lindenow till Danmark och dog 1697 på Eriksholm på Seeland, efterläm- nande endast tvenne I döttrar, Anna So/ja ' och Viveka, som ärf- de hans ägendomar. Den förra nämnes re- dan 1687 som äga- rinna af Borgeby. Salongen. - Ar 1 704 gifte hon

sig med hofkansleren Vilhelm Julius Coyet. De afledo barnlösa, omkring samma tid (1709), hvarefter godset öfvergick till systern \'iveka, gift med Hans Ramel. Dessas dotter Brita blef gift med den redan vid Trolle- holm omnämnde öfverstlöjtnanten Fredrik Trolle, hvarigenom gården kom i denna driftige mans händer. Hans byggnadslust kom äfven här att visa sig, nämligen i uppförande af de sohda ladugårdsbyggnaderna. Efter dennes död (1770) finna vi dottern den kraftfulla grefvinnan Viveka Bonde, hvars historia ju mest är förknippad med Trolleholms, äfven som Borgebys härskarinna. Hennes sonson grefve Gustaf Trolle-Bonde ( » blinde excellensen») sålde 1809 gården till sin faster, grefvinnan Fredrika Brita Hastjer, från hvilken en stor del af parkanläggningarna säges stamma. Efter hennes död (18 14) delades Borgeby mellan döttrarne Brita Sofia, som 1 8 1 9 gifte sig med sedermera öfversten Carl BergenstnVile'^ samt Gustafva Margareta, gift med kaptenen Otto Ramel. De förra bebodde gården. Det är till minnet af Brita Sofia Hastfer en sörjande make

44

ÉORGEBY

reste den vackra minnesvården i parken. Dess inskription börjar med dessa talande ord. »Du kalla marmor förvarar minnet af ett varmt hjärta, som älskade och älskades» — — — Med sin mossbelupna urna verkar det hela som en liten stämningsfull dikt från gamla tider.

Godset öfvertogs därefter af systern friherrin- nan (iustafva Margareta Ramel, som afled 1859. Arfvingarna sålde godset till direktör Ekeustecn och landtbrukaren Clausen, hvilka frånsålde många hemman, hvarefter hufvudgården 1861

köptes af utrikesministern grefve Carl WacJit- meister för 220,000 rdr. Från hans son grefve Axel WacJiimeister öfvergick det senare genom köp till godsägaren Larsson, hvars dotter efter dennes död blef gårdens ägarinna. Det är hon, som på egen hand förstått bringa den upp till den höga kultur, som för närvarande utmärker densamma.

Borgebys areal uppgår nu till 275 har och taxeringsvärdet är för år 1909 enligt lämnad uppgift 287,300 kronor.

4 5

BÖRRINOEKLOSTER

GUSTAFS SOCKEN, VEMMENHÖGS HÄRAD, MALMÖHUS LÄN

Af AUGUST HAHR

Börringekloster hör till de vackrast belägna af de större skånska egendomarna. I Syd- skåne vid järnvägen mellan Malmö och Ystad träffa vi det historiskt berömda godset i ett kuperadt moränlandskap, där fördjupnin- garna gifvit anledning till insjöar, af hvilka några ännu finnas kvar, och som tillsam- mans med åter- stående boksko"-ar ge trakten en så pittoresk och om- växlande karak- tär, bjärt afvikande från hvad vi möta i närheten, på de längs kusten lö- pande järn na, skog- lösa slätterna. Vid den största af de nämnda sjöarna, Börringesjön, lig- ger Börringe sä- tesgård, på en plats, som fordom synbarligen varit

kringfluten. Ännu i dag kallas höjden, där herrgården är belägen, »ön» af traktens folk. Det i äldre handlingar förekommande namnet »Byrdingo» talar ju äfven härför. Sjöns och gårdens namn ha troligen också något att göra med benämningen på den fordom befästade

G ref ve Corfitz Beck- Fri is.

udde, »Borren» (d. v. s. borgen), som skjuter ut i sjön strax söder om gården. Man ser där ännu lämningarna af en lång och hög vall. Utan tvifvel har denna redan i förhistorisk tid upp- förts af befolkningen som skydd i ofredstider. På den s. k. »ön» anlades emellertid sanno- likt redan på i i oo- talet ett nunneklo- ster af benedikti- nerorden. Då trak- ten tillhörde dan- ske konungen så- som hans jaktmar- ker, grundades det troligen af någon konung. Att det förlagts på konun- gens mark, fram- går af den omstän- digheten, att klo- stret sedan upplåts som län åt perso- ner, i hvilkas skyl- digheter det in- gick att under- hålla klostret och dess invånare. Klostret var helgadt jungfru Maria. Den gamla traditionen, att det en tid äfven varit munkkloster, har bestyrkts genom den i våra dagar af landsarkivarien Lauritz Weibull påvisade omständigheten, att det under en kortare tidrymd varit birgittinerkloster och

Grefvinnan Ebba Beck- Fr ii s, född Reenstierna.

46

BÖRRINGEKL ÖSTER

således samtidi_L,4 hyst manliLja och kvinliga med- lemmar. Bland klostrets liinsmän under den senaste katolska tiden finner man äfven den be- kante Sören Norhy, som dock 1 5 1 8 utbytte det mot Visby slott och län.

Då klostren med reformationen sekulariserades, fann man sig dock nödsakad att skonsamt be- handla nunneklostren. Länsmannen Kund Giedde måste sålunda 1551 förpliktiga sig att vid Bör- ringe underhålla de där kvarvarande nunnorna. Ar 1582 öfverlilmnades förläningen åt den rykt- bara fru Gö)-vcl /uidrrsdo/Zcr S/^anc, hvars historia vi känna från Torup. Lhider hennes tid byggdes Börringe sockenkyrka, af hvilken ruiner ännu finnas vid Norra Börringe by. I lon afled på Börringe 1605 efter att tid efter annan ha öf- verlämnat sina stora egendomar till l""ri,'drik 11 och Kristian IV.

Bcirringc jämte l.undagård. Dalby, Ilerrevads- kloster och I jndholm indrogos därpå till Malmö- hus län, som gafs till den likaledes från Torup bekante Sivcrf Gnibhc till Ilofdala (j 1636). Senare gick förläningen till de mäktiga Tliot- tanic på blriksholm, Tage Ottesen och dennes son Otte lliott. Den förre, Sofia Brahes son och en af tidens mest framskjutne danske män, afled på l)(")rringe den 14 febr. 1658, dit han, som det beskrifves, vid sitt insjuknande på l^riksholm skyndade för att få dö på sitt län, enligt den tidens uppfattning hederligare än på sin egen gård.

Med den nya tingens ordning, som med Skånes afträdande till Sverige inträdde, finna vi Börringe- kloster sedan som svensk kronodomän, hvilken bortges som liin, utarrenderas och slutligen för- sälj es.

Den förste svenske innehafvaren blef Karl X (iustafs naturlige son Gustaf Karlsson, som 1659 fick Börringe med Lindholm som dona- tion, 1674 som grefskap. Denne vistades nästan ständigt utom landet i fransk, svensk och slut- ligen holländsk krigstjänst. Sitt grefskap för- lorade han vid reduktionen samt dog 1 708 på slottet Ter I loorne i Friesland. Efter att någon tid innehafts af Skånes generalguvernör Gustal Otto Stenbock lämnades det 1682 som pantlän till grefve Otto Vilhelm Könis^^sniark, men indrogs ån}-o 1686, då åt Königsmark i utbyte gafs amtet Wollin.

Sedermera utarrenderades egendomen. Bland arrendatorerna n;imna vi öfverste Karl Gyllen- pistol, som lät nedbryta de kvarstående ruinerna af klostret, samt Maonus Stenbock, hvars gref- vinna under Stenbocks fångenskap hade mycket bestyr med äfven denna egendoms skötsel, såsom af bevarade bref framgår.

Sludigen köptes den 1721 af öfverkommis- sarien Erasmus Clcve, hvilken elfva år därefter sålde den till borgmästaren Josias Heo^ardt i Malmö.

Kort därefter blef Börringekloster hvad det aldrig förut hade varit, nämligen ett aristokratiskt släktgods, och denna egenskap har det ännu i dag bevarat. År 1745 går det genom köp öfver till sedermera riksrådet grefve Jocliim Bcck-Friis. r:)enne tillhörde den gamla danska släkten Beck och var son af majoren Corfitz Ludvig Beck- Friis på Bosjökloster samt sonson af Lave Beck och den ryktbara LeonoraChristinas dotter Leonora Sophie Ulfeld. Efter sin äldre broder Jochim Beck- Friis, som i 733 kommit i besittning af de stora Friis-ska fideikommissgodsen Hevringholm,Tuus-

7

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Börringekloster från nordvest.

trup och Essenbeck i Jutland samt erhållit till- låtelse att upptaga Friisarnes namn och skölde- märke, hade Corfitz Beck i 74 i erhålUt nämnda fideikommiss. Dessa danska egendomar gingo därefter till hans son, den ofvannämnde Jochim Beck-Friis, som 1782 fick den danske konungens medgifvande att sälja dessa gods och öfver- flytta fideikommissrätten på till värdet mot- svarande gods i Sverige. Dessa svenska gods blefvo Fiholm i Södermanland och Börringe- kloster i Skåne. Den svenska regeringens stad- fästelse på utbytet gafs först 1791. Jochim Beck-Friis, som var en nitisk, dugande man och konungafamiljen varmt tillgifven, blef riksråd 1769, friherre 1770 och excellens 1772, grefve I 7 7 I . Grefvebrefvets (af i 79 1 ) bestämmelser äro särskildt anmärkningsvärda. Däri stadgas, att »denna grefliga värdighet må sträcka sig till hvarje tillkommande ägare af detta grefskap, i den ordning fideikommissförfattningen utsätter». Därigenom blef fideikommisset ett slags gref- skap, och torde det varit Gustaf III:s mening att skapa flera sådana grefskap i likhet med hvad förhållandet ännu är t. ex. i Danmark.

Riksrådet Beck-Friis var gift med friherrinnan Vilhelmina Stael von Holstein och hade en son, som afled i späd ålder. Fideikommisset gick därför vid excellensens död 1797 öfver till hans bror generalmajoren grefve Cor/ifz Ludvio; Beck- Friis på Bosjökloster, som dog redan följande år. Fideikommissarie blef då dennes äldste son hofmarskalken grefve Corjitz L7idvig samt där-

efter son efter son i tre generationer: kammar- herren grefve Corfitz (1834 — 1870), kabinetts- kammarherren grefve Corfitz Augustin (1870 — 1897) samt den nuvarande innehafvaren grefve Corfitz Christian. Den sistnämnde är gift med Ebba Reenstierna samt har flera söner. - —

Naturhgtvis väntar man sig, att å ett gods med sådana anor som Börringekloster några byggnadsrester vare sig från medeltidsklostrets eller det senare världsliga, kungliga länets dagar borde finnas, minnande om det stolta förflutna. Men så är ej fallet.

En fullkomligt modern, hvitputsad trevånings- byggnad jämte ett par flyglar, visserligen med det härligaste läge vid den vackra sjön, är hvad vi numera träffa. Ej ett spår af klosterbygg- naderna. Det är sannolikt, att klosterkyrkan redan på 1580-talet raserades, när Görvel Fadersdotter byggde Börringe nya sockenkyrka, som i sin tur fick vika för den af riksrådet byggda Gustafs kyrka. Efter fru Görvels död synas boningshus och ladugårdar åtminstone delvis fått förfalla, ty 1 6 10 ålägges Sivert Grubbe bygga en ny ladugård i stället för en gammal och förfallen, och 1688 nedrefvos tre alnar höga ruiner efter klostret. Men ännu 1691 kvarstod ett gammalt stenhus, som af befolkningen kallades »Norrby», enär Sören Norby ansågs ha uppfört det. Man vet, att Karl XI tillät, att huggen sten från de gamla byggnaderna vid Börringekloster finge tagas för uppförandet af Caroli eller tyska kyr- kan i Malmö, hvarmed väl afsågs de nyssnämnda

48

BÖRRINGEKL ÖSTER

resterna. Kyrkan började byggas 1686 och in- vigdes 1693.

Framför karaktärsbyggnaden striicka sig mot öster två långa af tegel byggda längor, den norra en stallbyggnad, den södra en f. d. ladugårdsbygg- nad. En vagns- bod i söder och ett med den norra längan samman- hängande ridhus utgöra rester af en tegelloge, som mot öster be- gränsat gården.

I den först- nämnda af dessa åtminstone till stor del på i 600- talet uppförda längor ingå mån- ga stora, tilmli- gcn kantncHta, huggna stenar, hvilka säkerligen förskrifva sisf från klostret, enda

-i

O, TT'- I

Saloiwcn

synliga

Dessa voro då de minnena af klosterbyggnaderna. Men under jord finnas ännu rester, särskildt åt sjösidan, hvilka vid gräfningar påträffats.

1 )å riksrådet Ijcck-rriis 1 763 uppförde det nu- varande slottet, fanns på samma I)lats endast tre korsvirksbvirir- nåder som bo- ningshus. .Slotts- byggnaden upp- fördes af tegel i tvenne våningar med ett brutet tak med fall åt alla sidor. Den (■)fre delen täcktes med kopi)ar, den nedre med tegel. Dessutom b\gg- des två fria cn-

våningsflyglar. b"n ännu befintlig inskription i sandsten ofvan ingångsporten erinrar om dessa byggnaders tillkomst: »Upbygt år 1763 af landshöfding jochim Beck-Friis och dess fru friherrinnan Sta('l v. i lolstein.» Ett senare

tillägg: »Påbyggdt 1873 af C. A. B. och C. N.» syftar på en af grefve Corfitz Augustin Beck- Friis utförd ombyggnad. Han påbyggde näm- ligen hufvudbyggnaden med en våning och lade

där ofvan ett obrutet tak, täckt med rödaktig, skifferartad häl- leflinta. Södra flygeln samman- bands med huf- vudbyggnaden, och båda flyg- larna påbyggdes en våning. Ty- värr borttogs ge- nom denna af ar- kitekten Frohm utförda restaure- ring helt och hål- let slottsbvgg- nadens stilfulla I 700-tals-karak- tär, den vi dock, tack vare en sam- tidigt med dess

tillkomst utförd teckning af grefvinnan Beck- Friis, född Sta('l von Holstein, äga någon känne- dom om, liksom genom bilden i Ljunggrens » Skånska I lerregårdar - .

I det inre kunna vi gläd- jas åt flera dyr- bara konstskat- ter, många gam- la vackra konst- möbler af hvil- ka en stor del förut varit på Fiholm i Söder- manland.

Igrefvensskrif- rum vill jag t. ex. fästa uppmärk- samheten på det eleganta svart- lackerade skrif- bordet i rokoko.

Salongen. som tillika med

det vackra skrif- t}-get af silfver anses ha varit riksrådets tillhörig- het.

litt särskildt konst- och kulturhistoriskt värde har en här befintlig smörbytta, som kallas »Axel Oxenstiernas smörbytta > och stammar från det

49

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

forna Oxenstiernska godset Fiholm. Att döma af dess utskurna ornering med bladslingor i en nästan romansk stil torde den vara mycket gam- mal, minst från 1 500-talet. Så länge fortlefde de gamla formerna. Skrifrummet träffa vi i bottenvåningen. Strax intill ligger biblioteket, bildadt af tvenne rum, förenade genom en bred hvalfbåge. I den värde- fulla boksamlingen äro äfven rester af riksrå- dets bibliotek. I sam- band med biblioteket böra vi äfven nämna det i flera afseenden värdefulla arkivet, som innehåller handlingar rörande släkten och dess gods samt äfven en del rariteter.

Vi niiniiia bl. a. brcf från Kri- stian IV, Leonora Christina, Corfitz

Ulfcld, Jockum Beck till (iladsax. Hörnrummet från kejsarinnan Elisahctli af Ryss- land till kronprins Adolf J->edrik (från 1 743) med lyckönskningar till hans svenska tronfciljarskap, frän Adolf Fredriks syster Elisabeth till honom själf, koncept till bref från Adolf Fredrik till ryska kejsarinnan samt från Adolf Fredrik till systern, båtla daterade 1744, två bref från Peter, Rysslands tronföljare, till Adolf Fredrik, Karl X Gustafs resolution riirande Corfit/, Ulfeld, att han i Danmark skulle restitueras till värdig- heter och gods, hvarom särskild klausul intogs i Roskildefredens traktat.

grefvinna skildrats af GtLstaf Lundberg i ett par charmanta pasteller*, medan Karl Fredrik von Lircda tolkat brorsonens, hofmarskalken Beck- Friis, och hans grefvinnas drag i ett par bilder, i hvilka röjes reflexen af den stora engelska målarkonsten vid 1 700-talets slut.

Ofvan en gustavi- ansk byrå, å hvilken bland annat står en så dyrbar klenod som en så kallad Nautiluspokal af ypperligt arbete från 1 600-talet, hänger en stor tafla, ett stilleben med dödt villebråd, hvaribland en svan med utbredda vingar och nedhängande hufvud intar en framskjuten plats. Den erinrar oss genast om Frans Snij- ders' dekorativa, färg- lysande stillebensmålen.

Bland den nedre våningens rum böra också uppmärksammas ett par gästrum med bevarade målade tapeter från 1 700-talet. Dylika tapeter med landskaps- skildringar och figurscener ha fordom funnits i de flesta rum.

Skonsammare har man varit mot en del vackra ännu befindicra

o

Rörstrands-kakel- ugnar.

En trappa upp hgger hufvud vå- ningen, hvars gemak smyckas af många dyrbara och intressanta konstföremål. Från riksrådets da- gar förskrifver sig flertalet af de antika möblerna. Så är t. ex. förhållandet med salongens ofusta-

men torde vara endast en gammal god kopia, i hvilken urbildens färgkraft dock betydligt dämpats. Äfven i det bredvidliggande förmaket finner man vackra möbler i rokoko och gustaviansk stil, hvilka tillhört riksrådet. Porträtt af fideikommissarierna med grefvinnor från och med hofmarskalken till

och med den nu- varande innehaf- varens far och mor äro här upp- satta. Antagligen är fonas Forslund upphofsmannen till konterfejen af hofmarskalken och hans fru. Glömmas böra ej heller de tre land- skapsbilderna, däribland en vy af Gripsholm, af Per Gusiaf von^ Heidecken, som bekant, en af den Fahlcrantz- Så komma vi in helgadt anorna.

ska landskapsskolans anhängare, i hörnrummet åt norr, som är Sergels marmorbyst af riksrådet, gifven med den aplomb och skulpturala vältalighet, som karak-

vianska möbel i hvitt och guld, den gustavianska täriserar de Sergelska porträtten, gläder här vårt spegeln därstädes och andra. Riksrådet i riks- rådsdräkt med serafimerkedja har tillika med sin

* Kopior i olja af Lundbergs ordinarie kopist Jakob Björck fin- iifven i samlingen.

50

BÖRRINGEKL ÖSTER

Hörringeklosler. Efter en teckning Jiun 1760-talet.

öi^a. V.n hel rad släktporträtt i mindre format vitt- nar om innehafvarens pietet. l)land dem finnes ett konstverk af hci^sta ranj^, j)orträttet af Jockum lieek till (iladsax (en kortare tid Torups ägare), hvilket vore fullt värdigt en Toboirh. I hvarje fall är dess upphofsman en af Frans I lals och I laar- lem-skolan influerad mästare. Hans hustrus, Else (irubbe, porträtt är ett sirlii^t utfr)rdt miniatyr- I)orträtt af en samtida, men en äldre riktnini;" tillhörande konstnär. ( )m den Ijeckska skiktens förbindelse med det danska konungahuset erinra oss brcistbilderna af Christian IV och Kirstine Munk. Afven den till hufvudvånin^^en h«')- rande matsalen erbjuder åt- skilligt af intresse, så t. ex. ett par stora präktiga ba- rockskäp, af h\-ilka det (Mia har ornerade pilastrar, och annat, en ståklocka frän ro- kokotiden med ett j)raktfullt skul[)teradt urfoder och spel- verk pä strängar, och bland porträtten fästa vi oss särskildt vid bilderna af Corfit/c Ulfeld och Leonora Christina. Det är ej utan, att man i den lysande ädlingens drag kan skönja nägot för hans karaktilr betecknande.

Slottet från sjösidan.

Afven i många andra af slottets rum kunna vi påträffa värdefulla möbelföremål, särskildt ma- hognym<)bler från den senare tyngre empire- stilen på 1830 — 4 o-talen, liksom intresseväckande alster af bildkonst, t. ex. i grefvinnans skrifrum en tafla, framställande aposteln Petrus af någon af Caravaggios efterföljare. Afven dyrbara gobe- liner från 1600-talet med skogslandskap • — skogslapeter» l)ruka de kallas — som förut varit på Fiholm, finnas nu på Börringekloster.

Men vår korta skildring få vi begränsa till det sagda.

Börringeklosters fideikom- miss är enligt lämnad upp- gift, 1909 taxeradt till 2,550,600 kr., och arealen är omkring 5,000 hektar, däraf omkring 3,350 hektar åker och äng, 800 hektar bok- och annan löfskog, 250 hektar barrskogsplanteringar, 600 hektar sjöar och oupp- odlade torfmossar. De sena- re ha varit föremål för veten- skapliga undersökningar, hvarvid flera värdefulla fynd anträffats. Vid gården finnes ett större tegelbruk för tillverkning af röd fasadsten m. m. Omkring 4'/. million tegel tillverkas årligen.

51

ELLINGE

V. SALLERUPS SOCKEN, HARJAGERS HÄRAD, MALMÖHUS LÄN

Af AUGUST HAHR

Ellin^e hör till de särskildt historiskt märk- bekanta Bråån — märk namnet — en liten biflod liga skånska godsen. Det ligger strax till l.öddeån. Breda vattengrafvar finner man sydväst om Eslöf, vid Södra stambanan, också här, liksom vid de flesta andra af Skåne- Förbi gården flyter den för sin oberäknelighet bygdens herresäten. De härligaste parker och

Eliinge från nordfäst. 52

ELLINGE

Elliw^c f ian nordost.

triul^ardar — srdlan ser man så vill x-ånlade — om^c därtill densamma och ger den karaktären af cn vederkvickande oas pa den \ isscrli<;en l)()r- diga, men högst enformiga slätten kring Kslöfs köping.

En så gammal historia som FJlinge än kan upi)visa — i äldre tider var det i händerna j)å ]*>landssönerna, af h vilka tvenne voro ärkebisko- par i I.und, på den skånska Sparresläkten, släk- terna Krummedige och P)illc o. s. v. - få vi dock ej vänta oss, att här finna några märkliga minnen vare sig från ärkebiskoparnas dagar, då Jakob J^rlandsson förde sin stolta, men till sist olyckliga strid med konung Kristoffer, eller från den i vmionsstriderna stadigt invecklade Sparre- ättens tid. llufvudln-ggnaden å Ellinge är nu mer en långsträckt hvitputsad tvåvåningsb^•ggnad, till största delen uppförd af tegel och utan några som helst iUdre karaktiirisiiska detaljer. Anda sedan en grundlig oml)\'ggnad j)å i 730-talet har huset imgefiir haft sitt nuvarande utseende. Den nilstan kvadi-atiska flygel med brunt tegeltak och höga, snirkelprydda gaflar, som i norr stöter intill densamma ;ir visserligen beriiknad göra ett ålder- domligt intr\ck, men stammar från år 1854, då

den byggdes af grcfve C. V. Diicker. Därvid nedrefs en fristående korsverksflygel af samma karaktär som den ännu kvarvarande köksflygeln vid gårdsplanens södra sida. Grefve Diickers flygel tillkom dock ej alldeles på en slump. Den Burmanska teckningen (från 1680) visar oss niiiuligen en bA'ggnad, som fått tjäna som dess förebild. De Burmanska teckningarna äro nu i allmänhet inte så noeirranna. Emellertid få vi väl tro, att afbildningen i det närmaste återger det verkliga förhållandet under 1 600-talets senare hälft. Vi återfinna det långa östra stenhuset, men det är tre våningar högt och har snirklade gaf- velrösten i norr och söder. At öster se vi ett ut- b)-ggc, två våningar högt samt med gafvel med svängda afsatser. Hela platsen inom de breda grafvarne u{)ptages för öfrigt af korsverkslängor, blott med undantag däraf, att å den södra sidan en kort trevåningsbyggnad med trappgaflar stöter intill det långa huset. I vinkeln mellan båda lig- ger ett polygonalt trapptorn med hög spira. Från den norra korsverkslängan leder en bro på pålar öfver till ladugården. Det nyssnämnda huset med trappgaflarne, som nu är alldeles försvun- net, var troligtvis Ellinge äldsta stenhus och det

53

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

är detta den norra flygeln vill ge någon före- ställning oni. Det långa stenhuset förefaller icke pä en gång ha tillkommit. Dess norra del utgör ett stenhus med nedre delen af kva- dersten samt med en tunnhvälfd källarvåning. Spår af husets södra gafvelmur ses ännu i vå- ningarna ofvanför. Detta hus mäter i.S'/-.' rneter i längd och 1 1 meter i bredd, d. v. s. längd- måttet blir ungefär diagonalen i en kvadrat, där hvarje sida utgör i i meter, ett vanligt propor- tionelt förhållande i medeltidens »fasta hus». Huset är dock ingalunda af medeltida ursprung, utan synes snarare tillkommet under 1500-talets senare hälft. Emellertid har det snart nog blifvit allt för trångt, och en tillbyggnad åt söder har skett, hvilken tillbyggnad dock ej fick någon källarvåning. Det östra stenhuset skulle således enligt mitt antagande ha tillkommit i två repriser. Vid en år 1666 företagen skiftning fanns dock hela det nuvarande huset. Under den tid den för sitt slöseri beryktade Hans Walkendorf var gårdens ägare, förföUo husen betydligt. Ett

syneinstrument, upprättadt år i 7 1 3 pä begäran af grefvinnan Margaretha Ascheberg, låter oss t. ex. veta, att dörrar, fönsterkarmar och fön- sterrutor flerstädes saknades, golfven voro för- störda, i torntrappan fattades 19 trappsteg, som voro »rent borta» medan det öfriga »meren- dels förruttnadt», spiran var »alldeles förfaren», bjälkar och taksten saknas på flere håll o. s. v. Det ser ut, som om gården blifvit utsatt för en fullkomlig härjning. Stengolfven, till hvilka nu massor af »astraksten» (kalksten) fordras, hade antagligen på mer än ett håll med flit upprif- vits. På samma sätt synes tegelpannor och trä- virke, ja, allt möjligt åtkomligt, borttagits. En bedröfligare synehandling torde man sällan få läsa.*

Först 1735 blef gården föremål för en mer omfattande reparation, som företogs af dåvarande ägaren generalen, landshöfdingen m. m.AV. Bennet. Hufvud byggnaden blef därvid blott två våningar

* Handlingen finnes i arkivet på Eliinge.

Ellinge 1680. (lUimian-Kischer).

54

ELLINGE

hög, och de borgplatsen omgifvande flyglarne nedrefvos. Endast ett par fristående en våning höga korsverksflyglar uppfördes ä den norra och den södra sidan. I väster lades öfver grafven en ny brygga, medan den norra träbryggan ut- byttes mot en hvälfd ännu befintlig stenbro. Den rumsfördelning, som huset visade efter denna reparering, få vi en föreställning om genom ännu bevarade planer. Vestibulen hade en ståtlig dub- belarmad trappa, som beklagligt nog borttagits vid den senaste af grefve C. F. Diicker före- tagna restaureringen.

Af dekorativa minnen från omdaningen påi 700- talet, må jag här silrskildt omnämna en del dörr- öfverstycken, h vilka framställa komiska apscener, målade i olja på duk. Dylika skildringar, »singe- ries», som de kal- lades, älskades mycket af roko- kon. Genren f(>- rekom dock re- dan på I 600-talet, som man kan se af många af 'ieni- ers taflor, ja, långt tidigare. Huset står för närva- rande tomt och öde. iMidast ett par tre rum an- vändas som gäst- rum. Den nu- varande ägaren friherre Fredrik Wrangel bebor nämligen en villa- bvggnad öster om gården.

Af den liurmanska plansc ställning om det forna utseendet af gårdens om gifning. l{n liten trädgårdsanläggning med ba- rockens snirklade rabatter ligger därinnanför ka- nalerna öster om det stora stenhuset. Men eljes ses blott en ledsam slätt, å hvilken Brååns lopp är antydt. Så kalt och enformigt var det dock säkerligen icke. 1 );ir den hiirliga parken nu utbre- der sig med sin höghvälfda majestätiska allé, fanns antaplioen en rik trädvegetation. Där stå näm- ligen ännu väldiga träd, hvilkas ålder uppgå till flera hundra år. I norr lågo ladubyggnaderna, liksom ännu i dag ilr fallet, ehuru här vid olika tillfällen nybyggnader uppstått. Trädgården vår- das med utomordendig omsorg. Som en kurio- sitet må nämnas, att sirliga anläggningar i 1600- talsstil efter gamla mönster där blifvit gjorda.

Salongen i villan.

len få vi ringa före-

På EUinge förvaras en hel del gamla familje- porträtt förutom andra konstföremål.

Porträtten framställa medlemmar af ätterna Wrangel, Ducker och Barnekow. Ur konstsyn- punkt äro åtskilliga af särskildt intresse, så t. ex. det af Per Krafft d. ä. 1770 utförda porträttet af generalmajoren friherre F. U. Wrangel. Det hör obestridligen till denne målares bättre bilder, utfördt, som det är, i en fin varm ton. Por- trättet af hans hustru, Brita Eleonora Barnekow, är däremot en pastell af (histaf Lundberg. En egendomhg porträttbild är den, som framstäl- ler friherre Kjell Kistoffer Barnekow. Han är skildrad i helfigur (i mindre skala), stående i en park vid en minnesvård, å hvilken en me- daljonsrelief är uppsatt. Han bär Karl Xllhs

ordensband, och reliefen säges fö- reställaKarlXIII. Porträttlikheten med denne är dock ringa. Taf- lans mästare är obekant. Månne han dock ej är E/ias j\T(7r/i}if Den äldre sven- ska målarekon- sten är i allmän- het rätt väl repre- senterad på El- hnge. Här finner man t. ex. en vac- ker tafla af Per Hillesiröui, åter- gif vande en ung dam — antag- ligen ett porträtt — smekande en apelkastad häst i ett rikt park- landskap. Bilden är signerad. En signerad hästtafla — mycket sällsynt för resten — finnes likaledes här af /. G. Sandberg. Af den ojämne, men alltid intresseväckande 3farkus Larsson, träffa vi en »Gråtande Magdalena», en kopia efter italienskt orginal, men äfven äldre och yngre mariner, såsom den 1 849 signerade, otvifyelaktigt efter gravyr målade »Kronborgs slotti månsken», samma slott jämte utsikt öfver Öresund från samma år, men verklighetstrognare skildradt och med frisk bris öfver grågröna vågor, inloppet till Helsingborgs hamn, antagligen äfven från detta år, slutligen en typisk marin från hans sista skede, ett nattstvcke med månsken, fyr och storm öfver upprördt haf, signeradt 1858. Den ganska sällsynte Z/;/^///ö///z representeras af »En blind fiol-

5:)

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

spelare», Kilian Zoll af en » Räfjakt» och E. Pcrscns af en stor akademisk historiemålning, som fram- ställer hertig Johan och Katarina Jagellonica i det bekanta historiska ögonblicket, då hertiginnan visar Göran Persson ringen med de betydelsefulla orden »Nemo nisi Mors.» Då Perséus hör till de sven- ska målare, som man mer hör talas om, än finner bilder af, har taflan sitt gifna historiska intresse.

Vackra gamla möbler träffa vi äfven på Eliinge. Särskild uppmärksamhet förtjänar en liten rokoko- möbel (se bilden här nedan) med ovanligt låga och breda sittmöbler. Modellen torde kunna anses som ganska sällsynt. Dess ursprung är obekant.

EUinge ägarehistoria kunde förtjäna en utför- ligare skildring. Det knappt tillmätta utrymmet tillåter mig dock endast att så kort som möjligt framhäfva huf- vudd rågen.*

De första kända ägarne till EUinge tillhöra Erlands- söncnias mäktiga och betydande släkt. Sitt ur- sprung leder den från H vide-släk- ten. Joliaiuies El - lantisen till EUin- ge var 1258 gil- kare (d. v. s. ståt- hållare) i Skåne samt höfvidsman i Helsingborg. Hans broder Ja- kob var vid den- na tid ärkebiskop i Lund. Dennelå» i bitter fejd med

konung Kristoffer, en strid, som slutade med, att konungen, understödd af ärkebiskopens broder Nils, lät fängsla den myndige prelaten på hans gård Gissleberga vid Landskrona d. 5 febr. 1259, en åtgärd, som väckte de svåraste oroligheter till lif. Johannes Erlandsen, som i striden stått på broderns sida dog i fängelse 1272, medan Nils åter som belöning erhöU Johannes' gods och efterträdde honom i hans värdighet som gilkare öfver Skåne och befallningsman på Hel- singborg. Med sin hustru Elisabeth Pedersdot- ter hade han sonen Jakob Nilscn till Elhnge, som blef gårdens ägare. Hans äldre bröder Anders och Aage Nielsen skrefvo sig äfven till

* Af nuvarande ägaren, friherre Fredrik Wrangel, har sammanförts nya uppgifter (ur danska och svenska riksarkiven, ur Danmarks Adels Aarbog etc), hvilka delvis korrigera samt komplettera den i Ljung- grens »Skånska herrgårdar» fr)rofintliga ägarelUngden.

Förmaket i villan.

EUinge. Jakob var gift med en dotter tiU Nils Hak, med hvilken han hade en son, Nils Jakob- sen Hak till Eli inge. I ett bref af den 24 april 1333 (Registrum eccl. Lund.) skrifver han sig: Nicolaus Jacopson de EUinge, miles. Äfven från 1336 finnes ett bref (i danska riksarkivet) med hans namn. Han var gift med Ingeborg Pers- dotter (Galen) samt dog 1350. Därefter går gården till ny ägare. Ett pergamentsbref i svenska riksarkivet upplyser oss, om att af Ulf Åkeson (Tott) på Nils Jonson till Torp ställda pantbref på bl. a. EUinge af denne den i maj 137 i säljas till Peder Axelson (Tott) till Herlöf. Denne var gift med Juliane Pedersdotter (Grubbe). Efter hans död år 1376 blef hans dotter Kristina Pe- dersdotter (Tott) ägarinna af gården. I ett perga- mentsbref (i sven- ska riksarkivet) af den 12 maj 1395 underrättas vi nämligen, att Kristina Peders- dotter (Tott) efter sin mans, Jakob Muus, död till sin svåger väpnaren Nicolaus Swen- son pantsätter he- la EUinge by med hufvudgård m.m. för 200 marksilf- ver. I ett senare bref, af den 6 nov. 1395, säljer hon EUinge till svå- gern. Därmed kom EUinge gods i en ny namnkun- nig ätts händer, den skånska Sparre-ättens. Nils Svensson (Sparre) förekommer ofta i samtida bref och handlingar. Hans namn finnes t. ex. un- der förbundstraktaten mellan konung Erik och Wladislaus af Polen af år 14 19. Hans son med Brita Bille, Kjeld Nilsen blef EUinge nästa ägare. Efter dennes och hans söners död ärfdes godset af brodern Claus Nilsen (Sparre). Claus Nilsen var gift med konung Karl Knutssons halfsyster Katarina Bjelke och blef genom henne äfven ägare till Vik i Uppland. Ryktbarare än sin fader blef sonen Nils Clausen till Vik och EUinge, som genom sin egenskap att vara konung Karls systerson och Sten Sture d. ä:s kusin, lik- som genom sin rikedom och personliga lägg- ning kom att spela en framstående roll i unions- striderna. Ar 1474 blef han sven.skt riksråd

56

ELLINGE

och 148 I höfvidsman på Elfsborg. I den senare egenskapen skaffade han sig fartyg och dref ut- rikeshandel. När engelsmännen hade uppsnap- pat ett af dem, utrustade han, efter att förgäf- ves sökt få fartyget lösgifvet, kapare och utfär- dade trotsigt nog i mars 1495 till Kngland en öppen krigsförklaring. Ar i 505 förklarades han af danska rådet skyldig till majestätsbrott och dömdes förlustig lif, ära och gods. Konung Hans indrog hans gård l^llinge och sålde den 151 I till Ilcurik /wvc/z/wr^/z^^v, en af konungens trognaste och mest betydande män, en tid norskt riksråd och höfvidsman på Bohus. Som krigare hade han mer än en gäng varit i till- fälle utmärka sig, så t. ex. ett par gånger eröf- rat Elfsborg och senare som amiral f()r danska flottan I 5 I o slagit lubeckarne i närhe- ten af Naskov. Han dog 1530, på sin gård Mogenstrup. Gift med Anna Rud, från hvilken intelligenta kvinna många bref äro be- varade, efterlämnade han endast en dotter So/ia Kiii III nird t\^t' , förmäld med Eskc Bil/c, åt hvilken svär- fadern redan före sin död upplåtit Eliinge. Eske P)ille, som ;lf- ven h()rde till de betydande män, som togo lifligare del i

tidens stora konflikter, dog som rikshofmästare i Köpenhamn 1552. Han efterlämnade flera barn, men äfven ansenliga jordagcxls. Andre sonen, /()'/- i^eii Biilc, fick Eliinge samt efter sin broder Hart- vigs död äfven \'allen i 1 1 alland. i lan deltog, ofta och på ett oförväget, tappert sätt, i det s. k. nordi- ska sjuårskriget. Dog på sin gård \'allen år 1601. Sonen Eske /öi ocusen Bi/le blef efter honom ägare af Ellinge. Han dog barnlös 1619, då gården öfvergick till hans rika kusin riksrådet Eskc Broek (t 1624). Af denne, som blef den sista manliga afkomlingen af sin ätt, finnas dag- böcker bevarade, som öfver den nordiska adelns lefnadssätt och sysselsättningar kasta ett intressant ljus.* Vid hans död delades hans gods mellan hans tre döttrar (med Christense Wiffert), hvarvid b.llingc och (")rtofta tillf()llo Birc^itta Broek, gift

♦ Jmlr Vrik'1 Sinionscn, Ksko Unicks Levencdsbcsknvclse».

Matsalen i villan.

med Tyge Brahe till Tosterup, som snart därefter sålde dem till Erans Lykke. Enligt en upp- gift skall denne afyttrat Ellinge till sin syss- ling Metta Barnekoiv, efter hvars död godset i arf gick till Margareta Bnrnekoxv, gift med Kristoffer Walkendorf. Efter dennes död (1690) ärfdes Ellinge — sedan dock 1666 en delning af gården skett mellan far och son — af den bekante Hans Walkendorf, som i grund vanskötte ägendomen, lämnande ägendomen i det eländiga, förhärjade skick det förut ^omtalade syneinstru- mentet af I 7 1 3 omtalar. Aret därpå köptes af den för sin kloka, omtänksamma hushållning ryktbara grefvinnan Margaretha v. Aseheberg, Rutger v. Aschebergs dotter, sedan i 700 änka efter Kjell Kristoffer Barnekow. Redan 1724

upprättades ett arf- skiftesdokument, då grefvinnans många ägendomar fördela- des mellan barnen, medan hon själf be- höll Vidtsköfle, Ro- sendal och Uge- ru]). Ellinge tillföll då mågarne grefve /. A. Meyerfelt och friherre Vilhelm Ben- net, hvilken senare dock strax utlöste den förre. Eriherre Ben- net, general, lands- höfdins: i Malmöhus län m. m., företog 1735 den grundliga ombyggnad af El- linge gård som förut omtalats. Han dog i 740, då godset gick till hans dotter Kristina Brita Bennet, gift med grefve Carl Eredrik Diieker, och inom den Diiikerska, numera utgångna släkten gick det sedan från far till son i två generationer, först till grefve Carl Eredrik Diieker (f 1828) och därpå till dennes son grefve Carl Eredrik Diieker (t 1889). EUinge hufvudgård med Damstorp gick därefter i arf till systerdotterns son fri- herre Christian Eredrik Wrangel, chef för stu- teriöfverstyrelsen och kabinettskammarherre hos

H. M. Konungen. Sedan 1881 är han gift med grefvinnan Elisabeth Piper.

Ellinge med underlydande gårdar i Västra Sallerups socken i Harjagers härad samt Kri- stineberg i Borlunda socken har en areal af

I, 112 har, däraf 200 har skog, med ett taxe- ringsvärde af 1,192,100 kronor. Å ägendomen finnas en vatten- och en väderkvarn.

MARSVINSHOLM

BALKÅKRA SOCKEN, LJUNITS HÄRAD, MALMÖHUS LÄN Af AUGUST HAHR

En mil norr om Ystad och föga långt från hafsstranden ligger Marsvinsholms säteri. Omgifvet af parker och boklundar höjer slottet sina spiror mot skyn. I bakgrunden vars- nar man hafvets blänkande spegel.

Slottsbyggnaden hör till de mera märkliga i Skåne, ehuru den väl undergått många förän- dringar. Till planen bildar den en kvadrat, med tvenne framspringande fyrkantiga diagonaltorn. Denna forntida typ fick i Marsvinsholm en sen

representant. Slottet byggdes nämligen 1644 — 1648 af Otto Marsvin, och Upmark kallar det med rätta »den nordliga renässansriktningens sista, mer betydande kraftyttring». Ursprungligen hade det fyra gaflar med svängda rösten. Portaler och fönster hade huggna omfattningar samt voro fullt symmetriskt anordnade. Renässansen hade alltså här gifvit en gladare prägel åt den gamla för nödigt försvar i orostider beräknade borg- typen. Ett framgångsrikt försvar hade säkert

Marsrinsholm 1680- (Burman-Fischcr

MARS VINSHOLM

Marsrinsholins slott jrdri öster.

äfven kräft (;n xinclhryyoa, men en dylik har cj här funnits, oaktadt by_oi>-naden helt omgafs af vatten.

By<,rgnadcn ;n)pfr)rdes på pålverk i en mindre sjö eller utgräfd torfmosse, och grafvar omgafvo äfven den i norr belägna ladugården. A Burman- iMschers afbildning (från 1680) förefaller slottet tämligen ramponeradt, med enkla låga hufvar å tornen. Det höjer sig direkt ur vattnet, och en på pålar hvilande l)ro leder dit öfver. Af en af Martin Weibull meddelad beskrifning från 1730- talet* finna vi, att detta äfven då för tiden varit fal- let, liksom äfven Linné i sin »Skånska resa» (i 751) konstaterar detsamma. »Huset är uppmuradt», skrifver han, »efter gammal arkitektur, och fast med fyrkantiga torn, vid nordvästra och syd- r)stra hörnet. Alla skorstenar äro dragna till väggarna, att ingen står niidt upp på taket. Huset har fyra våningar, men tornen fem, af hvilka alla rummen äro hviilfda. Hela huset är b)gdt på bokpålar och omgifvet på alla sidor med ett bösskotts bred dam, som går intill väggarna, att huset står liksom på vattnet.»

Han (-iterar äfven den inskrift, som ännu i dag ;lr anbragt {)å huset, och lämnar ock en kort skildring af ladugården, trildgårdarna och karpdainmarna.

i )(Mi nämnda i sten huggna in-

s. 6;

Samlingar lill Sk.iiics liistmia. lomUuiiskap oi-li iK-skrifiiiiig. l8;:

68.

skrii)tionen lyder: >A. 1644 a?r denne gaard, som nu heder Marswinsholm udi Jesu nafn op- bygget af J{rlig og A\'elbyrdig man Otto Mar- svin til Dybeck, daa Kongl. May:ts Befallnings- mand paa Dronningborg slått med sin kiere Frue Erlig og Welbyrdig Frue Mette Brahe. Den alt som maxhtigste gode Gud skie lof og lere for en lykksalig begyndelse og framgång at altingest maa skie og kom me Hans AUer- heligste nafn til lof og sere, og dens lifs arfvinge til lykke, gafn og ha?r timmelig og våre kiere forieldre, at de siden maa bo udi himmelrig til evig tid. 1648 Amen.»

Som inskriften upplyser oss om var gårdens namn ej ursprungligen Marsvinsholm. Den hette fordom Borsöe, och den af Otto Marsvin ned- rifna manbyggnaden låg vid en liten nu uttorkad sjö sydväst om slottet. De af Linné pri.sade karpdammarne voro på hans tid »vid pass 40 stvcken, fulla med karp och rudor». Han upp- repar den gamla historien om, att på Marsvins- holm funnits 99 fiskdammar och den hundrade på taket, »då det varit täckt med en horizontel bly-reservoier, hvarefter nu mer ej något tecken sågs.» Samma apokryfiska underrättelse, men ännu mer detaljerad, återfinna vi i den förut- nämnda beskrifningen från 1730-talet. Det be- rättas där, att fiskdammen skall ha nedtagits af Otto Marsvins måg Kristian Urne, som i stället

59

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

skulle uppsatt de båda parallellt löpande taken med deras fyra gaflar. Huru som helst, något platt tak har ej från början funnits på slottet. Sitt värde har den nyssnämnda beskrifningen för hvad den meddelar om de faktiska förhållandena vid tiden för dess affattande. \'i få då veta, att tornen voro täckta med tegel »på italienskt sätt», att de hade »3 stycken skorstenar och huset 8 stycken, alla kring sidorna». Från huset förde en på pålar hvilande brygga af 40 alnars längd till gårds- platsen. Denna begränsades i norr af en hundra fot lång af tegel och gråsten murad ladulänga »med en murad och upphöjd bro till en stor port, linjerätt mot borgporten», I väster stod en stallänga af grå- sten, med tegeltak och från denna till grafven en 54 fot lång och 4 alnar hög stenmur, vid hvars ända låg in- körsporten. Den östra sidan upp- togs af en — af landshöfding Sjö- blad uppförd — korsverkslänga af 60 alnars längd. Slottsgrafven om- slöt ladugården i söder och öster med bredt vatten, medan i norr och väster anlagda ka- naler gjorde densamma alldeles kringfluten. Tven- ne trädgårdar funnos, en större i söder, som med tvenne flyglar äfven sträckte sig öster och väster om slottet, och en mindre i nordväst, som af mindre kanaler var helt kringfluten och »prydd med fyra stycken med buxbom anlagda lustkvar- ter med hans excellens' sal. högvälborne hr gref- vens och fältmarskalken Königsmarcks och dess grefvinnas namn och andra ritningar uti».

Så stod slottet till 1782 — 86, då dåvarande ägaren Gustaf III:s bekante finansminister excel- lensen Ruuth företog en genomgripande restaure- ring. Gafveltaken med rösten samt tornens spiror nedtogos, och samtliga tak gjordes platta. Så väl å själfva huset som å tornen fingo skorstenarna formen af balustradpostament. Ett antal nya dylika tillkommo därjämte. Under taklisten an- bragtes de ännu befintliga grofva kragstenarna. Murytorna putsades och målades. Hufvudvåningen fick då sina höga rum, och dess fönster förhöjdes. Därjämte lät excellensen flytta ladugårdshusen åt

Grcfvinnan Madeleine Hamilton, född Bennet.

väster samt fylla grafven framför slottet, och på den sålunda vunna nya planen uppförde han två mindre envåningsflyglar med höga vindskupor. Från trädgården i söder lät han slå en bro öfver kanalen till slottet. Afbildningen i Ljunggrens »Skånska herregårdar» kan ge oss en föreställ- ning om den föga lyckliga förändring Marsvins- holm vid denna restaurering undergick.

Men ännu en ombyggnad har skett, den som gifvit slottet dess nuvarande karaktär, och som af- såg att ge det en med dess forna utseende mera öfverensstäm mande prägel. Den företogs 1856 — 57 på bekostnad af d. v. ägaren friherre J. E. Stjernblad. Det var alltså ett slags »stilenlig»

restaurering, i Kri- stian I V:stilen, ehu- ru den ingalunda kom att ge en re- kapitulation af det gamla. Slottet åter- fick sina tegelytor. Portalen och fön- stren fingo en rik sandstensimiteran- de cementorne- ring,hvarjämte de- korationer i sam ma material anbragtes mellan taklistens kragstenar. Fram- för ingången lades en balustradomgif- ven terrass. Och på balusterräcken sparades öfver hufvud taget ej — kring kana- lerna, öfver bryggan från trädgården och äfven kring taken — ty samtliga balusterkolonnerna götos i billig cement. Tiden har lyckligtvis gifvit denna frikostiga cementdekorering en äre- vördig patina. Slottstaket fick formen af en låg stympad pyramid, öfverst försedd med en altan. Barriärer med postament och balustrar samt snirkelförsedda frontongaflar omge å hvarje sida detsamma. Tornen ha betydligt förändrats. Från den fyrkantiga afslutningen, begränsad af barriärer ä hvilka i hörnen stå obelisker, uppstiga åttkantiga smalare torn, som sluta i spirkrönta lanterniner af koppar. I dessa tornspiror är åtminstone materialet ädelt. I allmänhet har vid denna för nu snart sextio år sedan företagna restaurering slösats med alldeles för mycket detaljer. Från vissa håll gör emellertid slottsbyggnaden ett mycket effektfullt intryck. Restauratorn var den danska arkitekten Zjvinojmi?!.

Äfven de af Ruuth uppförda flyglarne fingo

Löjtnanten Grefve Wathier Hamilton.

60

MARS VINSHOLM

vid samma tillfälle sin nuvarande karaktär, och skåp från 1700-talet, en gammal ståklocka och

likaså uppstodo då väldiga ladugårdsl^yggnader annat, och bland porträtten vilja vi fästa uppmärk-

och logar af tegel med höga i svängda afsatser samheten på ett par danska konterfej, framställande

uppstigande gaflar. två yngre herrar i romerska rustningar. De före-

Bottenvåningen, som rymmer kök, betjenings- ställa sannolikt två bröder Urne eller Thott. Deras

och förvaringsrum, är hvälfd. En väldig hjärt- släkttyp är synnerligen utpräglad. Ett stort präk-

MLirsfinsliolnis slott från sydväst.

mur delar, alllifnui denna och uppåt, byggnaden i tvenne hälfter. 1 )cn motsvarande parallella muren åt gården är betydligt tunnare. Förklaringen li^rsrer väl diiri, att oiårdssidan var relativt skyddad genom d(Mi som ett ytterviirn tjänande ladugarden.

\'i komma först in i en med kalkstensplattor belagd hall, hvars väggar äro kliidda nu^d skånska väfnader. I lär stå stora skånska kistor, ett mahogny-

tigt barockporträtt af L>c7v/W von Krafft återger fältmarskalken grefve Rehnsköld. Andra dylika porträtt af värde träffa vi för närvarande i det bredvid hallen liggande biblioteket, såsom det af riksmarskalken grefve Johan Gabriel Stenbock, ett magnifikt konterfej af David Klöckcr Eliren- stra/il. En gammal kopia af ett Ehrenstrahlskt original är antagligen porträttet af änkedrottning

61

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

Hedvig Eleonora i sorgdräkt. I samband med dessa böra vi ej förglömma ett intressant ung- d omsarbete af Ehrenstrahl, hvilket finnes i Mar- svinsholms samlingar, ett porträtt, framställande en ung dam som Diana (knästycke), signeradt: David Kläcker fccit i6^j. Det tillhör målarens ytterst få kända bilder i Sverige före afresan till Italien 1653 och visar i sin dun- kelbruna kolorit, men sin allt an- nat än känsliga färgstämning en rask och oförfä- rad pensel och en tydlig blandning af tysk och hol- ländsk konst.* Afven ett par an- dra mindre bil- der från samma tid ha sitt särskilda intresse. Det ena har sedan gammalt ansetts vara ett ungdomsporträtt af Karl X Gustaf. Och med- ges måste äfven, att likheten är slående. Han står i ett landskap i helfigur, klädd i en rik civil dräkt. Ofver skuldrorna är kastad en röd mantel. Den andra bilden framställer en äl- dre, något korpu- lent man med ett ansikte af tydlig porträttkaraktär. Han spelar på luta. I bakgrun- den några figurer i ringdans. Land- skaps- och him- melsfonden öfver- ensstämmer med den i föregående bild, och en jäm- förelse äfven i andra hänseende säger oss, att mä- staren till de båda taflorna måste va- ra densamme. På den förra har han tecknat sin signatur: F. H. men hvilket holländskt eller tyskt namn som döljer sig därunder, känner jag ännu icke. Ett porträtt, som är förbundet med Mar-

Hallen i bottenvåningen.

Biblioteket i bottenvåningen.

— i »tredje salen» — af den berömde krigaren Otto Vilhelm Königsmark, en tid godsets ägare. Porträttet af Königsmark är en icke dålig kopia, men hästen, målad på fri hand, är en vidunder- lighet. Samma bröstbild finnes på Skokloster. Hufvudvåningen utmärker sig för sina höga

verkligt slottslika gemak, i hvilka man träffar an- tika möbler och konstskatter af stort värde. Möb- lerna i salongen och förmaket äro sålunda äkta gu- stavianska. Den i guld tapetsera- de salongen har en prakttafla af rang i ett stille- ben med döda fåglar, däribland en svan. Det är samma komposition vi träffa på Börringekloster, men färgerna äro i Marsvins- holms-taflan kraftigare och friskare, och om den också ej är original af Erans Snijdcrs som jag ej vågar påstå, står den honom dock ganska nära. I salongen lägga vi äfven märke till ett stort

romantisk land- skap af Fahl- craiitz med stora löfmassor i för- grunden, två be- tydligt moderna- re landskap af Gu- de, en liten tafla, framställande ett rytterianfall på en konvoj, tillskrif- ven G. Th. Rii- oendas, en lär- junge af den be- römde Bourguig- noii samt slutli- gen en bronserad gipsbyst af Gu- staf III efter Ser- gels bekanta ori- ginal. Det bredvid liggande förmaket har dels gustavianska, dels empiremöbler och bland de förra böra vi särskildt påpeka tillvaron af ett par halfrunda konsolskåp af Georg Haiipt. Med sina

svinsholms historia, är det stora ryttarporträttet träslag i rutverk, ciselerade och förgylda brons — : : — beslag, bland hvilka det karaktäristiska flätmön-

* Pä dess tillvaro fiistes hiir f.ir första gången u])pm;irksamhpten. Strct märkcS, skola de alldclcS öfverCUSStämt mcd

62

MARS VINSHOLM

en till möl)eln hörande sionerad byrå, som i senare tid försvunnit. V.n m)-cket delikat pastell af Gitsfaf Lnndbcri^, framställande markisinnan Havrincourt, tjusar också här vårt öga, i all syn- nerhet, när vi jämföra den med de äfven här befintlii^^^a härda, prosaiska pastell- bildernaaf Gustaf III och Sofia Magdalena af o- känd mästare.

Ett vackert här uppsatt barock- porträtt är det,

som skildrar drottning Ulrika Eleonora d. ä., sittande vid ett bord, med hen- nes aflidna barn som änglar i vän- stra hörnet. Kom- positioncngårtill- baka till Jiliioi- sh-ahl. V.w liknan- de bild finnes på Kalmar slott.

Det nu anfr)rda ger åtminstone en antydan om, hvad som af gammal och modern målar- konst finnes på det vackra Marsvinsholm. -

Om vi då till sist kasta en blick på gårdens ägarlängd, finna \ i, alt den otaliga gånger bytt ilgare. Blott under vissa peribder erbjuder ägare- historien något intresse.

Salongen

'l'onirnm.

1 6. Stora sämrkanimarfn. —

\~. S(i/o/i!^'. — 1 8. Fönitak. — 19. Grefviniians sktifriint. — 20, 2 1. (jnslriini. — 22. Mnlsnl. ■ — 2 V Stora lra/>/>t>ii.

I 'lan af \ äiiiii<4i'n 1 li . upp.

Vid midten af i 500-talet — då gården ännu benämnes Borsöe — innehafves den af medlem- mar af Ulfeldtska släkten, först af Palle Ulfeldt till Haldager, därefter af hans son Fredrik Ulfeldt (t 1593)- Hans änka, Berta Marsvin, öfverlefde

maka och barn, hvarför ägendo- men vid hennes död (1629) gick öfver till hennes släkt. Ej långt därefter blef bro- dern, Otto Mar- svin, ensam äo^a- re. Rik, som han var, beslöt han här bygga sig ett »fast hus». Detta blef detslott,h vars öden i det före- gående skildrats, och efter honom fick orården äfven ett nytt namn. Tiift med Metta ' Brahe efterläm-

nade han ingen son, men flera döttrar, af hvilka Margareta blef gift med lörgen Urne("j' 1642), hvars son AO-Ås-Z/V/z/t/rw^ efter morfadern ärfde Marsvinsholm. Han upp- Icfde ej det nya krigsutbrottet på Karl XI:s tid. Dog på sin gård 1667. Hans hustru, Ida Daa, följde honom redan året därpå. För de omyndiga barnens räkning såldes gården till Ido/ger Otte- sen Thott. Under det nya kriget sekvesterades gården, men återlämnades vid fredsslutet. Ihot- tarne hörde emellertid till de dansksinnade släk- ter, som sökte sälja sina svenska gods, och Mar- svinsholm gick snart dll ny ägare. Ar 1683 är det i fältmarskalken Otto Vilhelm Königsniareks händer. I lan dog i venetiansk krigstjänst 1688, och godset tillöste sig sludigen hans syster Beata Elisabeth Königsniark, änka efter presidenten grefve Tontus De la Gardie. Efter hennes död, 1724, ärfde dotterdottern Beata Elisabeth Sten- boek, gift med landshöfding C. P. Sjöblad, Mar- svinsholm. Sjöblad blef amiral, landshöfding i Blekinge, i Malmöhus län etc. och samlade stor förmögenhet. En af hans döttrar, Ebba Sjöblad, blef gift med riksrådet friherre Gustaf Ruuth, och dessa tillöste sig gården från öfriga släk- tingar. Den därpå följande ägaren var de nyss- nämndas son Erik Ruuth, Gustaf III:s gunsding och finansminister, sludigen president i Kammar- kollegium, men efter konungens död aflägsnad

63

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

crenom sin utnämning till generalguvernör öfver Pommern, hvilken befattning han dock blott en kortare tid innehade. Det var därefter han med

ifver ägnade sig åt landthushållning och industri och blef bland annat, som det med rätta sagts, »de skånska stenkolsver- kens grundläggare och främste befräm- jare» genom de stora anläggningarna vid Höganäs, som på hans initiativ tillkom- mo. Marsvinsholm lät han, som vi redan kän na, o mbygga, skal 1 äfven där inrättat det första tröskverk i Sve- rige, infört osttryc- keri efter schweizisk metod o. s. v. På alla sina mångskif- tande företag för- lorade han emeller- tid sin förmögenhet. Han dog 1820. Mar- svinsholm hade han emellertid redan året förut afträdt till en af sina mågar, grefve Erik Piper till Söfde- borg, gift med Charlotta Riiiith, som efter man- nens död 1833 sålde ägendomen till ryttmästa- ren R. Torncrhjcini och grefve C /. Wachtnici-

Kolonnskåp af Haupt i förmaket-

Förmaket (nr 18 å planen).

ster, hvars son, grefve Car/ Carlsson U^achtincister, som blef ensam ägare af densamma, 1854 sålde den till friherre Jiilcs E. St/em blad, som genom sina ombyggnader och förbättringar är den sena- ste märkesmannen i godsets historia. Ar 1876 var taxeringsvärdet 1,345,000 kr. Godset gick sedan till friherre Stjernblads dotters, grefvinnan Ida Ehrensvärds barn i första giftet, Lo^iisc Be?i- net, Riitger Bennd och Madeleine Haiiiilton, född Bennet. Sedan medarfvingarna utlösts är godset för närvarande i den sistnämndas och hennes mans, löjtnanten grefve Wathier Hamilton, ägo. Ar 1908 frånsåldes cirka 1,000 tunnland, hvar- för arealen för närvarande uppgår till 3,137 tunn- land. Taxeringsvärdet är numera 1,331,500 kr. Ägendomen är, förutom hufvudgården, uppdelad i tre större arrendegårdar: Västergård, Gusnafva och Erikslund samt en del mindre gärdar och torp. Skogsarealen är omkring 400 tunnland.

64

KULLA-OUNNARSTORP

ALLERUMS SOCKEN, LUGOUDE HÄRAD, MALMÖHUS LÄN

Af AUGUST HAHR

Kulla-dunnarstori) hör, liksom Sofiero, till de slott, som f()runnats ett det mest af- undsvärda läi^e vid Sundets våg^or. Från Helsincfboro^ f<)]ja vi landsväg-en längs kusten. Terrängen stiger något, iill höger ligger en långsträckt ås med sakta hfiljande linier. Till vänster glimma Sundet och haf- vct i solskenet, och det närbe- lägna danska landet med Hel- singör och Kronborgs mäktiga spirkrönta slott skimrar i blåak- tigt ljus.

Sedan vi farit förbi det i en härlig bokskog inbäddade Sofiero, .Skånehertigens residens, nå vi ef- ter en kort stund Kulla-( lunnars- torj)s vidstriickta park och slotts- byggnader.

Den vackra bokskogsparken sträcker sig ända ner till hafs- stranden. l^j minst genom ter- rängens omväxling upj)stå de mest tjusande scenerier. Under tider- nas lopp har ett vattendrag bil- dat en djup och smal ravin, å hvars rostLiula botten en liten

mot hafvet uthuggningar gjorts, hvilka ännu vid- makthållas. Och främlingen visas framför allt en plats, hvarifrån man har ej mindre än tre pä dylikt sätt åstadkomna perspektiv öfver den själlandska kusten, Sundet och det vida hafvet. På Kulla-Gunnarstorp finnas numer sedan 1870-talet tvänne slottsbyggna- der, båda bebodda af den A\'acht- meisterska familjen. Den ena är den från 1500-talet stammande, af riksrådet Jörgen Brahe byggda gamla borgen, den andra är det stådiga af excellensen grefve Balt- xar von Plåten i ett slags moder- niserad renässansstil efter ritningar af den danske arkitekten Zwing- )iiau 1865 — 1868 uppförda nya slottet. Borgen, som består af en tvåvåningsbyggnad med fram- springande envåniga flyglar, sak- nar den senares dominerande läge, men verkar ovanligt gammaldags idylliskt, där den ligger, omgif- GrcfvinnanEihabcih Wachtmeistcr, ^'en af Speglande kanaler och född von Plåten. lummig grönska, mot hvilken de

röda teo^elmurarne vackert afteck-

bäck porlar under den korta färden mot det na sig. Så, som vi nu se densamma, ter den famnande hafvet. Kn liten mineralkälla, .som sig efter en på 1 850-talet undergången restaure- förr i stor utsträckning användts af traktens be- ring, som hade till syfte att, så vidt möjligt var, folkning, finnes h;ir äfven. I dess närhet står återge den sin forna pittoreska karaktär med ett som brunssal tjänande hus. Sedan länge brant takresning, höga trappgafvelrösten o. s. v. tillbaka ha i parken f()r vinnande af utsikter .\fvcn utefter taklisterna å hufvudbyggnaden upp-

SkAiic. III. 6s

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

sattes då snirklade trärösten. Den hvita putsen borttogs, så att tegelytorna med sin sandstens- dekoration, horisontala sandstenslister m. m. åter kommo till heders. Till borgen för en bro öfver kanalen till porthvalfvet vid ena sidan. Inom portgången ligger till vänster ett med tvänne gotiska korshvalf hvälfdt rum, som fordom varit kapell, men i senare tid förvandlats till kök.

Den arkitektoniskt intressanta och värdefulla borgen, som har en modern bekväm vånings- inrednine, äfven dekorerad med intressanta konst- möbler och taflor, bebos af grefve Fr. Wacht- meister, som af sin moder, grefvinnan Elisa- beth Wachtmeister, arrenderar Kulla-Gunnars- torps gård — 250 har stor. Norr om denna byggnad ligger ladugården, en oerhördt stor plan, omgifven af byggnader af olika art, såväl ladugårdar, stall, logar som boningshus. Utmed kanalen midt emot borgen löper dock en allé, som fortsätter åt väster mot hafvet till den del af parken, där det nya slottet reser sig. Bland byggnaderna väster om planen finna vi ett två- vånings stenhus af i 700-tale'ts karaktär. En in- skription öfver dörren lyder: Upbygd i'jg4 G. A. S. — A. R., hvilka bokstäfver syfta på grefve Gustaf Adolf Sparre — den bekante konstkän- naren och samlaren — och hans hustru Amalia Ramel. Öster om den stora planen ligger ännu en kringbyggd gård. Men vi följa den nyss- nämnda alléen och nå inom kort den nya ståtliga slottsl)yggnaden, som har ett det härligaste läge med utsikt öfver Sundet och hafvet.

Slottet består af tvänne flyglar, hvilka mothvar- andra bilda en rät vinkel, med ett högt spirkrönt torn vid yttre hörnet af de båda byggnaderna. Slottet höjer sig i två våningar ofvan en jord- våning. Hvardera flygeln afslutas med en på tvären ställd liten byggnad, och där den syd-

Gamla borgen från öster.

Gamla borgen från väster.

Östra flygeln slutar i en dylik, höjer sig en torn- risalit med platt balustradomgifvet tak. Till huf- vudtrappan i den nämnda mot hafvet vettande längan för en fritrappa med en praktfull portal i italiensk renässansstil. Med korintiska pilastrar klädda fyrkantiga pelare uppbära ett rundbågs- hvalf, klädt med kassetter. I tympanonfältet se vi en medaljong med byggherrens och hans gemåls namnchiffer. Medaljongen hålles af två bevingade, i bladverk utlöpande kvinnogestalter. Frisen smyckas med fruktguirlander och pilast- rarnas fyllningar med kandelabermotiv och rank- verk. Det hela, som är framställdt i cement, är en direkt efterhärmning af norditalienska ungrenässansmotiv. Den nedre våningens fönster ha trekantiga af konsoler uppburna krön. De öfre fönstren ha däremot en antikiserande om- fattning med rakt krön. Taket höjer sig brant, afbrutet af gafvelutsprång och takkupor. Under den af en äggstaf åtföljda gesimsen drager en rundbågsfris med bågarna hvilande på små blad- klädda konsoler. Vid flygelns ända, framför det omtalade plåttäckta tornet är en utbyggd murad, med korshvalf täckt veranda med balkong. De bä- rande pelarnas pilasterbeklädnad uppenbara dock här delvis själfständigare dekorationsmotiv: uppsti-

KULLA- G UNNARSTORP

Kulla-Gunnarslorp 168U. I'^nli^t Hurnian-Fischor.

gande vinrankor eller lag"cr-, eklöfs- eller rönnbärs- grenar med fiiglar samt nederst en djur- eller m;inniskofigur. Urbilden är italiensk, men det hela omdiktadt i nordisk anda. \'i vända oss så till »vinkelplatsen» mellan de båda byggna- derna. Äfven från denna föra två murade veran- dor in i slottet, båda af ungefär samma karaktär som den nyss skildrade. Den ena är emellertid inbyggd i den svd()stra byggnaden. Den andra träffas vid den lilla tvärflygeln å sydvästra bygg- naden. Skyddad för nord- oeh vestanvindar er- bjuder denna borggårdsplats en angenäm uppe- hållsplats med härlig utsikt. Ilufvudtornet ligger,

som redan är antydt, i ytterhörnet af de båda sammanbyggda flyglarne. Dess fyrkantiga massa omges upptill af en balustrad med spiror och pyramider i hörnen. Därifrån reser sig en åttkant, omgifven af med rakt bjälklag förenade kolonner (i cement) samt däröfver en åttkantig kopparklädd spira, slutande i en spetskrönt lanternin. Hela anordningen erinrar slående om tornen vid Mar- svinsholm, hvilket, som vi erinrar oss, pä 1850- talet i grund restaurerades af Kulla-Gunnarstorps kunskapsrike byggmästare. Det är alltså rätt olik- artade element som ingå i slottets arkitektur: hol- lilndsk renässans, italiensk ung- och högrenässans och ej minst engelska erinringar i byggnadsparti- ernas gruppering. Slottet är ett mycket typiskt barn af sin tid och dennas beundran för de tidigare, mer eller mindre nationellt karaktäriserade renäs- sansstilarne. Men äfven ett inslag af annan art har där framträdt: antikintresset, ehuru dock egentligen i den inre dekorationen. Redan i det }-ttre framti mar det dock i en och annan detalj: t. ex. i de öfre fönsternas omramning, som verkar inspirerad från den berömda dörromfattningen å b>echteion i Athen.

I lufvudingången till slottet för oss först till en mindre vestibul, där antikiseringen uppen- barar sig i takets enkla rossmyckade gipskasetter. Till vänster ligger ett kapprum, till höger (genom ett par glasdörrar) trappuppgången till öfre vå- ningen. Det förra har en takdekorering i hvitt och grått — rutor med bladverk — samt en

Nva slotlsbyggnadcn från sydost. 67

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

synnerligen hög panel. Bland möblerna tilldrager sig ett stort magnifikt barockskåp den största uppmärksamheten. A detsamma äro små medal- jonger med alabasterskulpturer anbragta. De båda å dörrarne äro dock af senare datum. Den ena visar oss nämligen Napoleons bröstbild, den andra påfven Pius VII:s. Den lilla reliefen med »Konungarnas tillbedjan» (å frisen) är däremot ursprunglig. Efter en blick på de här uppsatta porträtten: »De brabantska barnen», en gam- mal tafla från 1 6oo-talets förra hälft, och ett

Till vänster har man sedan biblioteket, till höger åter den så kallade blåa salongen. Detta senare stora, vackra rum är dekoreradt i anti- kiserande smak. Väggarne äro boiserade i hvitt och guld hvilket omfattar stora pannåer med blått silfvermönstradt siden. En af pannåerna upptages dock af en spegel. A de smala af- rundade fälten mellan dem är en ornamentom- gifven rund medaljong anbragt, som smyckas af mytologiska figurer i förgyld relief: Athena, Apollo och Marsyas, Hermes, Artemis, Mele-

Nya slottsbyggnaden från nordost-

koloristiskt kraftfullt porträtt, återgif vande en ung grefveWachtmeister (från Wanås) af målaren /far Ka7nke komma vi in i ett mindre förmak med åt Sundet vettande veranda.

Här fångas vårt intresse bland annat af tre stora fågeltaflor, hvaraf den största är målad af Hondccoeter och återger förträffligt lifliga, rörliga fågelscener, bl. a. en tuppfäktning. Samdiga ha tillhört grefve G. A. Sparres under 1700-talets senare hälft inköpta galleri, af hvilket större parten nu bildai den ryktbara tafvelsamlingen pä Wanås.

ager, Herakles, Eros etc. Dörröf verstyckena visa guirlandomgifna medaljonger med profilhufvu- den. Takdekorationen är dock det märkligaste. Där återfinna vi något, som genom afbildningar af olika slag för mången säkerligen är gammalt och kärt. Takets fyra hörn smyckas nämligen af Mårten Eskil JVinges berömda »Årstiderna». Dessa älskliga i medaljongform komponerade alle- goriska barnbilder höra till 1 800-talets allra bästa försök i den nordiska naturmystik, som en viss grupp af våra svenska konstnärer, Blommér, Malmström, Winge o. a., sökte tolka i sin konst.

68

KULLA- G UNNARSTOR P

Blåa salongen.

I den fasta inredningen fästa vi oss äfven vid den stora marmorcheminéen med sin spegel och sin figurliga och ornamentala reliefdekorering. Hela denna riiinsdekoration är ett intressant prof på en modern klassiciserande rumsstil med utgångs- punkt från »I.ouis X\'I ». Salongens möbel är i förgyld »Louis XVI» med blått silfvermönstradt siden af samma art som pannåernas och fönster- draperiernas. Bland dess konstnärliga smycken må slutligen nämnas dyrbart grönt Srvres-porslin, en gåfva af Ludvig X\'I till dvn svenske am- bassadören skalden grefve (lustaf l^lip ("reut/, stora hvita porslinsurnor från Berlin-fabriken vid 1 700-talets midt, en liffull mar- morbyst, framställande grefvinnan Elisabeth De la (iardie, f. Wacht- meister, af Cli) islian Eriksson o.s. v.

Det följande rummet kallas röda salongen. Sitt namn har det fått efter de r()da sidt^ngardinerna och den rödklildda f()rg)lda möbeln. \';iggarne äro hiir mer neutralt hållna, i ett ljust gröngrått med en låg hvit panel samt en jonisk vägg- fris i hvitt och guld. Den stora marmorcheminéen har efter renäs- sansmönster två väldiija konsoler, bärande dess öfverstycke. Skulle vi här siirskildt fästa oss vid nå- gon konstmöbel, vore det först och främst det fcirgylda bordet i »Louis X\'I», hvars detaljer: de fritt hiln- gande guirlanderna, lejonhufvude- na, sargens lagerkvistar, äro skurna

med den mest öfverlägsna konst- skicklighet. Bordet har också till- hört konstkännaren och samlaren grefve Gustaf Adolf Sparre. Ofvan denna praktpjes har placerats Al- bert Edclfelts stådiga porträtt af grefvinnan Elisabeth Wachtmeister, ett konstverk af verklig rang, ut- märkt ej mindre genom sin fina koloristiska hållning än genom sin nobla själfulla karaktäristik.

Men äfven äldre tiders målar- konst får här i Jan Steciis stora signerade bild »Den förlorade so- nen» en märklig representant.* I Jan Steens intelligenta berättande konst äro de bibliska motiven ovan- liga. Det ifrågavarande ämnet är återgifvct i äkta holländsk dräkt. En detalj kunde vara af intresse att påpeka. Flickgestalten till höger med en korg med frukter på hufvudet verkar — eget nog — som om den inspirerats af en 'ri;ciansk förebild. - — Med en blick på la Tours charmanta pastellporträtt af prinsessan af Rohan- Soubise lämna vi den röda salongen och inträda i »grefvinnans lilla salong», som det nästliggande rummet benämnes.

Äfven hiir äro väggarna neutralt hållna, i ljusgrått. Alldeles särskildt frapperas vi af en stor praktspegel i barock, skuren i ek och stam- mande från Mälsåkers slott. Tre par spratt-

' Di ll liar lillliiiil 'lill l8.|o lali r di t fmiia yalL lii t ]iä Finspång.

Röda salongen.

69

5" V EN SK A SLOTT O CH HERRESA TEN

lande knubbiga genier, omfamnande hvarandra, blad, blommor och frukter, allt nästan fritt ut- arbetadt, karaktärisera denna pompöst storsti- lade ram, som måste utgått ur en verklig mäs- tares verkstad. Och hvilken? Studera vi de- taljerna noggrannare, framför allt genierna, finna vi den mest slående öfverensstämmelse med Bicrchayd PrecJits kronbärande genier i den kung- liga paradsängkammaren på Drottningholm slott. Alla dessa bytingar ha ett verkligt påfallande syskontycke, ej minst hvad fysionomierna angår. Till den berömde karolinske träskulptörens kända verk kan därför härmed läfTtras ännu ett. En praktfullare spegelram har säkerligen icke ut- gått ur den Prechtska ateliern. I samma sa- long sitta några myc- ket värdefulla familje- porträtt, som t. ex. de båda af Olof Söderniayk målade porträtten af grefve Baltzar von Plå- ten (signeradt: »O. Sö- dermark pinxit 1829») och af hans hustru gref- vinnan Charlotta De Geer, målad som fästmö (signeradt: »O. Söder- mark pinxit 1 830»), ett par koloristiskt utmärk- ta bilder, som väcka en erinran om venetianarne och van Dyck. Af Uno Troili har exc. grefve Carl De Geer till Eeufsta målats. Det varmt och mjukt stämda porträt- tet är signeradt: »G. U. Troili 1854». I ett par af salongerna hänga dyr- bara venetianska glaskronor. Till det nyssnämnda rummet stöter grefvinnans skrifrum. Sin särskilda tidsprägel ha där de höga svartlackerade dör- rarne med sin förgyllda ornering i antikiserande stil. Af ven rummets empiremöbel är hållen i svart och guld och klädd med rödt tyg. Det svartlackerade skåpet med bronsförgyllningar och inläggningar, allt i rokoko, är däremot en typiskt fransk pjes från andra kejsardömets tid.

Bland de förnämsta rummen må vi så äfven uppmärksamma den stora matsalen i sydvästra flygeln. Den är gediget dekorerad i flandrisk renässans. Rundtom löper en hög ekpanel med refflade doriska pilastrar. En utåtsvängd flandrisk

Grefvinnan Elisa Oljemålniiiij af

gesims — af det slag vi så ofta se på nederländ- ska renässansskåp — med omvexlande manliga och kvinnliga hufvuden kröner densamma. Väg- gen därofvan genomdrages af joniska hermpi- lastrar upp till konsolfrisen. Fälten mellan konso- lerna upptages af trätaflor med utskurna arabesk- ornament. En liknande frodig skulptur utmärker naturligtvis äfven dörrarne och deras öfverstycken. Och paneltaket m.ed sina kasetter med arabesk- ornering och nedhängande knoppar vill, äfven det, erinra oss om i 500-talets nordiska renässansinred- ningar. Den magnifika spiseln är dels af svensk,

dels italiensk marmor. Två kolonnpar i svart och hvit marmor upp- bära spiselfrisen, medan öfverdelen är klädd med den rikaste träskulptur. Här uppträda hermpil- astrar med joniskafigur- kapitäl, en konsolfris och i fältet ett genom- brutet löfverk med det Platen-De Geerska mo- nogrammet. En dyrbar rumsinredning alltså, i hvilken man sökt göra det bästa af en histo- risk stil. Dekoreringen är utförd af !/. Ner- pin. Bland konstföre- målen i salen, som är möblerad med en so- lid ekmöbel, må näm- nas stora porträtt af Karl XV och Oscar II som hertig, samt ett porträtt af grefve B. von Plåten, mäladt af Troili.

I sydöstra flygeln träffa vi biblioteket, skrifrum, rökrum m. m. Äfven biblioteket är dekoreradt i nederländsk renässansstil. Taket visar ett stjärn- mönster med en stor väldig knopp, från hvilken en bronskanna nedhänger. De väggfält, som icke upptagas af bokhyllor, äro klädda med holländskt blått kakel. Ett par holländska porträtt förtjäna här uppmärksammas: af Louis De Geer och Laurent De Geer. Det senare är ett vackert original från 1 600-talet. I det bredvidliggande rökrummet böra vi ej gå förbi det stora sköld- paddskåpet eller de vackra landskapsmålningar af den bekante dansken J. la Cour, framställande Wanäs och Kulla-Gunnarstorp.

Ej onämndt bör arkivet blifva. Det innehåller

beih Wachtmeister. Vlbert Edcifelt.

70

KULLA- G UNNARSTORL^

Den förlorade sonen. Oljcniälnitif; af [an Sleen.

dels »godsarkivet, påbörjadt uikKm- den danska tiden, vidare en svensk autog■rafsamlin^■ på ett par tusen nuniiner, slutligen familjearkivet. I det senare finnes en hel del korrespondens af de med Wachtmeisterska familjen besläktade familjerna v. Plåten, De Geer till l.eufsta och Höpken samt ambassadören <;ref\e Tlrik Schef- fers korrespondens.

Men äfven den öfre våninL^^ens rum kunna visa oss mycket af värde och intresse.

I den öfre hallen finner man äter den antik- iserande smak, som här och Inar uppenbarar sig" på Kulla-Gunnarstorp. i'å trappbalustraden stå näiuligen joniska kolonner förenade med rakt bjälklag, och taket smyckas af grekiska kasetter med blåa fält. På trappväggen har uppsatts en magnifik flamsk hautelisseväfnad från i6oo-talets midt, väfd efter en Rubensk kartong och med ämne ur kepsar Konstantins historia.

Så väl i de kungliga giistrummen (säng- kammare och salong) som i de s. k. Platenska rummen finnas en del dyrbara konstföremål, framför allt taflor. Så t. ex. ett landskap af /aco/^ Ruisdael, tillhörande hans vikit dystra fantasilandskap med en brusande bergsbäck, furu- skog, branta höjder med borgruiner etc. Och David I 'i>ikboo}is ;lr m()jligen ujij^hofsniannen till en bild med en bondfest i en flamländsk by, hvari särskildt landskapet i sin ovanligt

bruna ton är af utmärkt verkan. Nämnas böra äfven en bondstugsinteriör af M. Stoop och ett flodlandskap med en gammal kyrkruin af den af Ruisdael påverkade Roelof Vrics. I de s. k. Platenska rummen (3 st.) finna vi en del gamla värdefulla konstmöbler: byråar, bord m. m. i rokoko och gustaviansk stil, och sitt särskilda intresse har grefve Gustaf Adolf Sparres gusta- vianska dubbelsäng, som tillhör de få kvarva- rande möbler från denne märklige entusiastiske konstväns dagar på Kulla-Gunnarstorp. —

»Gundestrup i Kulden», som gården fordom benämndes, var mot slutet af 1400-talet i släk- ten Parsbergs ägo. En dotter till Nils Tömie- sen Parsberg, Ingeboro, blef 1570 gift med Jurocn Ottoseii Brahe till Tosterup. Denne blef den gamla borgens uppbyggare. Både han och hustrun dogo 1601 på Knutstorp. Sonen Tönne Jörgensen Jhahe afled helt ung. Återkommen från en utländsk studicfärd, följde han konung Kristian i fält mot Sverige och dog i Kalmar 1 6 1 I af sina i dral)bningen vid Ryssby erhållna sår, blott tjugo år gammal. Vid arfskiftet efter honom tillöste sig hans äldre farbroder Axel Ottosen Pra/w Kulla-Gunnarstorp, hans yngre far- broder Knut däremot Tosterup, men som denne dog redan 1 6 1 5 inlöste Axel Brahe äfven Poste- ruj) af medarfvingarna. Sonen Tyge Axelsson Brahe ärfde fadern, men dog vid tidiga år, 1639, efterlämnande fyra omvndiga barn. För deras räkning försåldes Kulla-Gunnarstorp och köptes af y/ir/ Eriksson Rosencrantz till Glim-

Spegelrani af Burchard Prccht i Lilla salongen.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

minge, en af Skånes rikaste magnater. Den- nes son Corjitz Rosencrantz testamenterade går- den till sin fästmö Margareta Jakobsdotter Ro- sencraufz, som dog ogift på Kulla-Gunnarstorp 1680. Därefter delades gården mellan tre efter- lefvande systrar, af hvilka tvenne sålde sina andelar till kamreraren H. J. Hildebi-and , en från Wolfenbiittel stammande köpman, som gjort svenska kronan ansenliga tjänster och i Sverige förvärfvade sig stora ägendomar (bland annat Krapperup). Slutligen finna vi godset åter för- enadt på en hand i släkten v. Conozvens ägo.

men afled redan 181 i. Arftagare blef då hennes son grefve Gustaf Adolf Fredrik De la Gardie, gift med Mariana von Salza. Han slutade dock sitt lif redan 1833 och ärfdes, då han ej efter- lämnade några bröstarfvingar, af sin far den nyssnämnde^ excellensen grefve Jakob Gustaf De la Gardie. Ar 1834 sålde emellertid denne ägen- domen och snart äfven samlingarna till excellen- sen grefve Carl De Geer till Leijsta. Efter den- nes död (i 861) gick gården till hans dotter och måg, grefvinnan Charlotta De Geer {\ 1888) och hennes man excellensen grefve Baltzar von Pla-

Hl I tJP^'

Matsalen.

Hofjunkaren Didnk Christian v. Conowcn. säljer det därpå 1775 XxW <gx^{vQ GustaJ AdolJ Sparre, den bekante konstvännen, som 1777 gifte sig med friherrinnan Elisabeth Amalia Beata Ramel och genom borgens restaurering och parkens ordnande, men framförallt genom sina konstsam- lingars ditflyttande i högsta grad förhöjde Kulla- Gunnarstorps sevärdhet samt gjorde det till ett hem för gustaviansk förfining. Efter hans död 1794 innehade hans änka gården till sin död 1830 och underhöll och fortsatte sin mans för- sköningssträfvanden. Makarnes enda barn, dot- tern Kristina, blef gift med grefve Jakob De la Gardie, den bekante excellensen på Löberöd,

ten, kanalbyggarens son (j 1875) hvilka upp- förde det nya slottet, och hvilkas minne är på det lifligaste förknippadt med det nuvarande Kulla-Gunnarstorp. Större delen af tafvelgalleriet gick redan 1855 till excellensen De Geers dot- terdotter friherrinnan Elisabeth von Plåten, gift med Wanås fideikommissarie grefve Axel Wacht- nieister. Efter hennes fars excellensen von Plå- tens död öfvergick Kulla-Gunnarstorp till henne, som hon, änka sedan 1899, ännu äger och be- bor, pietetsfullt vårdande dess stora minnen.

Kulla-Gunnarstorps gods omfattar i Alle- rums socken omkring 2,220 har med enligt för 1909 lämnad uppgift ett taxeringsvärde af

KULLA- G UNNARSTORP

Utsikt öfver parken och Öresund.

1,204,100 kr. samt i Kattarps socken 495 har med enlit^t u[)p_L;ift ett taxcriiii.^^-svärde af 432,000 kr. Utom säteriet bestar godset af l)yarnc (iiie- taröd, Ryd, Tornhult, liröda, Mjöhult, Djurmåsa, Laröd, fiskläget Domsten, större delen af fisk- läget Ilittarp, Svedbergs by (6',,, md) i Kattarp m. m. Hela arealen är 2,715 har och samman- lagda taxeringsvärdc^t uppgår till 1,636,100 kr. Den förr till Kulla-^ lunnarstor[) hr)rande ägen- domen Christinelund bildar nu en själfständig

ägendom om 1 '/, mtl och äges af \\'anas inne- hafvare grefve C. Wachtmeister.

Till sist mä vi äfven nämna, att genom klimat, terräng och jaktvård jakten på Kulla-(iunnars- torp är en af de bästa i Skåne. Hundratals rådjur ströfva omkring i park och skog, prakt- fulla fasaner vandra rundt slottet, och den tyske haren har på kort tid funnit sig till rätta i denna trakt, som i mycket liknar Mellan-Europa mer än Norden.

WANÅS

ORYTS SOCKEN, ÖSTRA OÖINOE HÄRAD, KRISTIANSTADS LÄN

Af AUGUST HAHR

För de flesta bildade i vårt land står säkert Wanås namn omsväfvadt af en viss nimbus. Det är ej det stora godset såsom så- dant, ej heller dess hufvudbyggnads arkitek- toniska karaktär, så intressant denna också må vara, som väckt denna uppmärksamhet. Det är det enkla faktum, att det hyser Sve- riges, ja, man kan till och med säga, den skandinaviska Nordens främsta i enskild ägo varan- de tafvelsamling. Det mest lysande namnet i detta gal- leri, som endast i vissa engelska och kontinentala pri- vatsamlingar har sin motsvarighet,

är Rembrandt. Blott den omstän- digheten, att sam- lingen bland sina skatter räknar tre

signerade, af den moderna Rembrandt-forskningen som »goldechte» erkända taflor af den holländske ljusdunkelmästaren, bilder, som till och med i populära, för en bredare publik afsedda Rem- brandt-verk finnas återgifna, torde verka föga inbjudande för hvarje oppositionell stämning i

Grefvinnan Ebba Wachtmeister, född Ramel.

fråga om galleriets nästan enastående värde. Och räckte icke dessa till för en högre positiv värdering, kunde hänvisas till många pärlor af annat slag, många af den holländska, den flam- ländska och den franska konstens allra finaste namn, mästare, hvilka vi förr vänta oss träffa

i kontinentens sto- ra offentliga mu- seer än i ett en- skildt tafvelgalleri i Norden. Redan af det sagda, torde vi kunna draga den tämligen vissa slut- satsen att en så sällsynt samling mästerverk ej upp- stått i vår tid. Af de dyrbarare pri- vatgallerier, som bildas i våra dagar, är det egentligen endast de ameri- kanska, som med någorlunda fram- gång förmå reah- sera en sträfvan att nå en med Wanåsgalleriet jäm- förlig kvalitet. Dessa nybildningssträfvanden ha nämligen lyckats drifva upp konstmarknadens pri- ser till de mest fabulösa summor och göra cie få äkta verken af målarkonstens heroer, som ännu kunna uppenbara sig i konsthandeln, nästan oåt-

Hof stallmästaren Grefve Carl Wachtmeister.

74

IVAÄ^AS

Wands frun söder.

komVv^d. Wanåssamlingen går tillbaka till i 700- talcts slut och bildades af grefve Gustaf Adolf Si)arrc, hvilkcn på mödernet stammade från den rika Sahlgrenska familjen i Göteborg. Hans far var direktören för Ostindiska kompaniet grefve Rutger Axel Sparre. Han Icfde utan tjänst, dels i Göteborg, dels på Kulla-Gunnarstorp i Skåne, som en f<")rm()gen rentier, som samlare och finbildad konstviln och dog i7<)4.

Men innan vi ta närmare kilnnedom om sam- lingen och dess historia, l)öra vi först ägna vår uppmilrksamhet åt Wanås gamla borg och dess vackra kige. Bland de arkitektoniskt intressanta skånska renässansborgfarne intar den — framför allt irenom sina or^iflar — sitt särskilda rum.

W^anås relativt nordliga läge gör, att dess om- gifningar visa en helt annan karaktär än de skånska trakter, i hvilka tle hittills skildrade slotten och herrgårdarne äro belägna. Häradet sträcker sig i norr till smålandsgränsen och har till större delen det småländska höglandets natur. \'ägen från Wanås station för oss dels genom en su- sande barrskog, dels genom en vackert uppväx- ande ekskog, tills vi nalkas gården med dess åt olika håll förande majestätiska lindalléer och med dess oförlikneligt .sköna vildpark med sin lilla af det rikaste fagellif utmärkta sjö. strax söder om slottet. Här möter oss ett det mest tjusan- de i)erspektiv. Men endast varsamt har män- niskohanden ingripit. Parken är bland annat

berömd för en nära tusenårig ek. Den lilla sj()n står i förbindelse med den i närheten fly- tande Almaån, en biflod till Helgeån. Närmast i söder sluter sig en liten kanal till slottsbygg- naden. Redan under medeltidsdagar byggdes på denna plats en trotsig borg, omgifven af vallar och vatten. Sjön fanns äfven då liksom nu, men sträckte sig betydligt bredare omkring, så att bor<^en säkerlio^en var helt eller nästan helt och hållet omfluten af densamma, fiårdens forna namn »\'andaas» pekar ju också tydligt på ett dylikt läge.

I den rektangulära komplex af olika bygg- nader, hvaraf den nuvarande borgen består, ur- skiljer man i nordvästra hörnet — jämför planen —

Plan af våningen l Ir. upp. 2. Stora saloiigrii. — 3. Förmaket. — 4. Kahinetlct .

Matsal.

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

en nästan kvadratisk byggnad med höga trapp- gaflar i öster och väster. Denna är tydHgen det ursprunghga huset. Dess murar äro 2^2 alnar tjocka. Den åt norr synliga takgesimsen består af en rad rundbågar pä små konsoler och där ofvan lister. Gaflarne, af hvilka den östra stöter till det norra huset och endast delvis är synlig, ha höga spetsbågiga nischer samt cirkel- och sköldformiga fördjupningar. Det västra röstet begränsas nedtill af en bred bandlist med ett tandsnitt under. Dessa gaflar med sin så tydligt markerade medeltidskaraktär gå sanno- likt tillbaka till den tid, då Wanås var i Brahe- släktens ägo, alltså till 1400-talets slut eller 1500- talets början. Vi kunna mycket väl föreställa oss, att det kvadratiska huset var kärnan i Kri- stian ll:s energiske partigängare Nils Brahes »fasta hus». Tillbyggnader åt söder och öster hade sannolikt redan då uppstått. Under det nordiska sjuårskriget härjades och brändes går- den af en svensk truppstyrka under anförande af Jakob Henriksson Hästesko, men blef snart ånyo och till större omfång åter uppbyggd af den dåvarande ägaren landsdomaren Sten Bille.

Wanås 1680. Enligt Biirman-Fischer.

Detta skedde 1566, och från denna tid stamma de väsentliga dragen i Wanås nuvarande slotts- byggnad.

Denna består af ej mindre än fem särskilda hus, som ursprungligen omgåfvo en mindre borg- gård. Utom det nyss beskrifna ligger å norra sidan — gårdssidan — ett mindre hus med två fönster i öfre våningen samt ett jämte ingångs- dörren i den nedre. Dörren har en modern portalomramning i renässansstil, och modern är

Wanås i början af 1800-talct. Enligt Thcrsncr. 76

WANAS

äfven takkupan med dess gafvelröstc, som stili- stiskt öfverensstämmer med det östra husets gaf- lar. Itndast rundbåg-sgesimscn är gammal. Från Sten Billes dagar härrör vidare det östra stenhu- set. Långsidan visar en gesims med breda rund- hågar på små konsoler. Där sutto dock fordom stickbågar. De melhm fönsterväningarna anbragta järnbokstäfverna L. S. V. V. P. B. A. i 708 syfta på en af fröken Lena Sofia von Putbus 1 708 företagen reparation. Märkliga ilro flygelns båda ofafv^elrösten i norr och söder af en bland de bevarade skånska renässansgaflarne nästan ena- stående typ. De bestå af ett högre midtparti och två lägre sidopartier. Hvart och ett af dessa senare har ett nedre och öfre nischfält, det sistnämnda med rundbågig betäckning. Skil- naden mellan nischerna markeras af ett list- verk, som nederst har ett tandsnitt. De yttre pilastrarna sluta i tinnar, och de mellersta fort- sätta uppåt kring gafvelns öfra del och sluta likaledes de i tinnar. Midtpartiets nedre hälft

utmärkes af ett af en kolonn deladt rundbågs- fönster, som dock ej är ursprungligt. Därofvan en trappstegsfris och lister. Det öfra fältet har två rundbågsbetäckta nischer och krönes af en mellan bågarne anbragt kraftig tinne. Den södra gafveln tyckes vid en jämförelse med afbildningen i Ljunggrens »vSkånska herr- gårdar» vid slottets senare restaureringar fått bibehålla sin karaktär. Hela gafveln fördelas af en bred horisontal list, så att det mellersta partiet får tre afdelningar i stället för två. I den nedersta ses ett litet lågt fönster, medan fältet därofvan upptages af ett rutmönster. Röstet begränsas nedtill af en rundljägsfris, som fått ersätta en äldre med raka eller s. k. stickbågar. Fönstret därunder omges af två insänkta rundlar och två sköldformiga insänkningar, hvarpå det hela afslutas af en tandlist. Dessa gaflar äro ett intressant prof på en kombination mellan den nordiska medeltidsgafveln med uppskjutande tinnar och den italienska, särskildt den veneti-

SVENSKA SLOTT OCH HERRESÄTEN

anska renässansgafveln med afslutande bågseg- ment.

Den från det kvadratiska huset utskjutande sydvästra, ganska breda flygeln afslutas åt söder med en gafvel, men som vid en modern restau- rering förändrats i öfverensstämmelse med den östra flygelns. En föreställning om den ur- sprungliga ger oss dock afbildningen hos Ljung- gren. Denna höjde sig i tre afsatser, skilda genom kraftiga gesimser och på sidorna för- enade genom snirkelsvängda band samt där flankerade af med små pyramider täckta kraf- tiga tinnar, som här liksom vid de nyssnämnda <raflarna afsluta den vertikala fördelningen. Re- nässanskaraktären var i detta gafvelröste ännu mera genomförd. Men det var dröjande och med en viss otymplighet som de nya formerna inkom mo i Skånelands arkitektur. A det syd- västra huset låg fordom hufvudingången, till hvil- ken öfver grafven en vindbrygga förde. Ljung- gren omtalar, att of van porten fanns en murad, nedåt sluttande ränna, hvarigenom stenar, sju- dande vatten och beck o. s. v. kunde på ett obe- hagligt sätt öfverraska angriparen. Som af våra afbildningar ses, har där numera lagts en med platt tak försedd utbyggnad. Den rymmer det nuvarande köksdepartementet. Så ha vi slut- ligen den femte byggnaden eller det mellan östra och västra flygeln belägna södra huset. Detta är af jämförelsevis sent datum. Det uppfördes nämligen 1818 — 1820 i stället för ett fordom där beläget korsverkshus. Vid samma tillfälle för- lades hufvudingången till norra sidan. Den lilla borggårdens utrymme har för ej längesedan tagits i anspråk för en komfortabel trapphall, och endast en liten ljusgård återstår af densamma. Närmast dessförinnan var den upptagen af en trappbygg- nad, som förenade norra och södra husen. Ytor-

Par// af nedre hallen-

Matsalen-

nas hvitrappning går ej osannolikt tillbaka till 1 708 års restaurering. I äldre tider ha natur- ligtvis gaflarna med de hvitputsade blinderin- garna mot den röda tegelytan gjort en betydligt konstnärligare effekt än nu. Den senaste restau- reringen af slottet skedde 1904. Den nuvarande innehafvaren grefve Carl Wachtmeister lät då så väl slottet som de båda fria, en våning höga fly- gelbyggnaderna omkring gårdsplanen genomgå en genomgripande renovering. — Nordost och nordväst om detta så originella slott ligga slut- ligen stall, ladugårdar, magasinsbyggnader, logar o. s. v. i skygd af åldriga lindar och ekar.

Slottets ///re har genom den nyssnämnda trapp- hallens anläggning, genom en korridors anord- nande i nedre våningen o. s. v. vunnit väsent- ligt i bekvämlighet.

I nedre våningen ligga herrummen, d. v. s. grefvens skrif- och rökrum, vidare en följd af gästrum m. m. Från nedre hallen för den med ett elegant smidt gallerverk försedda trappan till den öfre, hvarifrån vi inträda i hufvudvåningen. Här gruppera sig rummen sålunda: i södra huset stora salongen, med fyra fönster åt parken, i östra stenhuset två smärre salonger samt i sydvästra huset matsalen. I det äldsta huset ligga utom andra rum serveringsrum o. a., och där för en hvalfbetäckt vindeltrappa, den ur- sprungliga uppgången, till den nedre våningen.

I den fasta dekoreringen finnes egentligen intet kvar från fordom dags. Ett undantag utgör den öppna skulpterade spiseln i nedre hallen, som förut stått i en flygel på gården, men vid den senaste restaureringen här